factnotfiction

en mening om min vikt far mer kommentarer an resten av blogginlaggen tillsammans ungefar. herregud.

dessutom sa aker jag fran hue idag och tar mig upp till nimh bin, en smastad med lite grottor och stro. Vi ska bara vara dar en dag och sedan aka vidare till hanoi.

Mindre an tva veckor kvar idag. Hur gick det till?

Aja, snart ska jag publicera en lista pa allt som jag saknar och ska ata/gora nar jag kommer hem. Tjoho

Jag blir sa glad av bos kommentarer. Jag sitter och fnissar och ser allmant dum ut sa att alla vid datorerna runt mig kollar med lite smaskramda blickar. Aven om det ar lite otackt att hela min slakt kan ga in och lasa vad jag skriver sa ar det lite roligt. kommentera mera.

Dessutom sa ska vi ut till DMZ imon (demilitarized zone) dar kriget var som varst. Ska bli najs, och det ar ju roligt att stota ihop med folk som man gor vid gruppgrejer. Ikvall ska vi ut och ata med en kanadensisk diamantgruvearbetare som aker motorcykel genom hela indokina, och i nha trang at vi fodelsedagstarta (linnea 20stod det pa den, aven ifall min fodelsedag var langst bort av allihopas egentligen) med en skogsbrandman fran alaska. Massor av skumt folk egentligen, jag kanner mig ganska oexotisk som bara ar en halvt om halvt arbetslos svenska. 

For ovrigt ska jag halsa robert fran thu, agarinnan pa varat frukoststalle, att han kanske har en bruten banan (som det heter nar man varit tillsammans i ett ar och han fortfarande inte gjort mig pa smallen). Har nere ar det grymt konstigt att jag snart ar 20 och inte har ett enda barn. Pa det kambodjanska barnhemmet undrade de till och med om jag var gravid i detta nu. Hmppf.

Men men snart bar det vidare norr ut. Jag tror de dar extra kilona borjar synas for jag ater som en hast. mer ris at folket!

Efter att ha spenderat en massa tid i hoi an har vi antligen natt hue. Antligen och antligen for hoi an var mysigt men valdigt turistigt sa man kan lix inte bo dar direkt. Mitt forsta intryck av hue ar smatt irriterat (det tenderar bli sa nar folk foljer efter en och skriker pa en om att man ska folja med till deras jattebilliga hotell som inte ar sa javla billigt och man har ont i sina leriga fotter och i ryggen eftersom man packade alldeles for mycket grejer redan fran borjan och nu nar julklapparna borjar bli inkopta sa blir det bara lojligt trangt i den). Men jag tanker att det har tid att andra sig eftersom vi ska spendera en tre dagar ngt sant har. Vi har iaf internet for forsta gangen pa ett bra tag (ett oversvammat hoi an erbjuder ite mycket internet).

Hoi an i alla fall. Forst kanske jag ska beratta att jag misslyckades med att ta mitt dykarcetrifikat eftersom jag fick problem med oronen under det tredje dyket. alltsa har jag tva dyk kvar innan jag har ett cetrifikat, men det ar okej med mig, for det var sjalva upplevelsen jag ville at och den fick jag. Jens var jattetyska dykinstruktor var snall mot  mig och gav mig tabletter for att vidga orongangarna, men trotsdet har det faktiskt inte slappt riktigt annu. men jag tror det ar chill, mi hjarna sprangs nog inte nar vi flyger hem for da har det gatt nastan tre veckor sedan dyket (allt det dar med luft som expanderar osv).

Gamla stan i hoi an var valdigt mysigt, for hela hoi an var egentligen gamla stan. som sagt valdigt mycket turister men det kan man val forvanta sig. Vi stotta ihop med tva goteborgare ocksa som var trevliga, skont att kunna prata svenska och att prata med ngn i sin egen alder (de flesta som reser har ar 25+)

jag blev helt kar i lyktorna som de har hangande overallt och tog tusen kort. dessutom sa at jag det hittils godaste pa resan, en maltid som heter vit ros (rispapper med rostadlok och gojs i), wonton som var en sorts vietnamesisk taco pa friterat brod och cau la som var en sorts fullkornsnudel med fantastisk sas. allt detta for 30 000 dong. vilket ar ungefar 15 spann. nae okej mindre.

varat nya hotell ar lite lago trevligt och om inte annat billigt. vi delar en stenhard dubbelsang, men sen ar alla sangar har valdigt harda sa jag bryr mig inte. ikvall ar det dags att ga ut och hitta sig en favoritrestaurang (vi brukar bli stammisar pa stallen vi gillar helt enkelt for att det ar trevligt mot personalen och for att de alltid smyger till en lite gratis bananer eller dylikt efter ett tag). Det lar bli mer action pa bloggen under de narmaste dagarna eftersom vi har varat indernet tillbaka. yay. Blogg and out

jag ville bara skriva att jag overlevde mitt forsta dyk och det var helt underbart. jens och jag blir allt tajtare, trots att han ar sa himla tysk. Happy happy!

just nu ar det nedgang pa lycklighetskurvan. Det har regnat oavbrutet hal dagen och arligt talat sa fick vi vada ner for gatan till varat hotell, eftersom vattnet stod oss upp till knana. gudars skymning.

nha trang ar dock inte sadar laskigt och otrevligt som man hor utan valdigt mysigt nu under lagsasongen. stor suck pa regnet bara.

idag paborjade vi aven var dykarcetrifikatsutbildning. Jag insag inte forren jag var under vattnet att jag tyckte att det var ganska obehagligt att inte kunna andas med nasan och fa in en massa vatten i munnen from times to times. Men var tyska instruktor jens var ju dar hela tiden, sa aven om jag fick ga upp en massa eftersom jag fick in vatten i masken, sa gick det bra. Tyvarr var det valdigt kallt (vi ovade i en pool som inte ar lika varm som det riktiga havet, utan lite kylig efter en timme) och jag kande mig lite uppstressad over den jobbiga masken. Men men imorgon kommer det nog att ga battre.
 
Det ar lite ont i hjartat ikvall. En viss person sitter hemma i kortedala och jag skulle garna ha suttit bredvid.

(forresten ar jag sjukt snygg i vatdrakt, varsta bondbruden)

alltsa jag laste just lite pa bloggen och vill bara klargora att jag har inga problem med mina kakor. Jag kan sluta nar jag vill

min dator ả valdigt snall och hjalper mig att stava ratt pa vietnameiska hela tiden. dẩrav den kónstiga stavningen pa detta inlagget.

Detta ả en ễmpelrad pa hủ man skrivẻ i vietnam. Valdigt praktíkt och làttótêligt kan jag tro 

Vi ar nu i dalat vilket ar en liten (okej gánka stor) stad i det vietnameiska hoglandet. Det ả helt ỏtoligt vackẻt hảr med dimholjda berg och grona barrskogar. Vi mislyckades ratt brutalt med nationalparken. Vi fick hjalp med bussen och hallpláten av vârat undẻbâra hotell. Men nảr vi  gick av pa var hallplats sa insag vi att vi var mitt ute i ingenstans och att det var typ 7 mil till dit vi skulle. Vi gav upp ratt fort och fortsatte till dalat.

Idag at vi tusen brodbitar till frukost med massor av sylt (de hả valdigt god sylt har, en rest fran fransmannen som gillade dalat massor eftersom det gar att odla europeiska grónaker har, klimatet ảr lite likt ngn sorts lagt alp landskap?). Sedan unnade vi oss en taxi i morgonkylan (det vả faktiskt kallt! det var forsta gangen jag hade kofta pa mig, och forsta gangen jag inte dog av vảrme runt nio pa morgonen). Vi akte upp till cable cảren - en sorts sittlift som var en liten glaslada som man satte sig i och akte over lite berg och dalar. Felicia som ảr gravt họdrađd fick ett nervost sammanbrott forst men lugnade sedan nẻr sig nagorlunda. Hon var sa duktig.

Val nêdanfor sittlìften promenerade vi runt en sjo och tog en massa kỏrt och pratade om varen. Det ar skont att jag inte reser helt ensam, sa att man far ngn att vadra tankarna med. Jag hoppas verkligen att de vill ha mig pa skrivarkursen i kungalv, jag tycker det skulle vâra sa grymt roligt.

Hur som promenerade vi upp till bao dai (den sista vietnamesiska kejsaren)s sommarpalats. det var typ en vietnamesisk version av gunnebo slott. ganska epigt med andra ord. Men det absurda var gigantiska plàstfiguer som de hade i tradgarden. De hade en 1,5m hog plasthugo (ni vet trollet i datápelet, "sista chansen nu"). Vem vill ens ha det??

som om vi inte hade fatt nog med knas sa gick vi till ett stalle som kallas crazy house och ar ett êxempel pa vietnamesiska surrealistisk arkitektur. Det var som att ga runt i alice i underlandets varld och de hade stora djur med roda lampogon mellan alla stubbar och spindelnat. Nar vi traskat runt sa satte vi oss pa var sin svamp och vilade oss. Da inser vi att musiken som spelas ar en sorts klingklong/klassisk musikversion av abbas "sos" och "supertroper". Det enda som var knasigare var nar vi akte buss har om dagen och de spelade ace òf bace (de hảr alltid pa en tv langst fram i alla bussar, med kâraeokevieos). Det ar sannerligen ett konstigt land.

Sen har dagen inneburit en hel del sloande och en promenad genom stan for att hitta mat och lite kakor (jag har borjat fundera pa om mitt nya sockersug snart kommer overga i ett beroende, men men pa semestern far man lyxa till det).

Imorgon ska vi ga runt sjon och titta pa lite botaniska tradgardar. Sedan bar det av till nha trang. tjolahopp

Nu har vi atit lite mer kakor idag. vi forsokte ta oss bort till en pagoda pa andra sidan stan men trottnade ratt fort da vi gatt vilse och ingen visste vad vi pratade om nar vi fragade om vagen. sa vi chillade i en park och skrev lite vykort pa varat favoritcaf'e, tous les jours.

men vi kommer inte ga upp ngt for vi bor pa attonde vaningen pa varat hotell och det finns ingen hiss. varje gang man ska ga upp till rummet ar en kamp. Jag drar mig till minnes kalbos blogg om backen som man ska ga upp for, och bestammer mig genast for att beratta om dessa trappor. De ar inte av den typen som finns i ankor wat (40cm hoga och 10cm breda) utan en ganska bra storlek som kanns skon att ga i. Men nar man gatt en javla stund tittar man pa nummrena pa vaningen och marker att man bara kommit till 200-planet (de har inget nummer pa forsta och andra vaningen sa varan ar nummrerad 600-men ar egentligen 8e van). Nar man kommer upp ligger man och flasar i en kvart pa sangen och dor till casino royale sam gar pa tv ungefar hela tiden.

Trafiken har fortjanar att namnas. Den ar helt galen. Det dor 3,5manniskor har per dag av trafikolyckor. jag ar inte forvanad. ingen stannar ngnsin av egen vilja, utan trafikstrommen blir liksom avskuren eftersom motsatt trafik kommer ivagen. Helt sjukt. vi har varit nara och do ungefar trehundra femtio ganger bara idag. Knepet ar att aldrig ga ut framfor bilar (motosarn kan svanga), ga langsamt, inte panika och borja springa, vara beredd pa omfokuseringen som sker mitt i gatan da trafiken byter hall. Och aldrig ta ett steg bakat. da dor man med en gang.

Vi far middag pa varat hotell sa vi ater varldens godaste varrullar och nudelsoppa varje kvall. jag ska bli battre pa att laga asiatisk mat. memo to self.

De narmaste dagarna ska vi aka till mekongdeltat och ga pa fiskmarkand och fruktmarknad ocksa. vi ska aka bat mellan de flytande byarna och sedan ta oss tillbaka till saigon via de botaniska tradgardarna som ligger en bit utanfor stan. sedan aker vi vidare till dalat, en liten bergsby norr om saigon, men efter att vi har passerat nationalparken ca tien, dar det finns krokodiler och noshorningar. Efter dalat galler nah trang dar vi hade tankt att ta oss en dykkurs pa tre dagar. Men vi far se lite hur mycket det tryter i reskassan, for det kommer kosta lite mer an vad vi budgeterat for (efter vart korkade visastrul dar vi klantade oss med datumen och fick kopa dubbla, suck suck SUCK). Men vi ar vid gott mod i alla fall.

sjalvklart saknar jag ocksa min fader, aven om han aldrig ar med och julbakar (jag kan inte minnas honom bland pepparkakor och ischoklad ens om jag forsoker sa att det ryker ur oronen) som jag skrev i forra inlagget. Men det ar alltid trevligt att ga omkring och valja gran, vilket alltid faller pa oss eftersom mina broder aldrig bryr sig nog for att folja med, pa den lokala statoilmacken och hora far sucka over att jag aldrig kan "bara ta en". Man maste ju ha den basta.

Det ar knasigt vilka saker man romantiserar och langtar hem till egentligen. Vissa saker som jag inte ens visste att ag tyckte sa mycket om som jag tanker pa mest hela tiden att "det maste jag gora nar jag kommer hem".

men nu ska jag klattra i trapporna (huhhh) och kanske se casino royale igen.

idag har jag atit kakor och glass, och sen kopt lite mer kakor som jag kan ata sen. Herregud vad med kakor. Men det kanns som om man far lyxa till det har i saigon. Vykortsverkstan har aven satt igang. haller pa att bli ngra stycken.

igar var vi i cu chitunnlarna (de som fnl anvande som tillflykt och hem under kriget). Det var sjukt laskigt att krypa omkring i en tunnel. jag gick upp efter bara 40m. Och den hade blivit vidgad till 120x80cm, vissa av originaltunnlarna var 20x30cm(!) jag brukar inte vanligtvis vara klaustrofobiskt radd men uschianna vad morkt och trangt det var dar nere. huH

jag langtar hem till snon (aven om vi aldrig far ngn och den som kommer blir till slask). kortedala och julbak med mor i solangen, granpynt och teemys. nu ska jag ata lite mer, fast nudelsoppa. och varrullar som ar fran paradiset.

for ovrigt har jag det basta resesallskapet i hela varlden.

eller egentligen ho chi minh. Jag gillar denna stan mycket battre an pnom penh hittils. inte lika latt att ga vilse (efter helvetesnatten i pp, gud var arg och trott jag var), varldens mysigaste backpackeromrade och en helt enorm marknad (jag borjar ta mig med hela prutgrejen). Aven om jag blev helt kar i kambodja (mest i siem reap dock, och kampot cham) sa tror jag att jag kommer att bli minst lika kar i vietnam. Det ar en skon atmosfar aven om hektisk (mycket pa grund av trafiken, tack gode gud att jag betalade for sjukforsakring innan jag akte).  I parken nara varat nya hotell, madame cucs, har de vietnamesiska barnen sina gympalektioner. vi ska forsoka ga upp tidigt imorgon och titta pa morgongympan.

Forresten maste jag ju namna killing fields innan jag nojer mig med inlagget. Det var otroligt. Vi akte till toul sleng (s-21, ett av khmer rouges tortyrfangelser) och till choung ek, dar massgravarna lag. I s-21 var jag okej. Det kandes lite som auswitch forutom en sak som nastan fick mig att spy. avrattningarna av de sista 14 fangarna som lag fastbundna uppskurna i sina sangar nar vietnameserna intog staden. Vietnameserna hade fotograferat dem och aven om fotona var daliga, i motljus och svartvita sa var det det absolut varsta jag har sett.

Sedan akte vi ut till killing fields, massgravarna. Pa vagen dit varnade guiden oss att eftersom det var slutet av regnperioden sa hade nog en del skelett regnat upp. Jag satte i halsen. Doda manniskor? pa marken? Jag tittade mig for vart jag en gick hela tiden och sa har och var tygtrasor som lag under stigen (de stack upp lite har och var, som dodstuvor). Men det ackligaste var anda tanderna. Det lag tander overallt, som lossnat fran kakar och regnat fram. Folk gick och samlade in dem om dagarna, men de var for manga for att man skulle hinna med. Jag har gatt pa doda manniskor. Jag tanker slanga de har skorna at helvete nar jag kommer hem for jag vill inte ens ta i dem nar jag tar pa mig dem.

som om vi inte har sett nog med krig blir det en massa krigsmuseer imon. mer hemska bilder och upplevelser. Men samtidigt ar det nog den typen av historiska turism, om man kan kalla det sa, som jag far ut mest av. Aven om det ar fruktansvart sa ar det sa intressant och jag uppskattar det enormt.

Men nu ska jag upp och duscha och sedan ga ut och ata, sista dagen med gruppen och sen ska jag och felicia klara oss lite mer sjalva. Ska bli skont och lite laskigt pa samma gang.