factnotfiction

suck och suck. Idag har jag sökt jobb hos alla möjliga affärer för att få bli en fantastisk snabbköpskassörska. Något ska man sysla med tills man blir fn-ambassadör (host). Sen blev det dejt med en myra på brunos för att besluta om nyåret som jag inte egentligen vet om vi kom fram till något om. Det har känt lite så hela dagen, veckan, tiden sen jag kom hem. EN fast punkt? Något att sträva mot? Något att trivas med, måla en ny linje att följa så att jag iaf kan trilla av den.

Jag vill äta frukost på royal hotel igen. Rajadamnoen 2 in my heart.

Men man får göra det bästa av playdoeklumpen man har och bära in min hösäck till man till sängen.

"Alla dansade till Abba när de var små"

Om någon läser detta - jag blir gärna eran personal shopper eller assistent eller något annat fånigt yrke som jag kan tjäna MEGAmycket pengar på sketasnabbt. (Det gör inget om du reser världen runt med ditt rockband eller något, jag kan nog stå ut med det).

Factnotfiction - utan någon överhuvudtagen mening

"Ödet. Mitt öde. Livet är konstigt i alla fall med sin
obönhörliga följdriktighet för att nå ett meningslöst syfte.
Det mesta man kan hoppas vinna av det är en smula självkännedom
- som kommer för sent -
en skörd av eviga samvetskval. "

Det är jag och Josef Conrad idag. Oh baby vad vore jag utan dig är det lätt att man frågar sig. Kanske borde man bara låta saker och ting ha sin stilla gång. Låta mtvlåtarna rulla på och inte greppa efter halmstråna som på något sätt glider oss ur händerna. Jag dundundun vet inte alls längre. Saker och ting är i ständig förändring och vi får väl se om vårlöftena slår in.

Hur dejtar man ens?

Alltså jag hade till och med stängt ner datorn och lagt undan den men jag blir så arg. Antininius (som han visst hette) som höll på att bli tvingad till bögsex när han badade sin herre har tydligen rymt och nu ska han sjunga ärorika sånger för att peppa slavrebellerna. MEn HAN SJUNGER JU INTE HAN BARA PRATAR, och han sånger är typ som ho chi minhs dikter. Jag blir så trött. oxh varför har de så jävla fula kulisser. de tär inte ens okej.

jag kunde inte hitta "våren" av ho chi minh men här är en annan bra.

FREE, I WALK ON THE MOUNTAIN
 AND I ENJOY THE VIEW

Mountains. Clouds.
More mountains. More clouds.

Far below a river gleams,
bright and unspotted.

Alone, with beating heart,
I walk on the western range,

And gaze far of towards the South
and think of my comrades

Oh my god I can't belive it, ho chi minh diktar galet dåligt.

factnotfaction - sven wolter är inte matcho

Jag ser på storslagen gammal film från femtiotalet om romarriket där det är mest slavsex och bögsex och annat trevligt. Men det gör mig ingenting för ojoj det är massor av vin här imitt glas. Och axel har numera inga dreads och jag och Gustav vann HELA tiden på super smash. Och olof är bra. Men alltså herregud. Imorgon ska jag och robert gå ut. Jag ska bara skaffa ett jobb först. Och dessutom. Så är det så mycket minnen med Fot. FOT FOT MITT KUNGARIKE FÖR FOT. OSvSOVSVOSVSOSVOS osv.

Spritfest - varför festa med andra när du kan festa själv?

jag trodde inte ens att det skulle kunna vara så skönt att lägga sig i en säng och jag avundas mig själv den tiden då jag varje kväll fick uppleva samma orgasmiska känsla av att bli omfamnad av madrassen och täcket. Det känns lika bra fortfarande. Jag har växt upp i den sängen, den är min baby och vida känd. Gudars skymning, det var länge sen jag sov som en klubbad räv.

Efter fredagen från helvetet så var en lördag utan bitterhet och elaka kommentarer väldigt välkommen. Även om jag fick gå upp tidigt som fnah för att fika med olof på tintin och diskutera vilken dinosaurie som egentligen är bäst ("t-rex är så sjuuukt överskattad"). Sedan bar det av mot solängen där jag gick första ronden mot hemköp med mamma och kom hem med fyra kassar julmat. Sedan satte vi pepparkakdegen, jag gjorde ischoklad och vi kokade knäck som blev otroligt lyckad. Vad kan man förvänta sig, vi är ju proffs.

Eftersom jag går på penicillin satt jag hemma lördagskvällen i solängen förbittrad. Sara och anton vanton kom förbi och åt av min cheesecake och drog ut mig på jul på liseberg. Tyvärr var det svinkallt så sara hetsade förbi bondgårdsdelen som jag njöt så mycket av när jag gick dit med kvinnofolket i klassen för något år sedan. Jag minns inte vilka det var men det finns bilder. Men det är ju alltid lika roligt att fiska upp tvåkronorsgosedjur och Sara fick dra bort mig från automaten etersom hon fruktade för min hälsa. Jag skulle lätt kunna bli spelberoende.

Sedan såg vi på space jam till saras förtret ("men dubbningen SUGER"). Anton är min allierade. Hooray.

Det blir till att återvända till kortedala idag och vi får väl se hur det går. Men först ska jag drömma mig bort bland chokladkola och pepparkakor, kanske klä julgranen också. 

För den delen har min pappa blivit en riktig gamer. Han berättade om att han "träffat sina internetkompisar irl". Jag skällde ut honom för att träffa människor från internet och lärde honom förkortningen afk också vilket han går runt och abusear hela tiden nu. Igår när vi satt och såg på film och han kom hem från sin konsert med mor (Pernilla Wahlgren och hennes sydafrikanska kör) kom han in i vardagsrummet och hojtade "ni måste flytta på er, jag har varit AFK HELA KVÄLLEN". Vart håller världen på att ta vägen. Senast tre sekunder sen kom han in i köket och ropade "DU är inte AFK du, du sitter ju som klistrad vid tagentbordet". Han behöver nog en förkortning till.

Allting mest snurrar runt. Problemet med att inte ha någon sysselsättning som det så fint heter är att man aldrig riktigt är ledig eftersom man alltid är det. Jaghar i alla fall fått tre dagar med juki som jag nästan aldrig får någon kakbit av annars eftersom han av förståeliga skäl brukar intressera sig mer för felicia de dagar då han besöker nordligare delar.

Men jag har lyckats få tag i kaffepåsar nu och ska bara slå in hela skiten. Ikväll blir det orientaliskt och imorgon blir det judeshopping (jag klarar inte av att konsumera dumheter utan josefine). Dessutom blir det catch up på blogg.se för att mina vänner är av det upptagna släktet. Men kanske finns det ljus i tunneln.

Ett jobb ett jobb mitt kungarike för ett jobb

jag har insett att jag har ett osunt trånande förhållande efter julen. Jag sitter och läser kakrecept på arla.se (okej det är väl inte så ovanligt när allt kommer omkring), lagar rissaffranspannkaka och stjäl gamla julgardiner från soprummet. Pyntar med granris och letar upp alla röda band och glitterlängder jag har i pyssellådan. Det snöar ute och är allmänt jättemysigt, ackompanjerad av fairytale of new york och rockin around the christmas tree tar jag upp bibeln för att förtjäna min romresa i februari. Livet leker, säger jag mest hela tiden, för även om jag inte kom in på min skrivarkurs i kungälv (their loss) så känns det som om något bra är påväg. Jag får väl helt enkelt börja söka jobb och sådant seriöst. Ska ringa tillbaka till ett caf'e redan i eftermiddag och fråga om provjobb. Annars blir det väl att plöja arbetsförmedlingens hemsida och gator och torg med mitt cv.

(Varför är inte jag 23 och egenföretagare med tre företag som man säljer för miljonbelopp? Jag är för medelmåttig för att bli miljonär ruskigt fort:/ )

Och vad är det för fel på världen när boney M gör julmusik?

jag vaknade upp i kortedala ju, bredvid en robert och under ett stort underbart fantastiskt duntäcke. Shittfuck, jag är hemma, lika overkligt som att jag faktiskt var borta. Man kan inte somna om när det finns så mycket roligt att göra. Mtv och Dieter står pa samtidigt igen, och jag dricker te och äter knäckebröd.  Just beautiful. (för den delen är det tagentbordsterapi som gäller, jag måste lära mig prickar igen).

Jag har en ny förälskelse för kortedala, som väckts ur asiatiska romantiseringar. Idag blir det promenad och mossaletande i den svenska vinterkylan. Jag och min fulladdade mp3 ska strosa nya stigar som liksom inte syntes bakom höstens lövverk. Nya skuggor under en blygrå himmel.

Flygplatsen var en upplevelse, allihopa. Fruktansvärda hanoi, där incheckningen hade stängt och vi inte kunde lämna in vårat bagage, sedan ville de inte släppa igenom oss i passkontrollen för vi hade ju tre veckor kvar på visumet (varför åka nu, ni har ju tre veckor kvar? FÖR VÅRAT PLAN GÅR NU). Sista intrycket av asien blev genom tårdränkta ögon, en ny approach även för vietnameserna som förskräckt släppte igenom både mig och mina farliga metallföremål genom passkontrollen ("don't cry beautiful girl").

Paris med sina förseningar och ett halvt kilo toblerone som självklart inte gick åt (eftersom felicia är en mes). Och sedan Göteborg dar hjärtegetens väska inte kom fram, till skillnad från hennes far (nejmen) och ungefär hela min släkt. Jag blir fortfarande lika förvånad över att både far och farfarochfarmor stod där och väntade. Min mamma kan jag alltid räkna med, hon är ju min mamma, men värsta folkmassan.

Hemma i kortedala väntade en nypiercad robert med linsgryta och pasta, julgardiner i fönstret och en nystädad lägenhet. En helt underbar kväll följd av en underbar morgon. Mitt liv är farligt bra just nu.

Och som sagt innan blir det som att sluta gymnasiet en gång till. Jag funderar allvarligt på hur det ska gå för mig nu när jag inte träffar Felicia varje dag. Kommer det gå? Det får det göra, helt enkelt. Alternativet är att jag åker ut och sätter mig i utby och har med mig en ärtpistol att försvara mitt hörn med så att ingen flyttar på mig.

(I have to praise you)

Gudars skymning, vi äger ju faktiskt hela världen, vi har gjort allt det där fantastiska som folk pratar om och som jag kommer se tillbaka på om femtio år(/dagar) och tänka, jävlars det var så enormt coolt. Du är bäst. Jag tänker inte skriva det vet du, för det är ett fult knep. DU ÄR BÄST. VI ÄR. Jag skulle kunna prisa ditt namn i oändlighet och hela den himmelska härskaran sjunger ditt lov när vi dansar som getter i det vietnamesiska månskenet till bjällror.

Men nu ska jag ut och leta mossa till våran adventsljusstake. Det är farligt roligt med jul. På lördag när jag är hemma i solängen kanske jag kan lura mamma att åka till ikea med mig och shoppa julsaker. Hujeda jag skulle pynta som ett judoföl om jag bara kunde. Som julgatan i hanoi, jag skulle fan ha köpt med mig den hem.

forresten
spread the word

x Orientalen
x en almenacka (en vaggalmenacka som gar att anteckna i men som inte ar for stor)
x en kakform med avtagbar kant (den vanliga storleken)
x en piercing (nagot for faror och farfar minsann, jag vet ju hur de alskar mina hal)
x presentkort av alla slag (hm, kicks, duka allt allt allt - jag vet att det ar sa trakigt att ge, men nar ma inte vet vad man onskar sig sa ar det ju sa bra)

kommer att uppdateras

insag att jag inte skrivit ngt pa hur lange som helst. Men sapa var den absolut vackrste platsen pa hela jorden. sa himla fin! Aven om det var valdigt turistigt (nar man var ute och gick hade men ett folje av fem tanter som kladde sig i sina folkdrakter, framst mong och red dzao-minoriteterna) och ville salja saker till en eller bara hjalpa en att inte trilla i leran. Bast var anda frukosten andra dagen da vi vandrat ner i dalen och befanna oss i en klyfta full av risterassodlingar och fick oss en redig frukost med massor av pannkakor med bananer och honung, ackompangerat av jordens utsikt. Blev lite julklappsshopping dar och det ar det som dagarna gar at till nu i slutet.

Efter att ha tagit nattaget hem till hanoi och overlevt (vi delade hytt med fyra skitlaskiga vietnamesiska gubbar som definitivt tankte sla ihjal oss och ta alla vara saker, efterat insag vi att vi varit vakna i skift hela natten och tur var val det) sa kom vi tillbaka till varat guesthouse. Dagen spenderades med att dricka kafferisyouguhrtshake (mhm!) och planera for dagarna som kommer.

Idag var vi pa mausoleumet. Jag hade inte fattat att de faktiskt stoppat upp gamla ho och fick en liten shock nar han lag dar. Ganska sjukt nar han anda uttryckt en onskan om att inte bli balsamerad. Tank att bli uppstoppad mot sin vilja? san himla sjuk grej. LIka sjukt som all sakerhet runt, fem miljoner vakter ungefar, men det finns det inga kort pa for man var tvungen att depositera (?) sin kamera. Sjukt trakigt jobb att sta dar och kolla sa att turister inte har handerna i fickorna (de sa till felicia att ta upp sina och mig att ta av mina solglasogon).

Sedan gick vi till marknaden vid duan Xaun eller ngt sant (allting heter ju hai ba trung, le loi, dien bien phu, alltid samma gator med samma namn i alla stader). Vi at glass och gick till waterpuppetteather dar vi sag en show. Ganska roligt aven om det ar valdigt hypeat. Vietnamesisk musik upphor aldrig att forvana och forfara. Det ar nagot som inte ar riktigt ratt liksom, lite skevt.

Nu ar detbara tva dagar kvar. Helt sjukt. Vi ska forsoka ga pa adventsmassan i josephskatedralen imon och sedan ga till lite tempel och sa.

Ah forresten! jag insag just att jag glomt beratta den tuffaste saken av allt! vi sag en skoldpadda! Det finns en sjo i gamlastanomradet i hanoi som heter hoan kiem lake som betyder det atergivna svardets sjo och syftar pa en kung som lanade ett himelskt svard for att besegra sina fiender och sedan gav han det till en gigantist gyllene skoldpadda som bodde i sjon och sen dess tror man att det finns stora skoldpaddor dar i. De hittade en for typ femton ar sen som matte 2meter och vadje 250kilo och ingen vet hur de rent geologiskt kommit dit. Senast ngn lyckades fota en var 2000 och de anses bringa massa tur eftersom det ar sa ovanligt att man ser dem. Och nar vi satt och at glass pa en bank sa ser jag en sten i vattnet och nar jag kollar namare sa ar det ett gigantiskt skoldpaddshuvud. Jag blir helt till mig och ropar "skoldpadda!" varpa felicia tittar och sager "nejmen se dar" utan att forsta hur tufft det ar. "den var ju varsta stor ocksa". Jag hoppar upp och ner och sager "de ar typ skitsvara att fa syn pa" men den har redan forsvunnit. Lite osakra pa om vi sett fel (skoldpaddshuvud och sten ar ratt likt) sitter vi kvar ochjag forklarar legenden. Och som for att felicia ocksa ska fa forsta hur tufft detar sa dyker den upp igen och denna gangen ar vi sakra: detar en gigantisk skoldpadda. Tyvarr hinner vi inte fota men anda. Mest najs.

(You would always get so sensitive
And try to turn your transgressions into my guiltiness
But now I'm certain of the way I live
And what I'm responsible for in this twisted game)

Snart ar denna resan over och da ar det slut pa helylle glada blogginlagg och tillbaka till vardagsbitterheten igen. Det ar en laskig sak att hela min slakt faktiskt laser min blogg (eller har adressen iaf) och aven om det ar roligt sa ar det ganska skrammande ibland. Jag tror inte ens att vissa forstar vilken skillnad det ar. Kommer du ihag mornarna i bilen da du fragade vad jag skulle gora med mitt liv? Sadar varje vecka mot slutet. Sadar absurdt som det bara kan vara mellan tva av varat slag. Jag trodde pa ett plan inte att du nagonsin lade marke till mig pa det sattet (ljog du pa den dar blanketten forrforra varen? eller var det en medvetenhet som ar lika tyst som allt annat brukar vara fran din sida, nar det kommer till nagon sorts krita?) Hamnar man alltid dar man har varit tillslut? Jag intalar mig att jag tagit mig ifran allt det dar (omtalade forbannelser), men kanske gav jag dig aldrig riktigt en chans, eller sa var det du som aldrig gav mig nagon. Ar du radd for att prata? Jag ar radd for tystnaden.

Men men. Konkret. Insag aven precis att jag har en fullspackad vecka (som sedan foljs av en vecka som bara bestar av tomhet) da jag kommer hem vilket gjorde mig glad for det ar massor av saker som jag langtar efter att gora. Har aven borjat fila pa en julklappslista som ska gora sa att jag far en massa bra att ha saker. Men det ar dags att dra sig bort fran avsaknaden pa ord (glaset ar inte halvfullt utan tomt). Aven om jag aldrig kan gora nagot riktigt ratt (suck, pa gamla monster som liksom aldrig gar att bryta). Jag hade onskat nagot annat for oss.

And it's such a shame
That you try to make pain
Another word for my name
Whether giving or receiving
(It's one and the same)
Just one more link
In your long-ass chain
But it's time to break
This frame and my strengthful will
Time to jump off this negative cycle we've built
Gave my heart
But my self-respect you won't steal
(Now it's time to let ya go if you can't hear or feel me go)

Vi pratar om ork och det ar tur att jag ar dar jag att just nu for annars hade batterierna nog fatt kortslutning.
Jag har tankt mycket pa det du sa och det gor mig faktiskt mer arg an ledsen, vilket ar ovanligt (bra eller daligt vet jag inte, men anmarkningsvart i alla fall, det maste jag ge dig) 

Sometimes I think maybe we'll patch it all up
Like a favourite pair of jeans that you won't give up on
And I hope maybe one of these arguments we'll make up
And start again like when we started this up
Back when everything was fresh
And every moment a blessing

Jag saknar dig
(aven om jag kanske inte ar riktigt saker pa att du nagonsin fanns)

nu tar jag nattaget upp till sapa om en stund. Men ha det sa bra. Back in Hanoi den 4:e

(hur kan kafferisyoghurtshakevara sa gott?)