Umbrella

Ibland slås man bara av hur jävla fel fel fel allting blir när man inte vågar.
Jag vill aldrig mer vara orättvis.
Jag vill aldrig mer vara rädd.
Jag vill aldrig mer känna mig som ett offer för allt som varit

Jag lyssnar på låtar precis som han hade sjungit dem,
på samma sätt som rösten lät vid pianot i en backe
hundra år
ett andetag bort
Allting blir så jävla klyschigt, förlåt, jag menade inte och jag är så ledsen.
Det blir i slutändan både bäst och sämst att hålla käft
Och jag ska aldrig tystna för dig

Told you I'll be here forever
Said I'll always be a friend
Took an oath, I'ma stick it out till the end

För man tillbaka och undrar om det handlar om då lika mycket som nu. Det handlar om sen.

Now that it's raining more than ever

Varenda ord blir som en meningslös ursäkt i sig och jag kan inte ens säga ditt namn utan skuldkänslor
Vi kallar det form

Know that we'll still have each other

men jag vill bara att det ska gå ihop utan att någon behöver vara ledsen
You can stand under my umbrella

factnotfiction - you'll always be my star

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0