saigon saigon
eller egentligen ho chi minh. Jag gillar denna stan mycket battre an pnom penh hittils. inte lika latt att ga vilse (efter helvetesnatten i pp, gud var arg och trott jag var), varldens mysigaste backpackeromrade och en helt enorm marknad (jag borjar ta mig med hela prutgrejen). Aven om jag blev helt kar i kambodja (mest i siem reap dock, och kampot cham) sa tror jag att jag kommer att bli minst lika kar i vietnam. Det ar en skon atmosfar aven om hektisk (mycket pa grund av trafiken, tack gode gud att jag betalade for sjukforsakring innan jag akte). I parken nara varat nya hotell, madame cucs, har de vietnamesiska barnen sina gympalektioner. vi ska forsoka ga upp tidigt imorgon och titta pa morgongympan.
Forresten maste jag ju namna killing fields innan jag nojer mig med inlagget. Det var otroligt. Vi akte till toul sleng (s-21, ett av khmer rouges tortyrfangelser) och till choung ek, dar massgravarna lag. I s-21 var jag okej. Det kandes lite som auswitch forutom en sak som nastan fick mig att spy. avrattningarna av de sista 14 fangarna som lag fastbundna uppskurna i sina sangar nar vietnameserna intog staden. Vietnameserna hade fotograferat dem och aven om fotona var daliga, i motljus och svartvita sa var det det absolut varsta jag har sett.
Sedan akte vi ut till killing fields, massgravarna. Pa vagen dit varnade guiden oss att eftersom det var slutet av regnperioden sa hade nog en del skelett regnat upp. Jag satte i halsen. Doda manniskor? pa marken? Jag tittade mig for vart jag en gick hela tiden och sa har och var tygtrasor som lag under stigen (de stack upp lite har och var, som dodstuvor). Men det ackligaste var anda tanderna. Det lag tander overallt, som lossnat fran kakar och regnat fram. Folk gick och samlade in dem om dagarna, men de var for manga for att man skulle hinna med. Jag har gatt pa doda manniskor. Jag tanker slanga de har skorna at helvete nar jag kommer hem for jag vill inte ens ta i dem nar jag tar pa mig dem.
som om vi inte har sett nog med krig blir det en massa krigsmuseer imon. mer hemska bilder och upplevelser. Men samtidigt ar det nog den typen av historiska turism, om man kan kalla det sa, som jag far ut mest av. Aven om det ar fruktansvart sa ar det sa intressant och jag uppskattar det enormt.
Men nu ska jag upp och duscha och sedan ga ut och ata, sista dagen med gruppen och sen ska jag och felicia klara oss lite mer sjalva. Ska bli skont och lite laskigt pa samma gang.
Forresten maste jag ju namna killing fields innan jag nojer mig med inlagget. Det var otroligt. Vi akte till toul sleng (s-21, ett av khmer rouges tortyrfangelser) och till choung ek, dar massgravarna lag. I s-21 var jag okej. Det kandes lite som auswitch forutom en sak som nastan fick mig att spy. avrattningarna av de sista 14 fangarna som lag fastbundna uppskurna i sina sangar nar vietnameserna intog staden. Vietnameserna hade fotograferat dem och aven om fotona var daliga, i motljus och svartvita sa var det det absolut varsta jag har sett.
Sedan akte vi ut till killing fields, massgravarna. Pa vagen dit varnade guiden oss att eftersom det var slutet av regnperioden sa hade nog en del skelett regnat upp. Jag satte i halsen. Doda manniskor? pa marken? Jag tittade mig for vart jag en gick hela tiden och sa har och var tygtrasor som lag under stigen (de stack upp lite har och var, som dodstuvor). Men det ackligaste var anda tanderna. Det lag tander overallt, som lossnat fran kakar och regnat fram. Folk gick och samlade in dem om dagarna, men de var for manga for att man skulle hinna med. Jag har gatt pa doda manniskor. Jag tanker slanga de har skorna at helvete nar jag kommer hem for jag vill inte ens ta i dem nar jag tar pa mig dem.
som om vi inte har sett nog med krig blir det en massa krigsmuseer imon. mer hemska bilder och upplevelser. Men samtidigt ar det nog den typen av historiska turism, om man kan kalla det sa, som jag far ut mest av. Aven om det ar fruktansvart sa ar det sa intressant och jag uppskattar det enormt.
Men nu ska jag upp och duscha och sedan ga ut och ata, sista dagen med gruppen och sen ska jag och felicia klara oss lite mer sjalva. Ska bli skont och lite laskigt pa samma gang.
Kommentarer
Postat av: Anita
Hej igen, va skönt att ni kommit ut på andra sidan, dvs Vietnamn. Låter som ni fått uppleva en del av Kambodja som vi som inte varit där ens kan föreställa oss. Hoppas det blir mer lättsamt nu. själv är jag också på andra sidan, dvs i Stockholm, på kurs. Kram och ha det!
Trackback
