factnotfiction

jag hatar att gå upp ur min varma säng, jag hatar att behöva duscha, jag hatar att vara stressad

jag hatar väldigt mycket just nu.

SLUTA TA ÅT DIG

Jag gör allting samtidigt. Bakar bröd, fixar bilder, chattar, söker jobb, diskar, kollar recept, städar, packar dansväskan, skriver mail osv osv. god god.

daft punk håller mig sällskap och håller farten uppe.

snart träffa hannah, ringa felicia likamedtecken bra skit. förhoppningsvis betalar sig allt mitt jobbande det senaste med en himla massa pengar lakamedtecken wonderunderfullbart. ska bara maila prästen om framtiden. uhja.


förövrigtsägerinternetmigdettaochdåmåstedetjuvarasant

populära och känsliga med enastående social kompetens. Utåtriktade och empatiska. Uppriktiga och ärliga i sin strävan mot att förstå hur andra mår. Tycker i allmänhet inte om att vara ensamma. Ser allt ur en mänsligt perspektiv och ogillar objektiv analys. Mycker framgångsrika i att hantera relationsproblem och att leda debatter. Vill vara till nytta för andra och sätter troliga andras väl före sitt eget.

Yrken som passar:  Lärare, konsult, psykolog, socialarbetare, personalvetare, präst, affärsbiträde, säljare, hr-personal, eventkoordinatör, direktör, politiker, diplomat, skribent, skådespelare, designer, hemmafru, musiker

(www.41q.com/index.41q?p=14677217)

factnotfiction - human after all

mer bilder på thisiswhyyourefat.com
se och spy

Nu ska snart hannah the love komma över och vi ska se på bästa dansfilmen evers; the cost of living med david toole och jag ska må bra och vi ska äta paj. Och jag ska njuta av cherscenen så att jag dör (för alla er som inte sett filmen, gör det, den är bara 40min typ och loveli i ordets sanna bemärkelse) det kommer bli underbart. Sen blir det jobb på coop och livet kommer fortsätta vara bra.

Igår gick. Bra. Fint. Vackert. Underbart.
Livet känns lite lättare och mer hoppfyllt.
(Det var allt jag ville att det skulle vara och lite till)
Jag var kättisk imorse med mitt radband men jag tycker bara om att linda saker mellan fingrarna, och det ger mig lugn med kalla pärlor som rinner ner över trötta ben

För övrigt tror jag att jag ska ta upp en gammal vän som jag saknat, spec när det verkar kryddas av nya bekantskaper

not a day pass me by, not a day pass me by
don't let our last kiss be our last
give me tonight and I'll show you

I know everything changes
and don't care where it takes us
cause I know how I feel about you

(not a day pass me by, not a day pass me by
that I don't think about you)
and there's no moving on
cause I know that you're the one

från och med nu vet jag inte vad som händer. Först vill jag säga att roma var vackert. Det var inte sådär storslaget som man hört utan bara bra helt enkelt. Sixtinska och peterskirche var helt enorma. coloseum överskattad. Men ändå sjukt roligt bra ösigt på alla sätt.

Det känns lite överdrivet men det är sant att säga att idag är en vändpunkt på ena eller andra sättet, vilket vet jag inte, På något sätt föreställer jag mig att det kommer bli bra även om jag nog inte tror på det innerst inne. Men efter en andlig vecka förlitar jag mig på jag vet inte vad och hoppas på att allt sker till det bättre. Jag tror på det jag tror på det jag tror på det. Skjut inte ner mig.

Förövrigt undrar jag om djursjukhuset bara vill visa de repotage där djuren blir friska och lever happily ever after. De visar en falsk bild av verkligheten även om anders är programledare och gör min morgon lite bättre.

är israel Kamakawiwos version av somewhere over the rainbow (han kan vara världens mest enorma människa för den delen) som påminner om att vara på ett hotell i sihanoukville med en hjärteget i en tid som är mer svunnen är den mesta.

Jag fick idag ett brev i brevlådan. I det stod det att man vill lägga fram ett förslag om att höja hyrorna med 30-40%. Istället för att bygga bort bostadskrisen så vill man minska köerna på detta sätt. Jag erkänner, jag har levt väldigt skyddat och haft det bra, vi har en stark fasad i våran familj så även om det skulle varit svåra tider tvivlar jag på att jag hade märkt det i ung ålder. Men nu känner jag mig fan kränkt. Hur fan tror man att det ska bli mer plats att bo på av att man höjer priset på den lilla yta som finns? KAN NÅGON BERÄTTA DET FÖR MIG?

Det känns som om reinfeldt personligen gått in i mitt vardagsrum tittat sig omkring, med en kopp kaffe i den ena handen och den andra i kostymbyxefickorna. Han ler lite sådär som vuxna gör som anser sig överlägsna människor enbart på grund av sin ålder, och säger "mm, jaa, den här lägenheten har du ju kommit undan väldigt billigt med, och den fria marknaden tycker inte så längre. "

Det värsta av allt är att man kan inte ens skylla det på alliansen, för ansvaret ligger hos er som röstade fram dem, vilket betyder att majoriteten av sverige alltså står på hatlistan idag. Halva sverige står alltså i min lägenhet. En del av dem står precis som reinfeldt och skrockar för sig själva, men en hel del står säkert tycka med nedslagna blickar och undrar vad som hände. Andra står och stirrar ut genom fönstret när de möter mina arga blick, de ångrar sig inte, de är bara likgiltiga inför vad de inte ser, och när de får syn på det tittar de bort.

Jag sitter på wikipedia och tittar på reinfeldt. OM jag kunde skulle jag söka upp honom på google maps och stirra på honom där. Eller helst ställa mig utanför hans hus och bara stirra på honom tills han mådde psykiskt dåligt. Där har vi en sysselsättning för mig när jag blir hemlös.

factnotfiction - snart en av parkbänksalkisarna på coop konsum gamlestan

Kom precis hem från jobbet. Jag åker imon till rom och annat roligt. Jag hade massor av bra saker att säga men jag har glömt av det.

Igår blev en sen natt full av tvspel och öl efter mcdonaldsglass med en utter. Allmänt konstaterande av hurvida man får växa upp någon gång och sluta bortförklara saker i all oändlighet och en nyfunnen kompis aron som lovade att komma tillbaka och spela mer mario kart en annan dag.

Bäst idag, förutom mina scones, var två elvaåriga tjejer som stod och hängde i godisdisken och pratade högt om sina killbekymmer.
"Åå då säger han ba aa jag har en tjej, fy fan vad arg jag blev, jävla idiot, fan, helvete, jag blir så arg"

Livet var så bra när poängräkningen gick efter antelet svordomar man kunde få in i en mening och hur mycket godis man kunde få för en tia var i stort sett det enda man behövde bry huvudet med.

För övrigt har jag insett att jag som snabbköpskassörska är ungefär den tredje mest stalkade personen i samhället (undantaget är ju då kändisar och politiker). Det är ju självklart att alla jävla original som behöver få utlopp för sina psykproblem gör det när de handlar (hur förklarar man annars alla som står och skriker på en, eller som blir förtvivlade när de inte lyckas dra kortet åt rätt håll i läsaren, eller de som spelar onödigt coola; liksom för att impa på i alla fall någon innan de går hem och gråter). Om jag helt plötsligt slutar skriva vet ni att jag ligger bunden i ett badkar i en lagerlokal någonstans och den där femtioåriga gubben med den blå plånboken står bredvid mig och ler.

factnotfiction - i rom när ni läser detta SUCKERS

Dagen idag erbjuder så kvalitativa upplevelser att jag svämmar över kanter och breddar. Först fick jag se på supersnälla silversara och stålhenrik. Det finns inte så många barnprogram som jag faktiskt tycker om idag. Jag vet inte om det har med åldern att göra eller inte, men jag tycker verkligen att de var mer kvalitativa förr. Men supersnälla silversara och stålhenrik är ett fruktansvärt bra barnprogram. Idag förvandlades supersnälla silversara till superstygga punksara som bara ville ta sönder, förstöra och rapa på saker vilket var oerhört underhållande och intressant. Hon traschade ett barnkalas och sjöng en sång med ett 14årigt punkband som handlade om att hon ville spy på fiskedamm, sugrör och blommiga klänningar, vilket ju bara är underbart på alla sätt.

Sedan följer Knight rider med min biologiska pappa david hasselhoff (mamma har erkänt vad alla som sett mig i röd bikini misstänkt). Musiken som är så åttiotal, davids hår som är så åttiotal....allt som är så himla...åttiotal.

Igår var megajobbiga dagen på coop dessutom eftersom jag först inte hade behörighet att återköpa varor, eller öppna kassalådan eller något alls. Såklart var det en massa folk som ville lämna tillbaka varor, köpa frimärken och trisslotter och fan och hans moster. Det blev en kö på fem pers som bara stod och stampade och väntade på att jag skulle få behörighet att komma åt allting. Som om det inte är nog så strejkar kortläsaren och jag blir tvungen att parkera kvitton åt två pers, eller försöker eftersom det tyvärr inte finns minne nog i kassaapparaten så parkeringen blir helt enkelt inte av. När jag väl lyckas parkera tar mina enkronor slut, och tjugor. Och kön av folk som väntar blir bara längre och otåligare. Kanske inte lätt att förstå allt kassaprat för utomstående så att säga men det mesta som kunde gå åt fanders gick det iaf.

Dessutom har jag packat en vecka i rom nu i den lilla ryggsäcken *stolt*

factnotfiction - varför säger man inte "vafalls" oftare

Som sagt är det så roligt att jobba i en mataffär egentligen. Det är skönt med utrymme nog att ringa hjärtegeten och bara vara onödig, träffa sötsara och josefinemyran på en och samma dag. Och jag trivs så bra med att jobba, det får mig att känna mig så mycket mer allmännyttig än annars. Om man aldrig är upptagen är man aldrig riktigt ledig. Nu får jag det bästa av två världar. Men det är dags att packa och sluta fundera på vad obesvarat egentligen betyder.

Det har varit ett par väldigt förvirrade dagar av självständighet som gränsar till löje och projicering av allt och inget, inspiration i överflöd och förvåning över det mesta.

Utdrag av hjärnkretsar som liksom bränner av:
Mark - MOAH!
Julie - fantastiska människa. Jag har aldrig träffat någon med så mycket humor och härlighet i sig själv. amazing love amazing.
Claire cunningham- Äger mig upp och ner och ut och in. Alla som inte såg evolution på pustervik igår missade något enormt.
David Toole - aka gud.
osv osv osv osv

Nu erbjuder dagarna mer dans och mer sötsara. Det ska bli underbart och på fredag ska vi lura iväg varandra till barbarella vilket vi får se vad det mynnar i. Som vanligt är den andra sidan av livet åt helvete men jag har blivit sorgligt distansierad från mig själv och bryr mig inte riktigt på samma sätt. Men det var ändå skönt att bara få somna på en arm igår och känna sig trygg under ett stort täcke. Rom hägrar i horisonten och jag tror faktiskt jag bara ska sätta mig och spela tv-spel och njuta av det. Jävligt mycket också.

factnotfiction - valerie you make me wish I was dead