Okay okay okay
Det första jag vill klargöra är att jag inte är full. Jag har druckit en och en halv öl på sejdeln tillsammans med andreas rickard och till viss mån kakan (och den där killen chalmeristen bla bla).
Det är så sjukt hur bara att jag får syn på honom en och halv meter ifrån mig ger mig sån extrem panik att jag bara tappar andan och går. Jag bara vänder mig, känner tårarna strömma och går, kan inte andas. Fortfarande när jag föreställer mig hans blick kan jag inte få luft. Han står där lutad mot väggen, jag vet exakt hur han ser ut jag behöver inte titta. Ändå gör jag det. Vad skymtar jag? en blick som inte är fylld med hat? Jag är redan påväg därifrån, andreas och richard på var sin sida. Jag vet att de inte låter mig vända. Varför gick han inte in? Hade han tänkt säga något? Andreas säger att det är för sent för hans jävla del och att det fan är hans eget problem. Richard att hans känslor inte är något jag ska bry mig om.
Det är klart jag gör.
Hur kan någon som varit allt vara inget?
Det finns inte i mitt sinne och inte i min fantasi.
På vagnen håller mig billie the vision och kambodjasjalen sällskap. Det ringer. Någon är full. Sluddrar, babblar. Jag gråter. Någon förstår ingenting, pratar om en jävla massa idiotgrejer, jobb, öl och jag vill skrika VEM FAN BRYR SIG men kan inte få fram ett ljud mellan de knappa andetagen. Det är fel. Och det kan aldrig bli rätt igen. Någon lägger på. Smsar att imon är en bättre dag. Jag vet inte vad jag ska svara. Den dagen som är bra kommer inte och den där jävla ölen som får folk att ringa kan de fan drunkna i och lämna mig ifred.
Jag önskar att jag hade kunnat säga att jag stannat, att jag inte panikade, att jag inte är som franz ferdinand sjunger, I said that I was strong, but now I know that I'm a leaver, jag kunde inte ta det. Jag bröt. Om jag fick göra om hade jag stått kvar. Men samtidigt vet jag att det inte är min sak att göra. Jag finns här. Mentalt står jag och stirrar i de där ögonen. Har du något att säga Robert så finns jag här. Och du känner mig så väl att du vet att jag inte varit tyst inför dina ord.
Det är så sjukt hur bara att jag får syn på honom en och halv meter ifrån mig ger mig sån extrem panik att jag bara tappar andan och går. Jag bara vänder mig, känner tårarna strömma och går, kan inte andas. Fortfarande när jag föreställer mig hans blick kan jag inte få luft. Han står där lutad mot väggen, jag vet exakt hur han ser ut jag behöver inte titta. Ändå gör jag det. Vad skymtar jag? en blick som inte är fylld med hat? Jag är redan påväg därifrån, andreas och richard på var sin sida. Jag vet att de inte låter mig vända. Varför gick han inte in? Hade han tänkt säga något? Andreas säger att det är för sent för hans jävla del och att det fan är hans eget problem. Richard att hans känslor inte är något jag ska bry mig om.
Det är klart jag gör.
Hur kan någon som varit allt vara inget?
Det finns inte i mitt sinne och inte i min fantasi.
På vagnen håller mig billie the vision och kambodjasjalen sällskap. Det ringer. Någon är full. Sluddrar, babblar. Jag gråter. Någon förstår ingenting, pratar om en jävla massa idiotgrejer, jobb, öl och jag vill skrika VEM FAN BRYR SIG men kan inte få fram ett ljud mellan de knappa andetagen. Det är fel. Och det kan aldrig bli rätt igen. Någon lägger på. Smsar att imon är en bättre dag. Jag vet inte vad jag ska svara. Den dagen som är bra kommer inte och den där jävla ölen som får folk att ringa kan de fan drunkna i och lämna mig ifred.
Jag önskar att jag hade kunnat säga att jag stannat, att jag inte panikade, att jag inte är som franz ferdinand sjunger, I said that I was strong, but now I know that I'm a leaver, jag kunde inte ta det. Jag bröt. Om jag fick göra om hade jag stått kvar. Men samtidigt vet jag att det inte är min sak att göra. Jag finns här. Mentalt står jag och stirrar i de där ögonen. Har du något att säga Robert så finns jag här. Och du känner mig så väl att du vet att jag inte varit tyst inför dina ord.
I'm grateful for the time we spent(factnotfiction - )
and the love that I felt from you
and the love that I still feel for you
If you think all the mean things you say
would make me change my mind and stay
and if you say I made this choice to hurt you
you know that you are wrong
I would like to be your friend
but I'm scared like I can't tell you
I know that I need help
and I know that you need help too
and if I was untrue to you I wish I could go back
I'm a puppet in your hands and I just close my eyes and swollow
Kommentarer
Trackback
