factnotfiction

Mycket prat. Lite verkstad. Jag prokastinerar har jag hört men det är ju så man ska göra. Det är fascinerande hur lätt det är att acceptera något för att jag inte själv tar orden i min mun.

Det är disco i min telefon och jag får vackra sms om tiden som flytt. Det spelas zombiespels-soundtrack och jag bläddrar i tovejanssonböcker som jag köpt orimligt dyrt på bokmässan i födelsedagspresent till mig själv. Småtittar på varantv och njuter av olofs sällskap i skrivna ord som känns saknat och betydelsefullt. Det har varit mycket reflektioner om vilka som faktiskt vet något och vilka jag bryr mig om. Det är konstigt hur vissa sjukt odefinierade människor som jag inte ens skulle känna igen på gatan kan betyda så mycket. Jag vet inte varför men vissa ord är behövda och det är konstigt hur mycket och lite man kan veta om någon samtidigt.

Jag läser gamla mail. Det handlar inte så mycket om dåtid som dåjag. Ibland saknar man sig själv mer än andra. Jag läser nya mail. Ibland handlar det mer om andra än en själv och jag hade velat göra så mycket mer än vad jag gör och vara så mycker mer än vad jag är

factnotfiction - the posters on the wall don't look like her at all