Praise the lord

Herrejisses. Allting verkar gå ihop. For now. Peppar peppar ta i trä. Lyckats ha redovisningen som gick megabra (vi är fan bäst), ett lite deppigt avsked från gruppen, skriva ihop mitt arbete som ska in innan uppsala, packat det mesta i mitt rum. Allt detta utan kaffe. Med frukost. Utfört av någorlunda skakiga händer.

Så sjukt konstigt. Det känns som att sista kvällen i Göteborg var igår. Det riktiga Göteborg. Göteborgen där man bor i världens finaste kollektiv i kortedala, dricker folköl och är ostrukturerad i sina göramål. I Göteborg där man klappar katten hejdå och tittar ut på kanalen i nordstans sken när tjuvåker spårvagn till Kellys för att ta en öl. I Göteborg där alla skrattar åt snuskiga ord i alfapet och i Göteborg som jag älskar.

Men det ska bli flytt och nytt. Det ska bli att slippa känna varenda person man träffar indirekt, det ska bli en ny utsikt från fönstret.

Jag älskar mitt kollektiv. Jag älskar katten. Jag älskar skogen utan för fönstret i mitt kalla rum. Jag älskar tygerna på väggarna som Ziggy river ner, diskberget som alla gnäller över. Rosékvällar, morgonfest, pannkaksfrukost. Spontankramar av suss, lampan som alltid lyser i vardagsrummet och den värdelösa duschen.

Nu ska jag hem och packa ner mig själv i påsar. Uppsala var det.

factnotfiction - a story about love

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0