forever on the

En jävla stund sen det blev skriva av. Men ja. Förra helgen var fantastisk. Jag inser varför jag vill norrut och både en säl, en syster, en kristen folkhögskola, en glömd kamera, en otippad sked, en bakfylla från helvetet, nya kläder, fisk, nattliga telefonsamtal, verkligen inget plugg och ett helt fantastiskt porcupine. Inser. Inser inser inser. Semiinsikt. Inser.

Det har varit en jävligt trött vecka som slutade i cpfyllehelgen allan. Men det är okej för det händer ju typ aldrig. Bakishäng i en gamlestadssäng allt för länge och ofta undrar jag vad jag håller på med. Men det känns lite som om jag börjar inse vad allting har handlat om och vart livet verkligen finns. Kanske inte just här just nu. På flera sätt.

FÖr man ska knulla karins symaskin, vara ENTUSIASTISK och IHÄRDIG, man ska säga åt folk att de är fan dumma och har jävla fel, och spy regnbågar, hänga med en saknande mor, se på apornas planet, dansbandskampen. Allt blir mest ett virrvarr av intryck och det kanske är tur att tentaveckan som kommer låser in mig mentalt på flera sätt.

factnotfiction - kram från oss


Tack för rosorna längs vägen

En förvirrad helg. Jag inser att jag vill bort mer än vad jag sitter instängd i plugghysteri och coopkassor. Allting känns som en utdragen suck mest och saker och ting struktureras om. Är det viktigt att definiera? Jag känner mig trygg samtidigt som det liksom rispas av en gren mot en mental fönsterruta så fort någon släcker ljuset.

Jag vet inte om det är patetiskt att tänka, sakna. Jag pratar om henne som om hon vore mitt allt och på vissa sätt är hon det. Han nickar och förstår när jag svamlar och ramlar mellan orden, liksom inte hittar vägen på grund av tårfyllda ögon. Jag hade velat krama om, hålla nära, skratta, gråta, skrika, åt min förlorade kärlek. Men jag sitter tyst med telefonen i handen. På flera sätt är jag inte längre någon som borde lägga mig i, om vi ska vara ärliga finns jag inte, även om den sega känslan mest förvandlats till en hård klump numera. Någon stryker mig i över ryggen och säger att allting ordnar sig. En rörelse som ekar i relationerna och ekvationerna. Någonstans måste den gå i uppfyllelse tänker jag mig.

factnotfiction - "det är bättre att kasta bort allt på två dagar än en"

L is for leaving

Det är känslor som står på schemat. Och förståelse. Alla verkar vara överrens. Utom jag(?)

factnotfiction - E is for the ending

RSS 2.0