factnotfiction

Mycket prat. Lite verkstad. Jag prokastinerar har jag hört men det är ju så man ska göra. Det är fascinerande hur lätt det är att acceptera något för att jag inte själv tar orden i min mun.

Det är disco i min telefon och jag får vackra sms om tiden som flytt. Det spelas zombiespels-soundtrack och jag bläddrar i tovejanssonböcker som jag köpt orimligt dyrt på bokmässan i födelsedagspresent till mig själv. Småtittar på varantv och njuter av olofs sällskap i skrivna ord som känns saknat och betydelsefullt. Det har varit mycket reflektioner om vilka som faktiskt vet något och vilka jag bryr mig om. Det är konstigt hur vissa sjukt odefinierade människor som jag inte ens skulle känna igen på gatan kan betyda så mycket. Jag vet inte varför men vissa ord är behövda och det är konstigt hur mycket och lite man kan veta om någon samtidigt.

Jag läser gamla mail. Det handlar inte så mycket om dåtid som dåjag. Ibland saknar man sig själv mer än andra. Jag läser nya mail. Ibland handlar det mer om andra än en själv och jag hade velat göra så mycket mer än vad jag gör och vara så mycker mer än vad jag är

factnotfiction - the posters on the wall don't look like her at all

Det är så lätt att bli larvig. Jag lyssnar på soulig pop och fattar ingenting, hittar inte min kaffemojäng. Nog med paus.

factnotfiction - lets get restless baby

Your perfect scandinavian feet

Radioskugga.

Det är så skönt att få prata. Oftast mynnar allting i ett enda andetag men på något sätt betyder det mer att få skratta just nu. Vi pratar om nyanser och han förstår liksom inte hur all makt ligger i just ett ord. Jag fick ett sms om hur en röst kan betyda mer än luft. Jag kör låten på repeat och saknar. Det har handlat mycket om förvirring och att göra någon stolt de senaste dagarna och det tycks vara återkommande teman, även om de inte täcker alla fronter. Vi pratar om hur vissa människor liksom inte kan få försvinna, och jag biter mig i läppen, skickar inte ett panikslaget sms, samma som jag alltid skriver och raderar om och om igen.

You made it there fighting

Jag minns hur jag sitter i en säng på söder och en röst berättar för mig att det finns ett par ord som är skrivna, sjungna och inspelade, som handlar om just mig, trots att ingen vet om det. Det finns så många ord som är hennes men jag viskar dem aldrig. Ingen romantisering i det, bara ett konstaterande. Nu blir det tentaskriv

factnotfiction - yours is the funeral I'd fly to from anywhere

p.s. Juki är kung i mitt sandslott. Praise you

En jävla balans. Jag är så trött. Får dåligt samvete över att jag inte jobbar trots att det är helt befogat. Helvete.

En luddig gårkväll. Människor som jag både känner och okänner. Att få sitta ensam på en garageuppfart mot en tegelvägg och titta på stjärnor. En kram när den behövs. Viska barndomshemligheter och få en striptease. Snylta öl och skratta åt fördomar. Dansa lapdance och diskutera uniformsyrken. Vibrerande telefoner och avund. En tryckare på dansgolvet och det känns så fint att bli struken över ryggen. Elvisflipp och kärleksenergi. En nattlig promenad i mölndals forsar. En hållen hand och däckning på vagnen. En tetra vin i köket och världens bästa victor. Ett par andetag i nacken och det blir på något sätt mycket uthärdligare att somna. En pannkaksfrukost och leenden. Nya vibrationer och en insikt och rätt och fel, men mest fel. Det blir aldrig som man säger.

Nu blir det plugg. Sen öl.

Alla är fina idag. Jävlit goa.

factnotfiction - and you can tell everybody, this is your song

Jag utbyter samförstånd med en äldre herre på sin balkong. Det är vinternatt och det känns ungefär som en av de sista sommarkvällarna innan hösten kom ute på fabriken förra året. När jag körde lyften ut med allt skräp, höjdpunkten på dagen att bara få stå i komplett tystnad i mina dubbla hörselskydd, ensam ute på inntergården och se himlen oroas. Jävlar var tiden går fort. Allt som har hänt och inte hänt. Han håller med mig där han drar ett långsamt bloss och stirrar upp i stjärnhimlen som är full av viskningar inatt.

Det blir en hel del sthlmsresande framöver. Roligt att komma bort. Även om en frusen Linnea på den skrangliga kvällsbalkongen förklarade att hemma är jävligt bäst. Tjatar. Men folköl och ett par vänliga ögon gör så jävla mycket.

Egentligen hade jag nog bara velat ha mer tid, vilket är den största paradoxen i sig för jag har alltid hatat människor som inte tar sig tid, som om det är måsten istället för prioritering. Det handlar om att ha sett sig själv i spegeln tillräckligt många gånger så att man vet hur man ska le utan att det set konstigt ut.

Det blir the knife, snook, death cab, mj, billie the vision, audioslave och en massa gammalt groll. Vakta din tunga. Amen broder.

"ser det bra ut?"
"du gör mig lite rädd"

factnotfiction - pass this on, won't you?

Jag har lite svininfluensa men det har väl fan ingen dött av så det är jobb det är dans det är skola det är plugg och uppstyrning av livet. Men som Karin sa igår när vi drack folköl vid köksbordet och var nöjda över hur jävla roliga vi är, "finanser måste skötas sju på morgonen". Eller "Jag är en kvinna, jag BEHÖVER bli påsatt". Det är klart att alla ju inte kan vara perfekta utom frej, och karin då, eftersom hon ingår i frejs perfekta liv. Och jag är ju egentligen också perfekt eftersom jag indirekt, genom karin, ingår i frejs perfekta liv.

Seriösa samtal. Och en insikt om ett hjära som slår lite hårdare än vad man egentligen trodde, hade räknat med och visste om man faktiskt ville. Jag vet väl inte, för jag tror numera på att ta det lugnt så jag chillar i min nybäddade säng. Så länge allting är relationsanarkistiskt odefinierat och man kan prata med varandra öppnar jag mina ögon vida och lyssnar.

factnotfiction - "sagge i håret, det är liksom....mmh"

Det är så lätt att hamna i obalans. Nu åker jag hem till hannah the love och trivs.

Alla dansar
Och jag tänker är du också själv? var är du ikväll?

Jag har aldrig förstått ångern. Jag ser en ny möjlighet i varje nytt ögonblick. Och det kanske är därför aldrig något kan vara definitivt, och allt mest blir ett enda vel. Allt jag vet är att jag hade velat ha ett par fingertoppar som drogs över mina nyckelben.

factnotfiction - OM DU VILL HA MIG, NU KAN DU FÅ MIG SÅ LÄTT

Jag är onödigt otrevlig i telefon. Men varför ska jag låtsas när jag sovit en timme, druckit fem koppar kaffe och hatar alla? Svank svank svank peppar och therese skriker QUINNA, HORA, och att hon ska bita kuken av honom så jag blir omotiverad att ses. Hannah kommer med nachos, folköl, välta parkbänkar, trygghet. Hon förstår alla ytliga problem, jag får babbla orimligt mycket och vi promenerar i kylan. Vad vet jag. Helt plötsligt vaknar jag och inser att jag inte kan ens vill(?) öppna ögonen. Jag har pratat om ilska, varför rinner det alltid bara av mig? Det är något speciellt med att ta ett steg framåt, för man kan aldrig gå tillbaka, hur lugnt man än tar det går det ändå alltid så jävla snabbt och allting bara snurrar medans jag orimligt nog fortfarande väntar på att telefonen ska ringa.

I should have seen it coming
"Håll käften"
"Det är ju sant"
I should have fucking known

factnotfiction - "är du nervös?"

Jag peppar med snook. Helvete jag ser fan värre ut än vad jag känner mig, grimarserar åt spegeln och jag drar rosa över läpparna, förvandlar för lite sömn, för söndergråtna ögon till en klar blick och ett tilltalande leende. Det är konstigt att man bryr sig, men idag är bättre än igår och om det är en exponentiell kurva är jag snart tillbaka någonstan där jag hade velat vara. Ingen mer håkan, ingen mer billie the vision, ingen mer blick över gitarrsträngarna där jag sitter på golvet med kameran. Låt ske din vilja.

Mina händer är fulla med glassplitter och jag har fått löften om att få hålla fram händerna först. Hela mig så blir jag hel, rena mig så blir jag ren. Vattenrinner över ansiktet och ner i munnen. Men nu jävlar har jag ett seminarium och jag har läst att känslor egentligen bara är ett vapen om man utnyttjar dem rätt


factnotfiction - Jag är skittight nu men ni har inte hört det första, på den tiden då jag kunde mörda för mina turtlesgubbar, BACK IN THE DAYS

Jag skriver listor över människor jag inte hatar jättemycket och kröker fingrarna. Jag bryr mig inte om någon så kallad pulik. Dra åt helvete med analyser och bortstötta tankar. Jag har aldrig varit bra på att slåss, skrika eller ens knyta händerna men jag skulle klösa djupa skåror i vem som ikväll.

factnotfiction - So many influential fingers running through your hair

En morgon som börjar med en gratis köpenhamnresa, en gratis bokmässa. Jag blir överlycklig, dansar runt i lägenheten och vi har fest med både dansgolv och moshpit. Så jävla gött. Bibliotek, suss och solsken. Jag passerar artisten och det känns som om det är första gången. Solen ler, inte bara solen, och jag tultar som en jävla teletubbie när jag byter plats i gräset hela tiden. För kastanjer och stenar. För sjukhus med rätt uttal, för fördomar och för förväntningar. Det är egentligen inget man kan ta på, men jag försöker att inte stirra ner på mina händer när jag pratar alldeles för fort som vanligt.

Spårvagn och självklart. Jag kippar inte efter andan, behöver inte ens fokusera på att inte skaka. Jag sätter på mp3n och går av till kurslitteraturen, känner en blick i ryggen och bränner värre än alla brödugnar i världen på handlederna, men jag har slutna ögon på insidan och jag tänker fanimig inte låta något vända det när jag har lyckats äta och le varje dag i en vecka. Men att överleva något gammalt och en promenad hem betyder inte att dagen är över. Jag skrattar genom tårarna när det klickar i örat, över att kontrasterna blir så stora, och över att jag bara behöver höra tre små ord för att vara tillbaka på ruta ett.

(HELVETES JÄVLA SATAN)

Helt allvarligt är jag ärlig när jag säger att jag inte tar illa vid mig. Jag är bara väldigt trött. Jag rabblar upprörda adjektiv och har inte ens börjat gå igenom ett dagligt känsloregister. Vad som än händer håller jag huvudet högt och jag tänker känna mig vacker idag vad ni än säger.

THIS IS SALVATION, sjunger de och jag sjunger med så in i helvete.

Tack ni alla som gör det värt det.

factnotfiction - I'M TRUE I'M TRUE I'M TRUE

Jag pratar massor i telefon och skakar höfterna till revolutionen. För jag älskar mig själv. Jag älskar min linsgryta, jag älskar min säng, jag älskar min lust till att göra saker, älskar min kökssoffa, älskar mina diskussioner med ulrika, älskar. Lyssnar på cardigans och känner mig som en liten flicka igen. Och alla bekräftar, viskar, skriver, sjunger; Det finns kärlek i världen ikväll.

factnotfiction - I notice you, I know it's you, ON MY RADAR

Jag lyssnar på head automatica. Twisted feet var jättemegaasroligt och jag ska bli en riktig jävla banditqueen. Jag älskar justin, och just den låten är ju den jag vill röra mig till. Men ja. Ni vet alla att allting är en dimma. Ett ord sammanfattar allt och jag liksom står i vattenbrynet och är en halv centimeter från att doppa tårna.

Jag har iaf lyckats tilltala en trevlig person i min klass, haft ett lyckat seminarie, nästan lära mig wavea.

Förstås verkligen allting? Går signaler fram? Jag märker en viss osäkerhet. Jag tänker på flera sätt om tillfällen som kommer och går. En gång viskade jag mellan hårt sammanbitna käkar och tårfyllda mungipor att man får fanimig bara en chans med mig. Jag vet inte längre vad som är sant.

factnotfiction - I don't know what to do with you, cause you don't know what you do to me

Jag vet inte. Det är en enda förvirring och jag sätter mig på suss säng och förklarar att det inte finns någon problematik, alls, för första gången, någonsin? Vad är det som finns egentligen? En lugn känsla som mer liknar ett leende än något annat. Jag säger att det är mycket som är bra nu. Matlust, telefoner, fnissande. Möblering och Jägermeistertavlor. Ett jävla bryt.

Kikki; a man from Argentina säger:
men när du poängterade den förstod jag
Kikki; a man from Argentina säger:
jävlar
Anton säger:
andas du?
Kikki; a man from Argentina säger:
knappt
Kikki; a man from Argentina säger:
det här är ju traumatiserande
Anton säger:
inte min mening

Karin skapar konst, och gnyr efter pyssel som ett rådjur. Jag staplar äpplemosburkar, har cykelhjälm och sitter uppe på msn senare än jag borde. Men det finns som sagt saker som är så mycket intressantare än böcker. T.ex. spik.

factnotfiction - I need to OD on DH with you

Så gör man ju inte. Men ändå så skrattar vi båda över gestikulerande händer och över att det är så dumt allting. Om saker och ting i denna takten. Jag är ju blyg, tydligen och det kanske är en bra sak. Det är roligt hur internet ekar över hustaken, och analys på analys läggs.

Det är viktigt att följa linjerna har jag hört. Gör jag det? jag vet inte. Hur uttalas egentligen chalmers?

facnotfiction - fanns det en plats i hennes värld för två? Snälla skicka ett vykort för jag undrar så

Jag sitter och lyssnar på yeah yeah yeahs, fleetwood mac och håkan. Suss gick hemifrån och jag kunde inte längre med att ligga och vältra mig i hennes säng och tramsa. Det är sjukt hur lätt det är att komma ur balans. Puls som rusar, eller skenar snarare. 

De är uppe på taken, alla är högt över staden.
Sommaren snurrade fort, när vi bara snöade bort
och jag vågade aldrig hålla din hand.
Vi är inte såna som i slutet får varann.

Jag tycker om hur han spelar, tittar och rör. Jag tycker om att få se i kors, skratta, överdriva min dialekt. Jag tycker om blickar som värmer när man skålar och tävlar i synd, tycker om att slippa vakna ensam, men mest av alls tycker jag om att somna först. Men alla ord är så svåra och jag mest snubblar, trillar, välter över dem. När blev jag blyg? Tafatt? Fåordig? Ingen har bråttom. Men kanske är det som folk säger att allting löser sig, det är synd om människorna och andra långgatan är ganska trevlig.

Och alla bara pratar "Är det sant?" Och "Jag har hört om dig."
Jag kommer aldrig tillbaka hit igen.

vissa ord skär lite djupare än andra, vilka ord och när är så otippat. MEn jag vet att denna kvällen är en vacker. Och den ska få fortsätta stråla en stund till

factnotfiction - Nu kan du få mig så lätt

Jag vet inte. Alla ord bara snurrar. Det var länge sedan jag levde under någon typ av press och liksom min föreläsare säger har den positiv inverkan på mig. Jag ska inte säga att två föreläsningar gett mig svar på alla mina frågor, men iaf gett mig begrepp att formulera den senaste tidens händelser, och hur naivt det än låter blir jag självklart förvånad över att det har hänt alla andra hundra gånger över.

Ord är det nya. De ska visst fylla tomrum. Jag är glad att det är så. Vår upplysning ska ju ligga i språket.

Det är svårt att inte minnas hur allting varit tidigare. Första dagen i ettan ekar. Kambodja ekar. Eko eko eko eko eko eko.

Men samtidigt är det så svårt att neka någon som gråter, och ett erkännande av empati strömmar och uppfyller, men resulterar alltid bara i egna tårar.

Hannah ringer. På något sätt blir allt var rollsorti tydligt och jag är avundsjuk samtidigt som glad. Allt vad jag hade velat att världen skulle ge henne har hon skaffat själv, och jag blir så stolt och pyser.

Nu ska jag läsa mer. Sen blir det öl inna da mölndal vilket bara kan bli fantastiskt. Det finns så många människor som betyder så mycket. Jag har aldrig ens insett udden av det.

factnotfiction - när man ser en överklassdam med sin lilla tax skynda förbi, då är det en tillfredställelse