Whatever you like

Två timmar är ingenting att fördriva om man inte sitter i skolan. Jag lyssnar på T.I. skriver listor på vad jag äter, borde äta och har onödigt mycket tid att tänka på saker och ting. Min telefon är helt enkelt inte lika intressant längre och jag tittar ut på ett regnigt uppsala som inte alls är vårigt.

Hälften av tiden känns det som om folk helt enkelt inte förstår vad jag menar och jag är så trött på att vara trött. Det är fan inga knoppar som brister, jag är bara kissenödig efter sex koppar kaffe och vägrar gå på toa eftersom kortlånga nätter sätter spår i kroppen.

Jag tycker om att ligga uppe. Det går runt det här med att be om saker. Att bli bedd om något. Att någon ber en om det enda man inte kan ge och att helt enkelt inte kunna be om något alls. 

Men jag skriver mina sidor, tejpar ihop dem, och skriver nya.

factnotfiction - hello

Umbrella

Ibland slås man bara av hur jävla fel fel fel allting blir när man inte vågar.
Jag vill aldrig mer vara orättvis.
Jag vill aldrig mer vara rädd.
Jag vill aldrig mer känna mig som ett offer för allt som varit

Jag lyssnar på låtar precis som han hade sjungit dem,
på samma sätt som rösten lät vid pianot i en backe
hundra år
ett andetag bort
Allting blir så jävla klyschigt, förlåt, jag menade inte och jag är så ledsen.
Det blir i slutändan både bäst och sämst att hålla käft
Och jag ska aldrig tystna för dig

Told you I'll be here forever
Said I'll always be a friend
Took an oath, I'ma stick it out till the end

För man tillbaka och undrar om det handlar om då lika mycket som nu. Det handlar om sen.

Now that it's raining more than ever

Varenda ord blir som en meningslös ursäkt i sig och jag kan inte ens säga ditt namn utan skuldkänslor
Vi kallar det form

Know that we'll still have each other

men jag vill bara att det ska gå ihop utan att någon behöver vara ledsen
You can stand under my umbrella

factnotfiction - you'll always be my star

RSS 2.0