GOOD GOLLY MISS MOLLY
Sitter i skolan och pluggar. Det nya att för det första gå utomhus och sedan faktiskt uträtta något. Jag älskar mig själv och mina formuleringar och allting liksom bara bränner av den perfektion som min varelse alstrar. Man är inte en gudinna för inte.
Poängsystem för att lyckas skapa mig en verklighet som jag får lära mig är helt meningslös i skolan. Försöka diskutera den med personer som är av typen jävla idioter. Men herregud. Vad fan ska man göra åt saken? Jag tänker inte sätta mig i en stuga i skogen och bara dö, för att stilla sinnet på någon som inte ens har gjort ett val.
Jag njuter av att faktiskt kunna finna njutning i något så vackert som att bli klappad och kallad Katze som en revolutionär helt jävla galen föregångare. Det finns så mycket som vanliga dödliga missar. Som att promenera bakfullare än Dean Martin genom en snöstorm för att storhandla, dansa skiten ur ett helt dansgolv bara för att få shake out all jävla frigörande brinnande fantastiska arga glädje.
"Jag glömmer av att du är så liten ibland"
Så jag sitter här on the dock of the bay, wasting my time away. Varken bidar eller reflekterar. Bara existerar på det där sättet som ju inget gör längre. Eftersom det ju inte är trovärdigt; dumma eller osannolika saker kan ju inte vara det har jag hört. (Nej, vänta vad sa du att du hette nu igen? R. Tard??)
Det är så mycket ögon det senaste. Jag vaknar inte och gnyr utan bara stannar kvar och tittar på det där olustiga sätter som rådjur gör framför lastbilar. Men det finns en arm runt mig när jag kommer till och jag behöver bara vända mig om för att inse att det finns saker som är så mycket verkligare.
I CAN'T DO WHAT TEN PEOPLE TELL ME TO; SO I GUESS I'LL REMAIN THE SAME
JUST SITTING HERE RESTING MY BONES
Gammalt blixtrar förbi i ett sorts sepialjus. Ett par bruna ögon på en trappa utanför studs, ensamma mornar på aprilgatan, utsträckta händer vid rådasjön, adventsljusstakar i en fönster vid chalmers, gråtande på hotellsängar i vietnam, badrum i varberg, gitarrhänder i slottskogen.
For what it's worth, it was worth it all the while
Allting är så fridfullt i en begynnande vår och allting liksom bara lovar saker som aldrig kan hållas. Men vi gör samma saker om och om igen och det är väl det som är det vackra med det hela, att man blir lite bättre varje gång.
factnotfiction - I hope you have the time of your life
Poängsystem för att lyckas skapa mig en verklighet som jag får lära mig är helt meningslös i skolan. Försöka diskutera den med personer som är av typen jävla idioter. Men herregud. Vad fan ska man göra åt saken? Jag tänker inte sätta mig i en stuga i skogen och bara dö, för att stilla sinnet på någon som inte ens har gjort ett val.
Jag njuter av att faktiskt kunna finna njutning i något så vackert som att bli klappad och kallad Katze som en revolutionär helt jävla galen föregångare. Det finns så mycket som vanliga dödliga missar. Som att promenera bakfullare än Dean Martin genom en snöstorm för att storhandla, dansa skiten ur ett helt dansgolv bara för att få shake out all jävla frigörande brinnande fantastiska arga glädje.
"Jag glömmer av att du är så liten ibland"
Så jag sitter här on the dock of the bay, wasting my time away. Varken bidar eller reflekterar. Bara existerar på det där sättet som ju inget gör längre. Eftersom det ju inte är trovärdigt; dumma eller osannolika saker kan ju inte vara det har jag hört. (Nej, vänta vad sa du att du hette nu igen? R. Tard??)
Det är så mycket ögon det senaste. Jag vaknar inte och gnyr utan bara stannar kvar och tittar på det där olustiga sätter som rådjur gör framför lastbilar. Men det finns en arm runt mig när jag kommer till och jag behöver bara vända mig om för att inse att det finns saker som är så mycket verkligare.
I CAN'T DO WHAT TEN PEOPLE TELL ME TO; SO I GUESS I'LL REMAIN THE SAME
JUST SITTING HERE RESTING MY BONES
Gammalt blixtrar förbi i ett sorts sepialjus. Ett par bruna ögon på en trappa utanför studs, ensamma mornar på aprilgatan, utsträckta händer vid rådasjön, adventsljusstakar i en fönster vid chalmers, gråtande på hotellsängar i vietnam, badrum i varberg, gitarrhänder i slottskogen.
For what it's worth, it was worth it all the while
Allting är så fridfullt i en begynnande vår och allting liksom bara lovar saker som aldrig kan hållas. Men vi gör samma saker om och om igen och det är väl det som är det vackra med det hela, att man blir lite bättre varje gång.
factnotfiction - I hope you have the time of your life
wonderful world
Hemma fast ändå inte. Jag speglar mig i spårvagnsfönster, kollar på småpar som hånglar på fyrasätena medans jag vagnar ut till frölunda. Hela kvällen är en kopplad anton, en trött och vacker åsa, en hypersara och ständigt utchillad johanna. Jag känner mig trygg när jag tillslut somnar på en ikeasoffa med mobilen i handen.
Det är 15+. Jag vet inte vilken ordning jag vill göra saker i. Börjar hur som med att sätta mig upp.
factnotfiction - göteborg
Det är 15+. Jag vet inte vilken ordning jag vill göra saker i. Börjar hur som med att sätta mig upp.
factnotfiction - göteborg
