So steady as she goes

Jag försöker skriva tenta och inte lyssna på trött och arg musik. Tänker på allt en hjärteget sa om det där man tänker om sig själv i en telefonlur i ett kallt sthlm. En jävligt lång natt. Hela golvet är fyllt av snorigt toapapper och överläppen med snus. Jag ringer och väcker Tobias i panik som seden lyder men tar mig samman och läser hatmead istället. Jag tar en retreat senare, inte tillräckligt ung och knoppig för att lägga mitt lugn i en person längre.

Ella skryter om att hon ska gå på kalas naken. Jag blir avundsjuk och saknar en tid utan regler för hur man gör och inte gör. Juki lugnar mig. Alltid är en sån lång tid som jag inte vet om jag tror på längre.

factnotfiction - You'll always feel as though you tripped and fell

Asswipe

Jag vet allt

Jag lyssnar på musik från en svunnen tid och skriver inte tenta ännu. Men som jag förklarade idag på bussen så är det typiskt saltinskt med mig på vissa sätt. Det finns listor som man inte får läsa, det finns ord man inte vågar andas och en stockholmsnatt bort säger någon att det inte alls bara är att jag är trött. Oro heter det kanske och jag skämtar bort med använda trosor med flytningskakor i och kåta styvpappor. Jag skrattar, förklarar för nya dansflickor att det som är skönast med uppsala är att man kan gå vilse i världens minsta stad och varje gata jag svänger in på är ny för mig. Och jag har all tid till det. För jag hatar att göra saker. Jag hatar att ta itu med, uträtta, sturkturera och adminstrera.

Troligtvis blir det ändå en helg i Göteborg relativt snart. För att pierca något, träffa någon som saknar mig, ifall de ens har hunnit börja med detta efter så pass kort tid.

Men först är det väl dags att bemöta. För att skapa tid för fancy fancy middag på lördag och en fika som benar ut, lite skratt och någon som skrattar med sned snusläpp precis som saker och ting brukade vara.

Styra upp. bläääääääääääääääääääääähhhhhhhh.

factnotfiction - jag antar det finns någon du skulle ringa om jag inte fanns

this I promise you

Vaknar på tok för sent, ensam, ont i halsen och ligger kvar ytterligare. Det är konstigt hur inget mindre än tre timmar av en röst kan räcka och hur fantastiskt ful en mössa kan bli.

Jag är sjukt sugen på att fotografera för första gången på länge men blir hispig utan linsskydd. Lägenhetskonst på listan, virkning och lyrisk hiphop ifall halsen blir bättre.

Trevliga gruppen i skolan diskuterar varför snittbloggaren är 16-22, kvinna och skriver om sina känslor och sin vardag. Man kan inte låta bli att känna sig generaliserad och lurad. Jag försvarar mig med internets öppna karaktär och där alla, t.o.m. kvinnor kan få göra sin röst hörd på ett annat sätt, tar det några steg för långt för att irritera. Promenerar genom ett kallt uppsala och fryser mig hem till ett kollektivrum som svämmer över av tvätt. Mina föga intresserande vardag som påminner om så många andras dokumenteras och jag vet väl att det inte är mer intressant än någon annans. Men den är min och den fungerar absolut.

"Ja det var ju exciting"
"säger flickan vars största nyhet är en nu snussort"


factnotfiction - a new dawn

RSS 2.0