Would you still recall my name

En natt som visar på mer än vad det verkar som någon överhuvudtaget förstår. En morgon som hämtad ur en annan tid och en annan stad. På något sätt som ett eko, eller vad vet jag.

En sovande arm runt midjan och ett par klarvakna ögon som stirrar ut på en frusen stad i norr. En telefon som surrar av liksom citat från den första låten som man laddar ner när man lever i voxpop-decenniet.

"If you need me I'll be there,
don't you ever let me down"


Factnotfiction - Herratskyllä

I don't call nobody but you

Jag lyssnar på lång föresläsning, redovisning, gruppdag. Jag hoppas att jag inte gör något fel. Förklarar för tobias att jag nog blir betraktad med misstanke om att vara en feministisk bitch, vilket ju också är rättvist.

Jag lyssnar på Vessela. Constructing our own history fastnar i huvudet och jag målar bort sista 40min med raketer och sniglar. Tänker på pärlplattor vid ett köksbord med avsågade ben och en unge som säger "MATTIAS DU LUKTAR SOOOPTUUUUUUUUNNA" med strypgrepp runt halsen på mig i något försök till att visa uppskattning/intresse/fascination eller vad nu barn känner.

Varje sms, bloggkommentar, msnrad från Karin och Suss får mig att le. Jag vet inte att jag förväntat mig att de skulle sakna mig eller inte. Som så mycket är det inget jag hinner reflektera över. Men jag saknar dem och jag är så glad att de inte glömt mig, veckan har varit så lång.

Jag lyssnar på dålig musik. Som så ofta nu för tiden. Skriver små lappar och slänger av alla mina kvitton. Missade samtal, sms. Jag vet inte varför jag inte lyckas svara. Jag är så trött att inte ens kaffe hjälper. Jag har ont i magen och tittar ut genom bussfönster på ett område som ska vara mitt. Tänker inte på gammalt, inte nytt, inte nu. Det är liksom tomt i huvudet och jag föreställer mig att någonstans finns någon som skriver en sång till mig.

Factnotfiction - Belivies = unlogical thinking, strange made up "laws"

You release me with a kiss

So you face it with a smile
There is no need to cry
For a trifle's more than this


Städa ur rummet i kollektivet. Det blir så tomt.
När jag står och tittar på det känns det som när jag såg
det för första gången
Klappa katten hejdå och krama suss.
Mamma gråter över vilken materialist hennes dotter är och vi skrattar
tillsammans med tobias
åt hur han ska börja sälja faktum under en bro i uppsala.

Will you still recall my name
And the month it all began
Will you release me with a kiss

Vi sätter oss i bilen och kör vid nio. Hela Sverige är vitt.
Vi lyssnar på melodikrysset och det syns på Tobias
hur förvånande lik jag är mina föräldrar och jag njuter av
att få sitta och säga att jag är kissig, hungrig, trött och
vara sådär jobbig.

Have I tried to draw the veil
If I have - how could I fail?
Did I fear the consequence


Vi kommer fram. Tillslut. Att få in alla saker på rummet tar en halvtimme.
Att få upp dem i hyllorna tar ytterligare
en stund. Helt plötsligt är rummet Linneafierat, vi äter äpplepaj och
duschar av flytten.

I don't mind
I think so
I will let you go


Jag är så trött att jag vill stupa. Men helt plötsligt har jag ett glas
hemmagjort vin i
handen och trimmar av håret
på rebecca.

Now you shaped that liquid wax
Fit it out with crater cracks
Sweet devotion - my delight

Vi åker röker på bussen som riktiga gottsunda gangstahrrrrz
och försöker lifta till förfest.
Mer rök och skratt åt Tobias hemlöshet

Oh, you're such a pretty one
And the naked thrills of flesh and skin
Would tease me through the night
"Now i hate to leave you bare
If you need me I'll be there
Don't you ever let me down"


Jag sjunger och får bra betyg. Bondar med vad de nu heter och stjäl vin
som inte smakar jäst

..dazed by careless words
Cosy in my mind


Nästa buss och allvarsprat. Jag blir rädd av vad jag säger och vill stänga av.
Men

And I touched your face
Narcotic mind from lazed Mary-Jane

Jag röker i ett kök, för att det är gangstaahh och tittar på hångel i
perfekt komposition,
försöker greppa stan och stjäl mer vin

And I called your name
Like an addicted to cocaine calls for the stuff he'd rather blame


Vi rymmer till bussen. Victor ringer och jag inser hur jävla packad jag är.
Det är så skönt att få hålla någon i handen.

And I touched your face
Narcotic mind from lazed Mary-Jane


Vi hittar popcorni i en busskur som vi vräker i oss och kastar på
varandra. Mitt i natten pasta.
Jag tror det här kan bli ett hem. Det känns som ett lovande upplägg

And I called your name

Jag vaknar inte ensam och är glad för det. Någon har bakat scones
och ger mig glas
efter glas med vatten. Vi tittar på utsikten, lyssnar på musik och jag känner
lite som om jag
egentligen inte har så bråttom, vilket liksom är hela meningen. Trygghet och
lugn punkt nu. Tack

My cocaine


Factnotfiction - "vad fan bryr du dig om vart bussen går du är ju hemlös"

Praise the lord

Herrejisses. Allting verkar gå ihop. For now. Peppar peppar ta i trä. Lyckats ha redovisningen som gick megabra (vi är fan bäst), ett lite deppigt avsked från gruppen, skriva ihop mitt arbete som ska in innan uppsala, packat det mesta i mitt rum. Allt detta utan kaffe. Med frukost. Utfört av någorlunda skakiga händer.

Så sjukt konstigt. Det känns som att sista kvällen i Göteborg var igår. Det riktiga Göteborg. Göteborgen där man bor i världens finaste kollektiv i kortedala, dricker folköl och är ostrukturerad i sina göramål. I Göteborg där man klappar katten hejdå och tittar ut på kanalen i nordstans sken när tjuvåker spårvagn till Kellys för att ta en öl. I Göteborg där alla skrattar åt snuskiga ord i alfapet och i Göteborg som jag älskar.

Men det ska bli flytt och nytt. Det ska bli att slippa känna varenda person man träffar indirekt, det ska bli en ny utsikt från fönstret.

Jag älskar mitt kollektiv. Jag älskar katten. Jag älskar skogen utan för fönstret i mitt kalla rum. Jag älskar tygerna på väggarna som Ziggy river ner, diskberget som alla gnäller över. Rosékvällar, morgonfest, pannkaksfrukost. Spontankramar av suss, lampan som alltid lyser i vardagsrummet och den värdelösa duschen.

Nu ska jag hem och packa ner mig själv i påsar. Uppsala var det.

factnotfiction - a story about love

I'm calling you, my one and only

Trött. Kaffe hjälper inte. En mamma som ringer och påminner om vilken idiot man är när man åker fast för en biljettkontrollant hjälper inte heller. Inte david guettas cppumpande beats hjälper. Jag vill bara få bli precis så utmattad att jag kan shake it out som saker och ting är mening till att vara igen.

Cause when I lie to myself it aint hidden from you
I guess I’m thankful


Saker och ting ska fylla sin funktion. Den här staden gör det inte. Mycket gör det inte just nu.

It shows in my behaviour
When the air that I breathe is violent and turbulent

Jag lyssnar på låtar om att jag är lurad, om att jag är vacker. Struntar i precis hur dåliga de är. Läser gamla böcker om svunna tider, tittar på bilder från gymnasiet i ett album från en get, läser soulsistahs ord om mina första år och gråter. Allt behöver inte vara svårt. Man lägger alldeles för mycket tid på att försöka med saker och ting. Försöka glömma gammalt, försöka skriva ut saker, försöka skapa nytt. Mycket pekar på att vissa saker aldrig förändras. Varför skrattar jag och åsa annars över en kopp te i mitt kök, varför suckar annars tobias och varför har jag annars en klump i halsen som liksom bara aldrig tycks gå att svälja.

My one and only

Det handlar om att hantera säger jag alltid. Och jag tänker fortsätta säga det tills det blir sant. Det bästa receptet. Dags för att sätta på daft punk och ta tag i saker; harder better faster stronger, our work is never over

factnotfiction - I don’t need nobody, and I don’t fear nobody, oh, I don’t call nobody but you


You better pay attention now

Jag lyssnar på hånfull bitter musik och känner mig fantastisk. Synd att inte min privata doakör som fyller i sista ordet i varje mening av allt otroligt jag yttrar inte kunde vara här just nu.

You're joking, YOU'RE JOKING
I can't belivie my eyes
You're joking me, you've got to be
This can't be the right guy

Nu ska jag plugga. Gudars skymning. Slutkläm har jag hört.

factnotfiction - I've might just split i seam if I don't die laughting first

I'm a slaaaaaaaaaave for you

Helst plötsligt på något sätt är jag påväg ut ur min livslycka no disco till okänt uppsala. Jag blir glad av att hanne ska ta mitt rum för jag vet att alla kommer bli nöjda och glada och ha roligt. Jag blir glad av att Karin säger att hon vill ha mig tillbaka, och menar det. Jag blir glad av att suss bara ler sådär som hon gör, vilket betyder samma sak.

Massor av plugg. Plugg plugg plugg och plugg.

Det ringer från Livgardets Försvarsmusikscentrum i Stockholm från någon som har sin första lediga timme och pratar om vita runkövningsbås.

You know how people
have these little habits
That get you down.
Like... Bernie.
Bernie he liked to chew gum.
No, not chew. POP!
So, I came home this one day
And I am really irritated,
and looking for a little bit of sympathy
and there'e Bernie layin'
on the couch, drinkin' a beer
and chewin'. No, not chewin'...
... Poppin'. So, I said to him,
I said, "You pop that gum one more time..."
and he did.
So I took the shotgun off the wall
and I fired two warning shots...
...into his head


Jag lyssnar på cell block tango, ringer hannah och skryter om att spela I'm a slave for you för den som går och köper frukost. Skriver tusen ord och några till. Imorgon blir det lite halvflytt men först ska jag plugga och spela betapet hela natten.

factnotfiction - I DIDN'T DO IT, BUT IF I DID IT, HOW COULD YOU TELL ME THAT I WAS WRONG

Old school

Bokat tid, lånat böcker, kirrat ryggen, luchat med mor och bror, läst, packat, sorterat återvinning, satt på en tvätt.

Det är liksom som om jag kompenserar för att ligga och dö veckovis med enstaka dagar av total uppryckning. Idag satsar jag jävligt hårt med allt. Idag uträttar jag.

factnotfiction - "riktigt sailor jerry"

You'll be right

Lyssnar på take that och känner opeppen. Jag är lite glad. En hand på duschgolvet är så fint. Att få vattna och monga sig trots att man sitter och lipar över att världen är så stor. När blir man själv stor? Jag tittar klart på hela march of the penguins för att jag på något sätt tror att det blir magi som gör en glad. Kanske hjälper mat. Hannah på väg och det pirrar i hjärtat över världens bästaste som spårvagnar hit mitt i iskylan som fan.

"Min pappa brukade spela det här för mig när jag var liten"
"det här?"
"ja, jag vet det är lite pinsamt"

Jag är så hemskt trött. Utan förklaringar lägger jag mig bara ner. Jag ska bara koka lite pasta att skeda först.

factnotfiction - Whatever I did, I didn't mean it

Jurassic park

jamen hur det blev såhär då, jag skriver aldrig längre. Jag borde präntat ner alla mina fina julklappar, dinosaurier, filmer om dinosaurier, böcker om fulländade äktenskap, räddad regnskog osv. Allting är ju fint här, allting blir bra.

Ett sånt jävla sjukt år det har varit. Började med en skidresa med Josefine, Robert, Kusin. Sen fick jag jobb. Och det var jobb och jobb och jobb. Så mycket bråk så mycket ledsamhet. Jag åkte till Rom med kirche och såg värld. Jag började hänga med hannah på rummet, började umgås med mer johannes, mikael. Helt plötsligt var jag singel, låg hemma i föräldrahemmet och grät om mornarna och söp mig redlös om kvällarna. Jobbade som en idiot. Att vakna i okända soffor byttes ut mot balkongfrukostar i försommarsolskenet på önskevädersgatan. En Erik som jag egentligen inte minns orden om längre tittade på mig med värde i blicken.

Jag blev tatuerad. Åkte till siesta och var full och dum. Förlorade så mycket. Kom hem. Jobbade ihjäl mig lite till, flyttade in i det underbara fantastiska kollektivet på januari, blev stammis på simmos, lärde känna döcoola Karin, störtsköna Suss och mystiska Ulrika. Svank dansade på stipendieutdelning på mölndalskulturskola och en yngling slänge blickar som resulterade i en konstig och fin natt veckan senare efter en sejdelkväll. Jag jobbade som in i helvete. Jag saknade Felicia, saknade Josefine, saknade Michaela. Hannah flyttade. Jag saknade henne också. Jobbade mer. Var ledsen. Var full. En sensommarkväll tog jag första ölen med favoritkunden, vilket skulle visa sig förändra så mycket.

Helt plötsligt var det höst, dans, jobb plugg stod på schemat. Många promenader många folköl. En finne som tröstade och bar mig, vi matade och höll om varandra när det liksom inte tycktes räcka med en varmkall. En yngling hade helt plötsligt insett värde och började vara seriös. Jag var full. Massa kurs, massa insikt, massa hemma och jag saknade gamla tider även om jag inte kunde sluta skratta runt mitt köksbord med en livstrött suss och upprörd karin. Jag for till sthlm för att se porcupine allt jag någonsindrömtom tree med heartgoat. Kunden och jag började prata om att fly stan, och roseflaskor började dyka upp var och varannan kväll i kollektivet. Helt plöstligt var det vinter, jag frös grät och saknade. Hälsade på Juki, blev ledsen som fan. Åkte till helsinki och blev glad. Åkte till köpenhamn, demonsterade, kom hem, var hoppfull. Vintern blev sen. Kall. Skola, men allt mindre jobb, gjorde en redan utmattad Linnea tröttare. Jul, underbar jul, otroligt nog och sedan uppsala för att spika boende och sedan en omtumlande nyårsfest.

årets dryck: slotts, ekologisk folköl och rosé
årets människor: Hannah, Tobias, Joel, Karin, Johannes, Juki, Erik, Suss
årets sex: gött, experimentellt och levererande
årets saknad: felicia, hannah, josefine, juki, robert
årets uppbrott: hemflytten
årets resor: Rom, dalarna, dalarna, Borlänge, Sthlm, Uppsala, Helsinki, Köpenhamn
årets insikt: värdighet, lugn, stillsam lycka i de små ögonblicken där jag gör precis vad jag vill
årets skratt: Hannah, Tobias, Kollektivet
årets djur: ziggy, röd panda
årets serie: full metal alchemist
årets film: march of the penguins

Något nytt stundar, en ny stad, ett nytt kollektiv, nya människor. Allting är så lugnt och bra. Tack

factnotfiction - moving forward

RSS 2.0