factnotfiction

Jag är i en jävla bergochdalbana av humör. För det har varit en jobbdag, och en underbar svankkväll på café mio (åhh ni är underbara allihopa) en hemsk spårvagnsfärd hem, och en excentrisk kväll med suss hemma. Svanksvanksvank. Herregud vad jag inte vill vara utan er tjejer, ni är ju bäst.

"Har du legat med honom? eller vad säger jag, förlåt att jag frågade, jag glömde vem jag pratade med"

Jag ska bara ta tag i att faktiskt skriva ner alla de sär sakerna och ringa alla de där personerna. Gudars skymning. Jag älskar att vara småstressad samtidigt som det inte gör mig så konstruktiv som det brukade. Imorgon blir det sömnad iaf, och virkning. Bara gömma mig och sy ett lapptäcke, snart en ledig vecka. Snart sömn. Snart ingenting att passa på/till/med. Hur ska det kännas att inte jobba varje dag? Jag står i disken och nynnar för mig själv som jag alltid gör. Kommer på mig själv med att tänka på ett leende och börja le själv. Jag undrar om jag alltid förälskar mig i ögonbryn, för alla vet vilken tvättbjörnsliknande min som fick mig på fall, och det är samma sak om igen.

Det finns planer på göteborgsflykt och jag säger som mamma; åt helvete med hela skiten, man behöver inte ha pms för att bli förbannad. Bästa josefine och kanske bästa kusin som drar norrut med en förvirrad glitterref. Jag tror på vecka 34.

"Nejmen det är plugg hela veckan, det är bra, jag vill ha en kille som är seriös med vad han gör"
"ja alltså"
"...."
"?"
"...."
"?!"
"...sa jag just det där"
"! hahaha jävlar linnea"

Mitt mål är att kunna lyssna på inga problem med snook och känna att det är sant.

factnotfiction - så vadå, eller vad tycker du?

Dagen började med en enorm irritation, och följdes av en fantastisk hannah på kökssoffan, pannkakor, popcorn och pizzasallad. Sedan har det varit hårklippning, donkey kong country och allmänt asgarvande. Det var en underbar hannah i en underbar kortedalakväll som jag rastade till vagnen. Sthlm kryper nära och jag vill inte ens tänka på det. Hur ska jag stå ut? Jag kommer och hälsar på dig, varje dag. minst.

Nu lyssnar jag på junior senior och inleder den första av söndagshängskvällarna i kortedalakollektivet. Jag ska inte ägna en tanke ens åt alla jävla män som tydligen ska höra av sig utan någon som helst synbar anledning överhuvudtaget. Jag vrider bort huvudet, viftar bort ord med mina omålade naglar, do you want any sugar come get it or fuck off

Men vecka 33 är veronica maggio, navid, anthony and the johnsons, röyksopp, robyn, timo, junior boys, bob hund, arctic monkey, vampire weekend, Beirut, basement jaxx, lily allen, band of horses, patric wolf, final fanatsy osv osv. GAH. Jag ska stå med armarna uppsträckta och bli reinfatuated i detektivbyrån och hur många andra bra band som helst. Virvla runt i ett stim av ljus och ljud och ge alla fingret som försöker påminna mig om någon typ av verklighet.

"hur svårt är det då?"
"Ja, vi ska ju bara KNULLA, har han inte två timmar över eller vadå? han ska ju ändå bara gå sen, jag trodde det var dealen"

factnotfiction - You die, I don't, that's the equation

Konstiga dagar som följer. Ord som ekar i huvudet. Allt ifrån "finast" till "en chans" till "fortfarande" till "aldrig någonsin". Jag jobbar på, lyssnar på anthony and the johnsons då jag somnar på sexan hem (lärt mig att inte ta något som kan åka förbi min hållplats). Jag spottar bittra ord på vagnen. Klär upp mig för en dejt med bröder och the love. Baddar ömma piercingen och stirrar mig själv i ögonen i det mörka spårvagnsfönstret.

"Du kan fortfarande hoppa av vid sahlgrenska"
"jag försöker åka med dig hem, är det okej eller"
"va? jo. Men du kan fortfarande ångra dig"

Många ord i natten. inga knutna händer men när jag väl vågar titta upp är det ögon som är allvarliga. Det kändes inte ens klyschigt och jag lyckades nästan med att bara vara tyst. Jag vill bara promenera i natten genom semiokända områden, full, trött, stappla lagom och inte riktigt behöva bestämma något ännu.

Men snart knyter sig järnhandsken runt mitt hjärta och någon väser ur sin huva att det bara är tre veckor tills omvälvande dagar. Hur ska jag klara mig utan min älskade i samma stad? Jag vänder bort huvudet och låtsas inte om. Förlora igen, fast på ett annat sätt och jag skalas av mina blomblad ett efter ett utan någon som säger älskar.

Jag flyr för vi gör ju sånt, dumt. Jag är luft. Men ice age III var underbar, och resten av kvällen likaså och jag kan tänka mig mer mörker av den typen.

factnotfiction - I'm very very happy, so come on and hurt me, I'LL GROW BACK LIKE A STARFISH

Dagen har varit lång. Jag däckar där jag går och står. Nya piercingen är infekterad som fan och jag har hälsat på sara med sandra. Varit i solängen och spelat spel med bror. Allt jag lyssnar på är snook - Bejbi

Vi hade ju inte så mycket gemensamt ihop, men tänk om vi hade

En timme i telefon. Jag inser att jag tycker om det och inte vill lägga på. (du betedde dig dumt du är luft) Det påminner inte direkt, men kanske lite. Om vad vågar jag knappt fundera på. Allting är förvirrat och det räcker att jag hör orden "rösten inte riktigt håller" för att jag ska börja gråta. Allting flyter. Mästarinnan gråter tyst.

Nej jag känner ingenting, aldrig igen, bejbi
och måste himlen falla ner, vill jag att det sker, bejbi
över landet där ingenting hänt

Vägen hem från solängen blir hitkavalkad med musik som matchar det gråa jävla skitvädret. Med en gång där hemma så kryper jag ner i sängen. Bestämmer mig för att inget är så viktigt att det inte kan vänta tills imon. Skänker honom en tanke, som jag alltid gör. Undrar om den snuddar vid hans kind. Om han känner den. Och hur känns den isåfall. Tänker han på mig, och är det isåfall därför det svider så mycket?

för jag vill aldrig känna igen

factnotfiction - fy fan vad du låter sleten

Vilekn jävla dag.

Städat halva kollektivet, klippt susannes hår, lunchat med mamma, varit ute och sprungit, jobbat 11 tim, pratat med juki i telefon, mailat svankprotokoll, skrivit listor, tvättat.

Höjdpunkten på hela dagen var ändå när hannah the love kom in på jobbet och gav mig en kram, och lyssnade på allt mitt tjat, bara för att.  Du är bäst. Alla kategorier.

Jag längtar efter att bara få sova. Snart snart. EN YNKA DAG TILL.

Factnotfiction - but you don't

Jag lyssnar på tiny vessels om och om och om igen. Jobbar varje dag och ligger i en pöl och gråter innan jag somnar lika ofta. Det är hemska jävla tider och jag bara ruttnar ihop i en enda pöl.

Gårkvällen var chock på flera sätt. Jag glömmer hela tiden vart och vem jag är med verkar det och jag hejdade mig själv precis innan jag råkade be honom vakna. Precis som mamma sa så är det ett öppet sår och kanske vore det bäst att låta det läka, men en fin kille behöver man inte kasta bort bara för sakens skull. Ändå låter jag orden fastna i halsen och jag försöker svälja alla meningar som egentligen borde börja med ett annat namn.

Jag längtar efter skrik och gråt på ett berg på torsdag, en helt ledig dag. Så jävla häftigt.

Det enda problemet är att när tiny vessels slutar kommer transantlantism och jag sugs tillbaka till arvika 08 och jag springer genom publikhavet för att hitta honom, I need you so much closer, rusar bakåt tittar åt alla håll. I need you so much closer Trummorna stiger och jag andas orimligt fort, I NEED YOU SO MUCH CLOSER flackar med blicken måste hitta honom. Och precis när gitarren skrålar som värst i cresendot så står han där. Jag kastar mig i hans armar. Han förstår ingenting men det gör mig inte så mycket just där och då. Nu efteråt vet jag hur jävla hårt jag placerat mig där. Och saker som jag saknade inte var obefogade.

Nu ska jag sova som en idiot. Och morgan freeman ska hjälpa mig.

All I see, dark grey clouds, and the distance moving closer with every hour
So when you ask, is something wrong?
I think you're damn right, there is, but we can't talk about it now
we can't talk about it now

And you are beautiful but you don't mean a thing to me

factnotfiction - I wanted to belivie it all, the words I spoke as we moved together in the dark

Det första jag vill klargöra är att jag inte är full. Jag har druckit en och en halv öl på sejdeln tillsammans med andreas rickard och till viss mån kakan (och den där killen chalmeristen bla bla).

Det är så sjukt hur bara att jag får syn på honom en och halv meter ifrån mig ger mig sån extrem panik att jag bara tappar andan och går. Jag bara vänder mig, känner tårarna strömma och går, kan inte andas. Fortfarande när jag föreställer mig hans blick kan jag inte få luft. Han står där lutad mot väggen, jag vet exakt hur han ser ut jag behöver inte titta. Ändå gör jag det. Vad skymtar jag? en blick som inte är fylld med hat? Jag är redan påväg därifrån, andreas och richard på var sin sida. Jag vet att de inte låter mig vända. Varför gick han inte in? Hade han tänkt säga något? Andreas säger att det är för sent för hans jävla del och att det fan är hans eget problem. Richard att hans känslor inte är något jag ska bry mig om.

Det är klart jag gör.

Hur kan någon som varit allt vara inget?

Det finns inte i mitt sinne och inte i min fantasi.

På vagnen håller mig billie the vision och kambodjasjalen sällskap. Det ringer. Någon är full. Sluddrar, babblar. Jag gråter. Någon förstår ingenting, pratar om en jävla massa idiotgrejer, jobb, öl och jag vill skrika VEM FAN BRYR SIG men kan inte få fram ett ljud mellan de knappa andetagen. Det är fel. Och det kan aldrig bli rätt igen. Någon lägger på. Smsar att imon är en bättre dag. Jag vet inte vad jag ska svara. Den dagen som är bra kommer inte och den där jävla ölen som får folk att ringa kan de fan drunkna i och lämna mig ifred.

Jag önskar att jag hade kunnat säga att jag stannat, att jag inte panikade, att jag inte är som franz ferdinand sjunger, I said that I was strong, but now I know that I'm a leaver, jag kunde inte ta det. Jag bröt. Om jag fick göra om hade jag stått kvar. Men samtidigt vet jag att det inte är min sak att göra. Jag finns här. Mentalt står jag och stirrar i de där ögonen. Har du något att säga Robert så finns jag här. Och du känner mig så väl att du vet att jag inte varit tyst inför dina ord.

I'm grateful for the time we spent 
and the love that I felt from you 
and the love that I still feel for you 

(factnotfiction - )

If you think all the mean things you say 
would make me change my mind and stay 
and if you say I made this choice to hurt you 
you know that you are wrong 

I would like to be your friend 
but I'm scared like I can't tell you 
I know that I need help 
and I know that you need help too 
and if I was untrue to you I wish I could go back 
I'm a puppet in your hands and I just close my eyes and swollow 

Dagen har varit helt okej trots massor av jobb. Jag börjar komma in i det. Dessutom börjar jag närma mig en välbehövlig dagsdos av hannah. Bästa finaste Josefine i kollektivet på te. Och en helt ledig ensam underbar kväll.

Det har varit kyla idag. Deep fucking freezer och en massa hemsk musik. Men det är dags att ta dig ur. Timo och Franz Ferdinand höjder pulsen, kompade av kurdiska föreningens grillkväll och jag har införskaffat way out westbiljett (YAY). Jag har mina älskade cyklokapron, jag har en hårddiskbaby full av kärlek och jag har en liten stund innan simmos stänger så jag hinner gå och köpa ägg till en kladdkaka om behovet pockar.

Jag vet väl att det bara är en liten topp. Men jag är glad för allt jag får.

Jag ska sluta vara fixerad
Jag ska sluta vara dömande
Jag ska sluta vara orättvis

Jag ska börja se folk i ögonen

factnotfiction - in this case I know I'm so much older than you

Jag har skrivit listor idag på hur jag ska bli en bättre människa. I dem ingår inte att sova alldeles för mycket och att snäsa svar. Jag ska bli bra och jag tror att det kommer att leda någonstans denna gången. Iaf jag.

Trots min sinnesjukt långa arbetsdag och att jag jobbar stägning sedan öppning och sedan hela helgen och sedan hela veckan och helgen och jag ska väl inte hinna ens ringa någon nej? Jag slösar tid. Vet egentligen vilka röster jag vill höra men lyfter inte på luren. Springer av mig alla tankar till Alive 2006.

Jag har vägrat låta dagen bli dålig. Fångat alla fina ögonblick. Revolutionen börjar i min kassa.

Men. The greatest thing you'll ever learn, babygirl. Och du har lärt dig och läxan är jävligt inprintad på ögonlocken så fort du stänger dem. När jag redan haft, ska jag då ge upp och bara glädjas åt vad som en gång var? En pessimism som är obefogade men ändå inte oförståelig. En gång hade jag också något jag gärna pratade om visade upp. Sedan blev det bara tyst. Jag minns sekunden, alla gör det. Ändå glorifierar jag. Jag hade ätit allt för honom, gjorde ockå. Kan egentligen inte säga vad det var som var den sista droppen. Medans jag ligger på badrumsgolvet och stirrar, småskakar, andas tungt och tänker på hur det var allt som jag någonsin velat ha. Jag vet att det är såhär det ska vara, som det är nu. Mitt rätta jävla element i all sömnlöshet, förirring och humörsvägningsbergodalbana. Det gör bara inte tillräckligt ont i nacken och jag funderar på hur jag ska hinna klämma in en cpsnoremofylla mellan alla arbetspass, fast nej, inte det men något annat som kan trigga ut det.

Jag vill bara dra något gammalt över mig, eller sy ett lapptäcke och gömma mig under det.

Det enda som är bra i mitt liv är suss. Fast hannah. Och juki. Och efter dagen samtal så har jag insett att jag är faktiskt stolt över min relation med min mamma. Och min sargade familj. Och mitt utseende. Och mitt kollektiv. Okej då, det är massor av underbart. Tack alla som gör det värt det. Ni vet vilka ni är.

factnotfiction - "Jag tror att allt som andra gör mot dig, kommer de själva att råka ut för"

Anthony and the johnsons beskriver ganska bra hur jag känner inför allting just nu. Gårkvällen slutade i katastrof och jag sliter mig själv i håret för att jag inte bara kan skaka ut av mig eller ut det. Varför skulle det vara så att allting upprepas hela tiden? men baby carma is a one way street och det är klart att allting som händer redan hänt. Vad skulle kunna göra någonting annorlunda, alls.

factnotfiction - falling falling, down in silence to the ground

Dagen har ägnats åt att känna hur livet sipprar ur mig och semestrar samverkar för att jag ska gå under. Nej jag ljög. Allt samverkar, allt ifrån läckande soppåsar, välta tekoppar, brända frukostbröd, dålig sömn, bitchiga tanter, fult hår. Allt går bara fel men jag orkar inte bry mig. Jag har fetaost i kylskåpet och bor i världens bästa kollektiv även om donnakatten äter upp mina krukväxter och dricker min mjölk.

Seriös gårdag och seriösa funderingar. Även om jag får dåligt samvete över att spy ut det över the love så jag är så tacksam.

Nu ska jag strunta i att jag ska jobba och dricka folköl mer karin och gäster istället.

factnotfiction - gött ere

"Han säger att jag inte är i position att kunna såra honom"
"Du har kraften att såra vilken man som helst. Han vet inte vad han gett sig in på."

samtal mellan pedofiler

factnotfiction - JKIBMM

konstigaste dagen efterhänget med hotellfrukostbuffé och bortvända blickar besvarade av leenden. Det är helt sjukt att det inte känns konstigare än vad det gör. Jag fattar överhuvudtaget inte vad som händer. Löften mitt i natten. Ofysiskt. Men jag luktar clerasil istället för dubbeldusch, rexona aloe vera istället för nivea for men.

Nu ska jag se på emil. Herregud.

factnotfiction - hej, jag tänkte ta fram frukost, jag vet inte om du vill ha, eller om du vill sova, men det är väl du som är linnea?

Tyvärr blev pjäsen inställd på grund av regn. så ingen hel föreställning. mer karlshamn med andra ord om två veckor. en fin sak. Massor av film, och annat bra.

Timo hållermig sällskapnu när juki flytt ut till ön för att peppa igång inför föreställningen. Jag tror det kommer att blir bra, alltså allting, tillslut. 

det luktarnypon helavägen hem till ytterdörren. jag älskar människor som är så trevliga fasten man aldrig ens träffat /sett dem. Jag längtar tillssöndag då jag får se dem i sin prakt. nu ska jag lämna utrymme och RÄDÄCKA. Det ska bli gött-. jag har varit vaken i 25 tim nu. och jag tänker på dig. inte dig. utan förbjuden dig. Ni vet vem.-Vadluddigg tdet blev. gammalt vem. nygammalt vem. alltså sånt vem som jag borde sluta tänkapåoch tänkanej nu ärdet brajag behöver intevem.men vem ärmitt hjärtasstörsta skärva och vart jag ön serär han där. alltid altiid. vackraste finaste. förlåtlinnea

factnotficiton- there's no other

Jag misstänker att jag ärfulleftersomjag kännermigsomenriktig rasbiolog närjag läser jukis fågelbok. Tur är väl det. 1.någon måstehålla ornding påfåglarna. 2.jag ska träffa hans bror och föräldrar heltsjälv typ hur snart som helstmen jag vet inte när.Det gör semimycket. För jag tycker jag är lite söt idag. Fråga inte varför. Dagen har gåttåt till att lipa på ett tåg och srkiva sida uppoch sida ner till dig. DIG DIH.

MEn nu ärdet slut påallt. påord. för idag. men inte på vin.


factnotfiction - WIOWIOWIWO

Mina damer och herrar dagen filosofiska resonemang är lögnen. Vad är egentligen en lögn? En osanning? Vem bestämmer då vad som är sant, då världen endast upplevs subjektivt av oss. Kära ni. Ifall en enda person vet om en sak som alltså då är sann men ingen annan tror på denna sanning, är den då sann? Min världsbild bjuder mig att säga ja, det är fortfarande en sanning även om bara denna enda person är den som kommer att få reda på den. Frågan blir då, vad personen i fråga vinner på att veta sanningen? Tillfredställelse likamycket som utanförskap? Tror inte det. En total jävla ensamhet. Hur svårt är det då att ljuga bort sanningen för sig själv när man väl vet om den, för att slippa bli betraktad och betrakta sig själv som galen? Otroligt.


Det är en sån jävla förvirring. Hela dagen har varit ett leende och jag vill bara sandpappra bort alla celler i mitt öga som någonsin såg dig, alla celler i mitt öra som hörde dig prata, all celler över hela min kropp som du rörde vid. Jag skriver listor på anledningar till att det är bättre såhär och jag vet att det är sant men samtidigt kan jag inte få ut allting ur huvudet.

Eftermiddagssolen inbjöd till sällskap som förvånade. Jag insåg lite för sent att chokladkakan i min hand var en vackrare sak än på länge. Samtidigt kan jag inte neka the loves arga stämma som vill slänga en mopp åt helvete, säger att det handlar fan inte om sånt. Det handlar om att ta sig tid och prioritera och det kommer jag aldrig få, aldrig bli. Jag håller med. För vad är det egentligen. Han kallade sig själv hjälte. Jag korrigerade och sa "något annat" vilket är både mer sant och välformulerat. På samma sätt som jag ser hur oförändrade saker och ting är så blir jag så jävla förbannad över den jävla pepparkaksformen som jag pressas ner i. Det handlar fanimej om mer än det. Jag må ha haft en jättemysig stund och fått känna mig vacker och sedd och intressant, men jag är arg och ledsen och vill inte släppa taget i den där kramen. Ord är överskattade. Om det finns en eftertanke så kräver jag att den visas upp. Jag behöver fan inga viskingar. Jag kände den men du släppte taget lite för fort.

Jag förstår inte för det finns ingen betydelse i en kort kort kort timme. Men samtidigt så rör den upp allting som hade lagt sig stilla i mitt huvud. Fan fan fan fan fan fan, jag vill bara inte vara ensam inatt. Men mobilen ligger orörd och jag håller huvudet högt lyft med halvslutna ögon. Det ger mig inget. Jag går inga promenader till gamla övergivna hem, det ger mig inget. Jag sätter inte på musiken som fick mig att gråta innan, det ger mig inget. Jag erkänner inget blod. DET GER MIG INGET

Minns du när jag skrev i Viet? Du tog det personligt älskling. Det var bara hälften du. Resten var andra män, det var min pappa, det var ex det var så mycket mer än du någonsin skulle kunna förstå. Återigen blir det samma sak. Älskade, fortfarande det vanligaste ordet i min mobil hur många sms jag än skriver, det är aldrig bara du, aldrig bara han, aldrig bara någon. Smickra inte dig själv.

Tommy Nilsson säger:
BLOCKA HONOM
Kikki; but that's just because little Baby Girl most of the time I was drunk säger:
jag älskar dig

factnotfiction - wished he never looked at me that way

Gudars. Jag trodde det var dåtid att fly hemmet. spec när det bara är mitt eget. Jag förstår ingenting. Men det gör ont på ett bra sätt just nu och jag känner mig lugn på det där utmattade sättet. Jag har inte slutat skaka.

(Jag tänker för mycket på gammalt groll. Natten blir så mycket längre än vad folk kan förstå. Det blir inga armbågar i sidorna och jag skrattar och ångrar mig för det är inte så lätt att veta. Hur som ser jag hans ögon i mörkret och det blir tryck över bröstet som bara pressar sig längre och längre ner tills kroppen skakar och det enda som finns är den där brännande känslan av att ingenting någonsin kan bli vackert igen. )

Jag har funderat. På hur olika man egentligen tänker om saker och ting. Alla är ju faktiskt inte som jag. Tro det eller ej.
En man som rör mig som Jerry Hoffs röst i So do you, som rör sig som phantom part II, och som skrattar med mig som Damn girl, som ser på mig som woo:et i young dad. Sen kräver jag inte så mycket mer.

Mitt hjärtas mening.

Viktor | säger:
utan mer mys bara ?
Kikki; but that's just because little Baby Girl most of the time I was drunk säger:
 ja att typ kramas med någon och prata strunt och få skratta med någon
Viktor | säger:
gött det =)

factnotfiction - Nej, jag råkar träffa folk, men jag ska sluta med det

återigen sänker sig förvirringen över henne. äsch äsch äsch babygirl.

det är fyra minuter tillbaka till verkligheten och hon hinner väl kanske inte rädd världen men i alla fall sin sinnesfrid.
bara timmarna innan ville hon reda ut saker och ting, klargöra. Men va fan, om utrymmet saknas för den typen av saker kan det inte vara så jävla viktigt.

ett andetag, en tanke. Han ler och det är fint. Hon känner sig fin, blundar och går.

factnotfiction - my shoes