factnotfiction

jag vaknade upp i kortedala ju, bredvid en robert och under ett stort underbart fantastiskt duntäcke. Shittfuck, jag är hemma, lika overkligt som att jag faktiskt var borta. Man kan inte somna om när det finns så mycket roligt att göra. Mtv och Dieter står pa samtidigt igen, och jag dricker te och äter knäckebröd.  Just beautiful. (för den delen är det tagentbordsterapi som gäller, jag måste lära mig prickar igen).

Jag har en ny förälskelse för kortedala, som väckts ur asiatiska romantiseringar. Idag blir det promenad och mossaletande i den svenska vinterkylan. Jag och min fulladdade mp3 ska strosa nya stigar som liksom inte syntes bakom höstens lövverk. Nya skuggor under en blygrå himmel.

Flygplatsen var en upplevelse, allihopa. Fruktansvärda hanoi, där incheckningen hade stängt och vi inte kunde lämna in vårat bagage, sedan ville de inte släppa igenom oss i passkontrollen för vi hade ju tre veckor kvar på visumet (varför åka nu, ni har ju tre veckor kvar? FÖR VÅRAT PLAN GÅR NU). Sista intrycket av asien blev genom tårdränkta ögon, en ny approach även för vietnameserna som förskräckt släppte igenom både mig och mina farliga metallföremål genom passkontrollen ("don't cry beautiful girl").

Paris med sina förseningar och ett halvt kilo toblerone som självklart inte gick åt (eftersom felicia är en mes). Och sedan Göteborg dar hjärtegetens väska inte kom fram, till skillnad från hennes far (nejmen) och ungefär hela min släkt. Jag blir fortfarande lika förvånad över att både far och farfarochfarmor stod där och väntade. Min mamma kan jag alltid räkna med, hon är ju min mamma, men värsta folkmassan.

Hemma i kortedala väntade en nypiercad robert med linsgryta och pasta, julgardiner i fönstret och en nystädad lägenhet. En helt underbar kväll följd av en underbar morgon. Mitt liv är farligt bra just nu.

Och som sagt innan blir det som att sluta gymnasiet en gång till. Jag funderar allvarligt på hur det ska gå för mig nu när jag inte träffar Felicia varje dag. Kommer det gå? Det får det göra, helt enkelt. Alternativet är att jag åker ut och sätter mig i utby och har med mig en ärtpistol att försvara mitt hörn med så att ingen flyttar på mig.

(I have to praise you)

Gudars skymning, vi äger ju faktiskt hela världen, vi har gjort allt det där fantastiska som folk pratar om och som jag kommer se tillbaka på om femtio år(/dagar) och tänka, jävlars det var så enormt coolt. Du är bäst. Jag tänker inte skriva det vet du, för det är ett fult knep. DU ÄR BÄST. VI ÄR. Jag skulle kunna prisa ditt namn i oändlighet och hela den himmelska härskaran sjunger ditt lov när vi dansar som getter i det vietnamesiska månskenet till bjällror.

Men nu ska jag ut och leta mossa till våran adventsljusstake. Det är farligt roligt med jul. På lördag när jag är hemma i solängen kanske jag kan lura mamma att åka till ikea med mig och shoppa julsaker. Hujeda jag skulle pynta som ett judoföl om jag bara kunde. Som julgatan i hanoi, jag skulle fan ha köpt med mig den hem.