factnotfiction

Jag lyssnar på otis redding och skriver listor över saker jag ska skriva. Det kan tyckas onödighetens onödighet. Men jag gör det likväl och låter spellistan rulla på. Idag är en bra dag. Jag känner mig lite för ledig men det känns som om mitt allvar börjar på måndag, eller möjligtvis imorgon.

happiness, hit her like a train on a track
Coming towards her, stuck still no turning back
She hid around corners and she hid under beds
She killed it with kisses and from it she fled
With every bubble she sank with a drink
and washed it away down the kitchen sink

Det var länge sen jag vältrade mig i sängen, sträckte på mig som en katt och somnade om. Jag byter till något poppigare tar på mig stay-ups och hänger väskan över axeln. Kortaste cykelturen tar en så långt bort från tankar ibland.

Run fast for your mother run fast for your father
Run for your children and your sisters and brothers

Factnotfiction - Leave all your love and your loving behind you

Fredag. Tåg.

När man tänker sig hem placerar man sig direkt. Jag sysslar för mycket med ord för att förbise den enkla följden, tillbaka. Orätter löser av varandra i splittrade sekvenser. Misslyckanden på parad.

Det som var då kunde jag inte förstå. Jag förstod helt enkelt inte. Vissa saker har jag insett och då får mig att skämmas. Men det kanske är en del av att bli gammal att inse att man inte kunde gjort annorlunda då. Jag vill inte rationalisera bort något, bara säga att; ja så var det då. Jag är bättre än att använda billiga knep som sådana, men ja, det händer att jag saknar. När man förstått kan man acceptera, och när man accepterat kan man förlåta. Jag är glad att jag kan komma så långt ibland med mig själv.

Du sålde mitt hjärta, på realisation
Och du sålde min stolthet, på närmaste auktion
Du sålde min värdighet och min innersta hemlighet

Jag har bara distans och några ord kvar. De ger mig ingenting utom en magkänsla som inte verkar vilja mig väl.

Men staden har gåtor kvar. Vissa saker kommer jag nog aldrig förstå som jag pladdrar för hannah när jag kommer hem. Glaset är halvfullt ur historisk kontext och jag säger att han inte var speciell men nyss, och obegriplig. Jag kristalliserar en balkong och ett par kinder, mer ser jag inte längre än så när jag slutar ögonen.

Jag undrar än hur du kunde, du sa det var inte svårt
Nej, inget smärtar en hjärtlös man, säg vad en man utan hjärta inte kan
Av allt det jag gav har du ingenting kvar
Jag ger vad jag har

Jag har nog inte tillräckligt med distans för detta landskapet.

Torsdag. En lång vecka. Mörk kväll.

Jag hade någon form av känsla jag ville uttrycka. Jag saknar. Kvällen känns ensam.

"Vad förlorar man på det?"
"Sin ensamhet"
"Någon sån har ju vi inte ändå"

Är hela min vardag ett flyktbeteende? Ibland känns det så. De gånger jag känner mig sviken ser jag till allt svek som är mitt. De gånger jag känner mig lurad tänker jag på alla jag lurat. Jag saknar ett par bruna ögon och en stor varm hand som på något sätt aldrig fyllde det där tomrummet men omslöt det så att jag inte kunde se det längre. Jag lyssnar på Ray laMontagne och föreställer mig honom här brevid.

"Jag känner mig så gammal" sa Helena idag. Jag hade egentligen bara velat svara "Det känns som hela mitt liv var så länge sen" men nöjde mig med ett "i kroppen eller själen?"

It's been a long day, baby
Things ain't been going my way
And now I need you here
To clear my mind, all the time
And baby
The way you move me, it's crazy
It's like you see right through me,
And make it easier
Believe me, you don't even have to try

factnotfiction - Let me tell you just exactly what's on my mind

Woah. Det spelar ingen roll hur många gånger jag packar en väska. Jag fattar aldrig var jag ska ha med mig. Suck. Jag tänder en rökelse och slår mig ner på min säng. Varför stressa bara för att man egentligen har sjukt mycket att göra. Jag låtsas som att det regnar och tar bussen trots att det är fint cykelväder.

Det är kallt så att det biter i kinderna. Jag promenerar från skolan och sparkar höstlöv med nyheter i lurarna. Jag dricker mitt kaffe på mitt café, men sällskap förstör på något sätt stämningen. Jag vill ha något som är mitt.

Alla dagar är så mycket längre än man faktiskt tror. Idag också. Och framförallt helgen. Jag har saknat er så mycket. 


factnotfiction - blott en blek lanterna

Idag ser jag ut som något hämtat ut en tv-serie. Sådär balanserad. Jag förstår inte riktigt hur det blev så. Jag sitter och lyssnar på svensk hiphoppop om destruktiv kärlek och pratar med anton om ensamhet. Jag känner mig lite förfrämligad mig själv. Jag kom hit för att testa inte något nytt, utan mig själv på ett annat sätt.

Ändå gick jag tillbaka, och jag måste va galen
Som nyss blivit bedragen, och som tänkte på lagen

Jag har så lätt för att jämföra med dåliga tider, men samtidigt finns det egentligen inga bra och dåliga, bara tider, vill jag inbilla mig. Men hur man kan inte säga att det inte är bra nu när varje kväll har en fantastisk rutin? och när hjärtat känns så lätt.

För jag tänkte på jaget, och jag såg alla tecken
Men jag ville va bättre, men då blev allting sämre
Jag vägrar att inse, du sviker mig alltid
Jag gräver min grav för dig, jag är en soldat för dig

Idag blir en sådan dag då jag inte riktigt orkar bry mig. Jag vill fotografera och teckna. Jag har inget behov av att känna efter och hitta stress och oro. Jag vill mest vara.

factnotfiction - ta mitt skimmer, för jag brinner

Jag skriver av mig för sällan. Det blir att man går runt med oro som man inte visste att man hade. Den här staden fungerar mycket bättre att ventilera i på hösten för då kan man gå hur långt som helst i skogen så länge man är påväg någonstans.

Imorse somnade jag om på det där sättet som jag gör när jag inte har något att gå upp till, även om jag faktiskt hade det. Jag vaknade av en katt som välte omkull i en sked och började gnida sig mot min sömniga haka. Så borde man alltid vakna.

Jag tänker man att jag ska åka härifrån, och komma hem. Men det fördömda universitetet. Jag är för förälskad i min utbildning för att se vad som skulle vara bäst. Det blir som om göteborg är ett föremål för längtan och saknad som jag inte vet om jag vågar ta mig an. Verkligheten kanske förstör alltihop?

Fördömda samtal, fördömda människor.

Jag tycker tydligen en massa saker som jag inte ens vet om, känner dem också. Bra underligt. Bra bevis på att det får vara slut på torka och tystnad.

Jag ska cykla till skolan idag. Sen ska jag dansa och sen ska jag hämta tobias, gå till systemet och köpa en flaska sprit. Sen ska jag sätta mig i vardagsrummet med helena och kolla på rederiet och virka vantar.

factnotfiction - som alltid