factnotfiction

idag dricker jag ol, solar och gor ingenting. men det far man gora ibland. imorgon blir det av att aka bat. wiie

jag har en dator for forsta gangen pa ages kanns det som om. Verkligen skont. Inte ens i huvudstaden i det storsta shoppingcentret kan man fa tag i en dator (SUCK). jag fick stromavbrott tre ganger idag nar jag duschade, och detta ar menat att vara den "lyxiga" staden i kambodja.

det kanns som om jag har varit med om sa mycket att jag inte ens vet vad jag ska borja. ankor wat var sa fruktansvart haftigt och jag var helt overvaldigad. Vi var dar en hel dag och jag tog ungefar tusen bilder. Jag vet inte om jag kommer att lagga upp nagra nar jag ar borta (med tanke pa hur latt det har visat sig vara att fa tag pa datorer). men det blir massor av visningar nar jag kommer hem.

nar jag kommer hem vill jag dessutom ha graddtarta. det saknar jag nagot otroligt. orovackande ar att jag borjat bli lite trott pa ris, men jag tanker att det kanske vander igen.

Vi har aven varit ute vid en by som var byggd pa palar och eftersom det ar slutet av regnperioden ar har grymt mycket vatten. Vi fick aka bat i 40min for att komma dit over en jattestor regnsjo, men undertorrtiden gar det inte att komma dit over huvud taget eftersom allt vattnet ar borta. Det var enormt haftigt och vi fick aven paddla kanot ute i den oversvammade skogen.

Igar var vi aven ute pa den kambodjanska landsbygden och sov over hos ett par risfarmare. Det var jattehaftigt forutom att jag hade en hel del hemlangtan och en javla massa diarre sa det blev springande till utedasset i kolmorkret hela natten. Men felicia hade det varre for hon blev biten av en jattestor skalbagge nar hon satt dar. Han som vi bodde hos (fadern i familjen sa att saga) horde henne tjuta och gick upp och hjalpte henne med skalbaggen. (han matade hunden med den)

Idag var egentligen inte mycket battre for det satt en helt enorm spindel i var dusch (jag skulle ta ut den med glas tidningstricket men det gick inte for den fick inte plats i glaset) sa jag fick promenera over till var granne tom sa att han kunde ta ut den at oss. vi kande oss sa himla tjejiga men det var inte alls alls roligt. USCH.

Vi har aven varit i kampong cham som ar den tredje storsta staden (den hade fyra riktiga gator) i hela kambodja. Dar hyrde vi oss varsinn cykel och cyklade vilse ute pa den kambodjanska landsbygden. Men alla har ar sa snalla sa det visade oss vagen till templena och det hela var valdigt mysigt (aven om vi holl pa att trilla i leran massor av ganger, for vagarna har ar inte precis som i sverige, aven pa de bra vagarna sa kan man knappt lasa for det skumpar sa mycket att maninte kan fokusera). Men alla vinkar alltid och besvarar ens leende. Inte alls som i thailand dar alla verkar ha ngt skumt i sinnet.

Har i sihanoukville ar det bara sloande. vi har legat pa stranden hela dagen och jag har brannt mig ganska rejalt. det kandes overkligt med de kritvita stranderna och palmparasollet. Var jag verkligen har? vi hade smugit in pa ett femstjarnigt hotells privata strand ocksa och snott ett par stolar sa det var verkligen en bit paradis. Imon ska vi ut och snorkla och batluffa lite bland oarna och det kommer bli valdig trevligt.

Nu ska jag ga pa restaurang igen. Varan resegrupp ar tokig i att ata ochjag och felicia anses nog valdigt konstiga som bara ater halften av gangerna (de ater verkligen hela tiden).

idag har vi bara sloat och frossat som sig bor pa semester. det har varit valdigt skont. vi har dessutom bytt hotell och imon aker vi in i kambodja. vi har inte gjort av med nagra pengar idag vilket gor att vi faktiskt kan med att ta oss en drink sen pa varat favoritstalle, bombay blues som ar ett indiskt stalle dar man sitter ner pa stora roda kuddar.

dagens surhet ar att vi har fuckat visumen till vietnam. helt klrt hanterbart men bara on;digt trubbel. suck pa oss. dessutom maste vi inhandla frukost tills imon eftersom det inte ingar hotellfrukost (den kommer jag sakna fran varat forra hotell, mmms pa egafrukosten).

dessutom ar det valdigt skont vader har idag for man dor inte av varme. och vi har inte gatt hela bangok runt som vi brukar.

men nu ska vi fardas in i kambodja med vara myggnat som tar upp hur mycket plats som helst i packningen (SUCK) och vi vet inte alls hur internetkommunikationerna ar dar. sa vi far val se hur mycket bloggande det blir. forhoppningsvis en hel del i alla fall sa ni far veta hur spannande allting ar. man upplever saotrolgt mycket hela tiden att man knappt kan forsta det. som alla tva meter hoga bilder pa kungen som de har i guldramar, liksom bara staende pa gatan. eller. Som templena har i bangkok. de ar helt enorma, forgyllda och varda sa otroligt mycket pengar, trots att det knappt finns asfalt overallt, ens pa de mest allmanna gatorna.

aven om jag langtar hemma mycket och tycker bra om bangkok ska det bli skont att komma till kambodja. det ska bli spannande att traffa gruppen ikvall ocksa. jag hoppas verkligen pa att de ar trevliga manniskor som kommer gora det roligare.

for skype fungerar inte pa den och det gor mig sur. Jag har varit med om tusen saker sen senaste. Nara dodenupplevelse i solen (fy fan det kan vara varmt), annu mer enorma frukostar, poolchill (man far ta det lugnt ocksa utan att skammas) och massor av tempel, promenader, svett, tuktuk, prutning, parkhang, skumma thailandare, trevliga thailandare. JAG SKYPEAR NU. fan jag ar stressad detta stanger snart. skitans.

aven om allt kostar minilite i bangkok sa ar vi valdigt snala. efter ungefar varldens storsta frukost sa gick vi till sukumcitroad som ar typ dar alla stora shoppingcentras ligger. Det tog oss tva timmar. Vi hade en jattestor plan pa att hinna med jim thompson house och ambassaden, men det blev inget med det. men vi akte massa bts (sky train) och at varldens glassdrink inne pa swensens. sedan akte vi bat hem pa chan praya (floden som rinner genom bangkok) och var med om var forsta hedekungenstund pa vagen hem eftersom klockan slog sex. de har alltid en minut da dar alla star stilla och tittar mot palatset. Vi fattade forst inte vinken men sen kom jag pa vad det var, for jag hade last det i en bok innan.

vi har aven konstaterat att alla i bangkk har en av tre stilar: flickig, slacker eller gul troja (alla som jobbar pa ministerier har gul troja tror vi for typ var tredje person har det) och det galler aven killar. Dessutom besokte vi den sjukaste toaletten pa paragon som ar typ varldens lyxigste shoppingcenter med sakerhetskontroll vid ingangen. nar vi besokte toaletten dog vi lite. det var som en stor spegelsal, allt var kliniskt rent och enormt stort. varsta jag har sett. (forutom mojligtvis alla guldtempel som star overallt, och guldramar med tva meter hoga kungabilder).  

just nu ar jag lite irriterad for vi har ingen ac pa detta internetcafet och det ar vidrigt varmt. Man trodde att askvadret som var inatt skulle ladda ur luften lite men det ar fortfarande lika kvavt. Imorgon ska vi lyckas bada pa hotellets pool och besoka lite tempel och sant.

forresten alskar jag alla som kan engelska (PRAISE YOU)

sa marks det inte av nagra oroligheter polotiskt och jag mar bra i magen och overallt annars forutom en del robertont i hjartat

Nu sitter jag i bangkok pa ett internetcafe med varldens epigaste tagentbord som gor att jag inte ens kan hitta prickar om jag forsoker. De senaste timmarna har gatt at till att ga vilse i bangkok och forsoka hitta ett block och en magvaska till felicia.

Flyget hit var overkligt. Det kandes inte alls som om vi var pa vag bort fran sverige. Det var som om nar vi gick av planet sa skulle mamma sta dar och kanske robert. Men det var det saklart inte. Vi kom av i paris och efter ett nervost sammanbrott pa charles de gaulle (SA JAVLA STOR FLYGPLATS) sa hoppade vi pa planet till bangkok. Efter elva timmar var vi framme. Det fanns massa roliga spel i skarmarna som satt pa stolarna framfor och jag blev en riktig killer pa elefantmemory.

Bara att ga av airbussen var som en vagg av varme. Och da var det anda molnigt. Bangkok ar kvavt.

I bangkok hade vi ett mysigt hotell som vantade (varsta high class) och det hanger lampor i alla trad. Rabiessmittade hundar och katter springer losa och alla taxibilar ar rosa och gula (eller grona). Det luktar festival och man svettas ihjal sa fort man ar utomhus.

konstigt ar ocksa alla palatsliknande hus som ligger granne med slummen. Traden vaxer mitt i trottoaren och det ser nastan ut som i sana dar filmer nar staderna gatt under och naturen haller pa att ta over igen.

Imorgon blir det sightseeing allan mycket for vi gjorde nastan inget sant idag. vi gick bara vilse i bangkok och kopte oss varsin klanning som vi ska ha pa diplomatbaren och ett nagellack for tva kronor. Man fattar liksom inte hur lite pengar det ar, 100bath ar ju bara 20 kronor.

finast hittils har varit blomstermarknaden. Nar det morknade och vi gick runt och kollade laget sa borjade fork bara lassa upp blommor i sina stand. Det var hur mycket som helst. Ett jattefang med orkideer for bara 25 bath. Men jag kopte inget, tog bara nagra kort och traskade vidare. Masta definitivt tillbaka dit en annan dag.

Har jag hitta receptet til den godaste kladdkakan i hela universum. Vem tror du inte hade det om det inte var LEILA LINDHOLM. När jag kommer tillbaka blir det baka av. Och vi snackar godare än java hära.

Jag har egentligen inte tid för det här. Jag packar, diskar, chattar, packar lite till, städar, bakar muffins, smsar hejdå till alla jag känner, packar om, skriver ansökningsnovell. Jag åker imon. Bort som fan. FEEEEEEEEEEEEL IT.

...NATHALIE, NATHALIE

Det är jag och Xena idag ("Det är omöjligt att fly härifrån, inte ens du klarar det Xena" "Vänta, där jag ska nog fly. Titta ett hål i taket!"). Jag skriver för glatta livet och försöker få ihop en någorlunda bra ansökan så att jag kan få tramsa bort våren. Framtiden sprider mina vänner för vinden och att stå och stampa med en kaka och hoppas på besök är lika dumt nu som det var för ett år sen.

Idag ska jag kopiera saker, träffa hannah och vara full. Happy times. Överskuggat.

(I'm gonna buy a gun and start a war, If someone could tell me something worth fighting for)

Tack för igår. En påminnelse om vad jag lever för.

Min soffa är så skön. Jag vill inte resa mig, vill inte packa, orkar inte tänka. Men onsdag onsdag onsdag blire röj som fnah, utan misär. Jag ska sluta ledsna, jag har hört att det är crapness

Helgen har varit både happiness och absolute misär classics vol.48. Jobbar kvällen i fredags var lagom hemskt. Tiden gick så långsamt att jag nästan trodde klockan gick baklänges men jag återupptäckte fatboy slims storhet och dansade runt bland snusdosorna när ingen såg.

Lördag var kyrkdag och det var bara att masa sig upp för att åka spårvagn till m-dal. Jag är så arbetslös (eller jobbar iaf så lite) att jag tyckte att det var riktigt skönt att ha en anledning att gå upp så tidigt på morgonen. Jag misstänker att det har gått för långt. Men det var skönt att sjunka ner i soffan på istället och känna sig lite önskad och intressant, vilket jag alltid tycks göra där av någon konstig anledning. Hur som bar det av till mor för att klä om möbler och sedan till Liseberg. Jag minns inte ens senast jag var där men det var mest jävla najs. Vädret var perfekt (kallt så att man inte blev varmt i jacka och tjocktröja, men så att man inte frös heller) och det var så sweet med vinden i håret när man åkte balder (som blev så mycket bättre i mörkret). Jag hade fått en massa gratisbiljetter av Sara och bjöd folket. Hannah och Mikael som var bakis men gjorde en hjälteinsats och följde med iaf, samt lillebror vilket var surprize surprize och good shit (även om han inte vågade skrika och fjanta sig som oss andra). Robert kom senare.

Det slog mig i toppen av balder, första åket, att människan är ett sånt jävla dumt djur, som inte bara bygger saker som ska få en på gränsen till nervöst sammanbrott, trotsar tyngdlagen och förr eller senare får en att vilja spy. Men ändå bygger man sånt. Och folk gillar det.

Söndag var pythagorasreunion och det var riktigt sådär stereotypt på ett nästan sorligt sätt hur fast vi sitter i våra roller, även om det var härligt. Felicia som fortfarande verkar tro att jag inte fattar att hon röker så fort jag inte är med/ser, Josefine som är ivrig på att planera nästa möte, Michaela som är trött och lite lagom hysterisk om vartannat, Andreas som säger vidrigare saker än vad som är allmänt accepterat och är sådär överdrivet negativ mot allting som bara han kan vara. Jag var väl som jag alltid har varit också och jag vet inte om det är bra eller dåligt. Det är upp till andra att avgöra på något sätt även om jag misstänker att det är det senare. Lika mycket som jag älskar att träffa pythagoras får det mig att vilja dra en gammal filt över huvudet och vänta några år med att komma fram. Jag vet inte varför men det är väl också något jag misstänker att alla andra känner också.

Sen blev det iaf fyrverkerier med josefinen, mor och gabriella. Jag vet inte om jag var en hemsk människa som lurade in josefine i bilen med sin svärmor. Men herregud gabriella hade ju vunnit två kilo mjölkchoklad, så hon hade ingen anledning att klaga.

Sen var det hemma och leka hobbypsykolog resten av natten. Nästan lite balanserat denna gången. Tar det sig? Vem vet väl. Nu blir det frukost iaf, för det är vaccinering som står på schemat, med josefinen, sedan dans och möbelmeck. Busy busy day as always.

Jag borde packa.

 

NU bär det av till körken. Det är ju i ottan man ska dit har jag hört, fast mest på jul. Suckes det är segt att gå upp tidigt efter kvällsskift. För övrigt så hade jag tänkt att jag skulle se på doktor Zjivago igår (classic baby, classic) eftersom jag alltid missar början/slutet när den går på tv. Men då märker jag att de spelat in en ny version som de visar, istället för den gamla. Jävla skit till nymodigheter. Ge mig Omar Shafir eller go to hell.

Förresten har mina grannar något allvarligt problem som börjar spela arabisk musik på cphög volym (när jag står i köket låter det som om stereon står på i vardagsrummer) KLOCKAN 7 PÅ LÖRDAGSMORGONEN. Nu har de bytt till någon nationalsång eller något. För vad kan väl vara bättre än att väcka sitt spädbarn på sabbaten med att hylla nationen. MHM. (Jävla mongon)

Det vankas cheesecake för den delen, you bet ya. Ingen vågar missa pythagorasfikan imon, åh nej.

tv3.se/days   -   diskutera din favoritsåpa days of our lives
Alla måste kolla
Alltså JAG DÖR

En jävla natt, en konstig morgon, en trist kväll kommer nu att följa, förhoppningsvis en lycklig natt.
Det hade varit välförtjänt

Do you remember how we used to talk? Hur du ringde mig och frågade ut mig om varje tänkbar liten ynka detalj om vad jag gjort bara för att du gillade att höra min röst? Det är jag och döva öron nu. Jag och allt jag vill berätta som bara bubblar som våran vattenkokare tills det är tillräckligt varmt, för då slås den av automatiskt. Jag är trött ikväll, som alla kvällar, men jag hade väl ändå hoppats på något mer än en igendrämd dörr när mina tagenter knapprar för hårt. Jag vill inte vara ensam ikväll. Så sent som för fjorton timmar sen var det en diffus dimma av sömn och ångest som viskade med äcklig röst om att bli utslängd och oönskad som det brukar upprepa sig. Det här med distans kanske är en bra idé inom vissa gränser. Jag vet faktiskt inte.

Nu är det dags att head off to the factory. Ska bli skönt att jobba lite på ett sätt, aktivera sig lite. Dessutom blir man effektivare under tidspress. Vi fick en ny spis idag, jag lagade paj, har kollat på kurser till våren, läst min bibel och klätt på mig. Jag misstänker att jag inte ens kommer sent till bussen. Hå hå ja ja nu ska vi inte ta ut segern i förskott. Men jag har ett bra läge för att inte behöva springa till spårvagnen. Alltså michaela, jag kan snart diskutera Days of our lives med dig, jag börjar bli grymt insatt av att ha tvn på när jag sitter vid datorn.

Men men, mental uppsägning under kvällen med andra ord.

Linus säger:
    för ni bryr er å mkt om varandra så ni vet inte vart ni skall ta vägen.
    vågar inte trampa varandra på torna utan tassar runt och gör en
    drama scen av det hela

Allt prat om toffling. Detta kanske är något varaktigt? Men isåfall blir det till att bryta lite mönster och riva ner några väggar.

Måste jag börja ta hand om mina vänner. Jag insåg alldeles nu att jag inte träffat michaela på ungefär tusen år. Det var inte en rolig tanke. Det är en annan grej med josefine, hon våldgästar mig, och felicia blir det ju asienprat med mest hela tiden, andreas är ju som han är lix, det ordnar sig alltid. Jag måste sluta isolera mig i min lägenhet och ta tag i mitt liv (undrar hur många träffar man får på "ta tag i mitt liv" om man söker i bloggen? på "häst" är det fem).

Det finns inte mycket att säga, som vanligt orkar jag inte göra frukost och jag vill inte ta tag i dagen. Mardrömmar hela natten och kallsvett i sängen när jag vaknade, alldeles för sent för den delen också. Men jag har iaf städat ut hela skafferiet och kollat igenom efter mjölbaggar, diskat och lagt in tvätt, så jag kan känna mig någorlunda nöjd med dagen än så länge. Om felicia kallar sig husmor så misstänker jag att jag håller på att halka in på den banan också. Dålig mtvmusik håller mig sällskap när jag plockar undan i lägenheten, lagar mat och packar upp det sista ur flyttlådorna.

Förresten vill jag inteinteinte inte jobba imon. Hata kvällsskiftet, trots snelt folk så vill jag verkligen inte.

Men man ska väl vara positiv eller något. What would rolf do?

Förresten så borde häsmasken få en blogg. Den lever värsta spännande livet. Igår var det med på dansen och i helgen så fick den åka iväg med tova och bli fotograferad i hennes fotoprojekt. Vilket röj det var igår. Veera satte på michael jackson och sedan så röjde vi och skickade runt masken så alla fick känna på plastlukten och dansa runt som galningar. Jag borde haft med mig kameran.

Idga gjorde jag det. Klippte av mina festivalband. Robert förstår ingenting av vikten. "Vad bra då slipper du lukta gammal sko om den armen" var enda kommentaren på att skära av mer eller mindre en kroppsedel när jag berättade om mina tankar förra veckan. Emotionell stympning säger jag dig. Fuck ass. Eller okej så illa var det ju faktiskt inte. Det känns inte så mycket alls faktiskt. Men det är regeln för denna typen av hantering, vänta tills det inte känns alls, varken bra eller dåligt, sen kan man skära av, lägga i minneslådan, begrava.

Jag och Malou har börjat sällskapa på morgonen. Idag pratade hon med Engla Höglunds mamma om att Anders Eklund blev dömd till fängelse istället för vård, om det kändes bättre. Hon svarade att det var många som rymde från vården, och att det kändes bra att han satt inspärrad, men att det samtidigt inte skulle ge henne Engla tillbaka. Hon hade en blå sjal som säg helt fruktansvärd ut och var oerhört sansad. Helt igenom. Jag menar visst ,det var ett tag sen nu, men hon pratade om att man hade hittat Englas halsband fem meter från platsen där "han sa att han var" och att hon undrade varför man inte frågat honom om det. "Han sa att han var", bara att tänka överhuvudtaget på vad den meningen innebär borde ju få vem som helst att krypa ihop i en pöl på golvet och hyperventilera. Men inte då. Människan är ett konstigt djur.

Det blir ännu tydligare när man läser sista resan till phnom penh. På ett sätt håller jag på att glida in i auswitchdimman, att man liksom inte kan inse hur hemska hemskheterna är och när de liksom matas fram som på ett löpande band så blir man bedövad och kan knappt reagera, även om bokens mening just är att vara en fragmentarisk inzomning på just ett öde, för att det inte ska vara namnlösa offer som bara ingår i siffran 2-3miljoner.

Det ska bli sjukt intressant att åka dit. På ett sätt vill man liksom rolfa igenom resan och prata med folk, fråga ut dem om allt de varit med om, just eftersom det var så nyss i tiden och jag troligen aldrig kommer att få en liknande ens chans till upplevelse igen. Jag vet inte hur det kommer bli, den svenska attityden kanske tar över och jag lägger locket på, för man pratar ju inte om lidande och död.

Kameran ska i alla fall döpas under resan. Den ska få ett asiatiskt namn är det tänkt, men jag vet inte vilket ännu.

För övrigt innebär dagen idag att åka till svärmors gardinbutik, förhoppningsvis välja stoltyg och bli körd hem till kortedala. Nu ska jag ta tag i att redigera bilder, mecka blogg och äta frukost. Trots att världen olycka är jag omåttligt hungrig nuförtiden. Det är nog ett omedvetet sug efter vietnamesisk mat.

Jag hatar att försova mig. Även om jag är arbetslös har jag göromål och borde ta tag lite i mitt liv. Helgen har varit ett enda festande och slöande om vart annat.

Uschianna en sån kväll i lördags. Var på den konstigaste festen. Och då var jag ändå på badtaste-partey i fredags och det var riktigt läskigt. Min outfit var en ljusgrön lacoste, midjehöga jeans, ett helt galet fult diadem som jag köpt i lettland för 4år sen samt blå ögonskugga och läppglans. Nasty. Det var hannah, mikael and the gang.

Festen i lördags var helt outrageous. Det var ett trevåningshus där de hade ett megakollektiv med elva pers och alla hade fest samtidigt. Lagom drygt folk men träffade hannahs gamla klasskamrat majsa och hennes något men inte pojkvän som hade en helt wild and crazy skjorta. Det hade alla färger som fanns och var rutig på alla håll. Mest fascinerande.

I söndags fixade jag försäkringar med mammis som kom över ,så att jag kan dö i kambodja och de kan få hem kroppen. Sweet. Jag har även presenterat bloggen för mor och pojk. Den är ju snygg nu. Så det var mer okej än innan.

Söndagsaftonen innebar mozart, roberts födelsedags present. Requiem var bra, musiken var bra. Danserna var sådär och den lille pojken som sjöng var mest fjantig. Sen fattade jag inte hela erotikgrejen mellan döden och mozart. Det var lix, bara konstigt. Men det var grymt snygg scen och snajsigt ljus. Och musiken, den gav en verkligen dödsångest. Epic.

Menmen, Det får vara nog med der här nu. Egentligen ska jag åka till mammas jobb och kopiera passet men jag tror det kommer att bli uppskjutet igen. Diska borde jag också för att inte tala om att redigera bilder. Men jag sitter bara och läser kambodjaböcker. Dåligt dåligt. Men att sitta här gör inte saken bättre.

Jag har just bakat de snyggaste och hetaste cupcakesen. Chokladkakor med vit chokladtopping. I kokboken hittade jag mina dollar också. För det är ju precis där man brukar förvara pengar. Suck på mig. Men men. Sensmoralen är att om du frossar och blir tjock så händer det dig bra saker.

Dessutom har jag lyckats snajsa till bloggen lite. Den blev sådär men duger helt klart som en början. Tänkte hitta en schysst färg till rubrikerna och fixa en snygg header. Den är fortfarande rätt epig jämfört med typ, alla andra i hela världens bloggar, men den tar sig ändå. Mm.

Idag har jag varit fröken duktig och planerat massa vietnam med felicia, diskat, dammsugit hela lägenheten och städat i sovrummet. Sweetness. Och bakat kakorna då. Allt ackompangerat av Lily Allen. Thank you gustav som gett mig massa bra, konstig och inte alls särskilt konstig musik. Älska Knock 'em out.

"nah, I gotta go cause my house is on fire
I've got herpes, err no I've got syphilis, AIDS, I've got AIDS, AIDS!"

Om gårdagens helvete blir det inte mycket skriverier eftersom detta numera är en allmän och censurerad blogg. Suck. Can't keep anything to yourself now a days. Men det fanns bra saker. Som att luncha med mamma på la gondola. Tydligen var det Göteborgs första pizzeria. Det var en av två i hela stan när hon flyttade hit och de brukade åka ner dit från chalmers och luncha för 15kr per pizza. Sjuk tanke. I typiska småstadssverige är det två saker som finns i varje stad, även om det inte finns något annat, alltid en frisör och en pizzeria. Minst. Ofta en frisör och två pizzerior.

Men men nu ska det bli till att glasera kakorna och laga lite seriös mat. Kaksmet till lunch tolerar inte mamma, Robert som verkar ha bestämt sig för att bevaka mina matvanor. Blöh. Jag har inte sämst fantasi i Sverige när det gäller att laga mat. Men jag är inte överdrivet seriös heller. Någon jävla måtta får det vara.

Idag blir det nog även målning av vårat vardagsrumsbord, uppspikning av hyllan i köket(?) och taveluppsättning. Jag är uppe i varv och hetsar action. Har även börjat läsa sista färden till phnom penh. Inget amazing men en väldigt trevlig bok. Har massor på bokchecklistan kvar innan jag åker. Jag tror inte ens att jag förstår att jag faktiskt ska åka bort i närmare två månader om bara två veckor. Det kommer nog bli en rätt ordentlig chock. Förhoppningsvis hinner jag inte fatta det och börja längta hem förrens jag nästan är hemma. Saknad är jobbigt jobbigt och ligger inte alls i min intressesfär.

Men men time to make some cake.

Varför la jag alla mina dollar jag fick i födelsedagspresent i ett kuvert som jag lade på ett "smart ställe"? Fan i helvete

Hela morgonen har gått åt till att försöka snygga till min blogg, vilket har gått brutalt dåligt. Jag fick till saker och ting tillslut men var inte helt nöjd så jag tog bort alltihop. Resultatet är helt enkelt att min blogg ser lika epig ut som innan. Äsch jag tar tag i det en annan dag.

Det är jag och mtv idag igen. Jag sitter och tittar på don't stop the music. God damn. Snoop dogg visar hur man gör.

Jag ska strax dra mig till mors jobb för att kopiera alla mina resehandlingar. Sånt bör man ju. Jag har börjat bli nojig över resan och över mina pengar. Även om jag inte direkt gör av med några cash så blir jag alltid lika hispig när vi åker och handlar. Vi lever billigt, jag vet det, men jag gillar ändå inte att handla mat. Fan det är dyrt. Jag hatar lågkonjukturen och dess prishöjningar. Jag ska starta en black farmer-farm på min balkong och bli självförsörjande. Baka mitt eget bröd och kärna mitt eget smör. Kossan får sova på roberts sida av sängen.

Idag när jag satt och försökte mecka bloggdesign så snubblade jag över hur-man-får-läsare-till-sin-blogg-tips. Jag älskade tipset att man ska skriva intressant med tanke på att sveriges största bloggare är blondinbella. Man kan ju undra vad eftervärlden kommer tycka om hela bloggboomen som pågår just nu. Hur hysteriskt viktigt det var att fläka ut sitt liv på internet och att de allra populäraste bloggarna var skriva av riktiga ig:n som skriver om kläder och stil. Den bästa bloggen jag någonsin läst (även om den kanske inte utlovar mer hopp när det kommer till tilltro till mänskligheten än de på bloggtopplistorna) är spritfest där min storebrorsas kompis josef skriver om sitt kompisgäng spritfest leverne och äventyr. Spritfest - var inte ledsen, drick sprit.

Åh jag är en dålig människa som snackar skit om crappy bloggar när det enda jag skriver om är mitt arbetslösa liv och dess innehållslösa dagar. Men men, man ska kasta sten i glashus.

Snart kommer mamma och hämtar mig. Vi ska luncha, dvs hon ska ge mig mat. Yayness. Ska bara lyssna klart på elton john - can you feel the love tonight först. Jag älskade verkligen lejonkungen när jag var liten, pubertal, ungdom, nu. Den är ju så episkt mycket bättre än alla andra disneyfilmer. Kolla liksom på hela måleriet, musiken, handlingen. Jag läste någonstans att det bara är typ tre av disneyfilmerna där huvudpersonen har båda sina föräldrar kvar i slutet. Jag har tänkt lite på det och det är oftast att mamman är död från början (typ den lilla sjöjungfrun, jannelångben the movie, pocahontas, skönheten och odjuret, aladdin -jasmin då, alladin har ju inga föräldrar alls). Eller så dör någon av dem under filmens gång. Men lejonkungen har ju lätt elakaste intrigen där mufasa inte bara dör utan simba blir lurad att tro att det är han som dödat sin pappa. Det är ju så galet sorgligt. Jag hade en depperiod vid 14 då jag såg lejonkungen säkert varje dag i en månad, och lipade ihjäl mig till när mufasa dog varje gång.

Ett av mina tydligaste minnen från när jag var liten var när vi såg lejonkungen på bio. Introt som var så episkt med alla djuren som färdas till lejonklippan för att hälsa på den nya tronarvingen, och så avslutas det hela med ett maffigt basslag och så blir hela skärmen svart och det står med röda bokstäver "LEJONKUNGEN". Jag minns hur jag flämtade till. Det var så himla häftigt.

Men jag ska inte sitta här och vara nostalgisk. Dags att fara och äta matimat.

Förresten är Lily Allen grym. Digga mest.

"All the time I was high as a kite
I could see it in your face when you give it to me gentle
yeah you really must think you're great
lets se how you feel in a couple of weeks
when I work my way through your mates"