factnotfiction

Dagen har varit lång. Jag däckar där jag går och står. Nya piercingen är infekterad som fan och jag har hälsat på sara med sandra. Varit i solängen och spelat spel med bror. Allt jag lyssnar på är snook - Bejbi

Vi hade ju inte så mycket gemensamt ihop, men tänk om vi hade

En timme i telefon. Jag inser att jag tycker om det och inte vill lägga på. (du betedde dig dumt du är luft) Det påminner inte direkt, men kanske lite. Om vad vågar jag knappt fundera på. Allting är förvirrat och det räcker att jag hör orden "rösten inte riktigt håller" för att jag ska börja gråta. Allting flyter. Mästarinnan gråter tyst.

Nej jag känner ingenting, aldrig igen, bejbi
och måste himlen falla ner, vill jag att det sker, bejbi
över landet där ingenting hänt

Vägen hem från solängen blir hitkavalkad med musik som matchar det gråa jävla skitvädret. Med en gång där hemma så kryper jag ner i sängen. Bestämmer mig för att inget är så viktigt att det inte kan vänta tills imon. Skänker honom en tanke, som jag alltid gör. Undrar om den snuddar vid hans kind. Om han känner den. Och hur känns den isåfall. Tänker han på mig, och är det isåfall därför det svider så mycket?

för jag vill aldrig känna igen

factnotfiction - fy fan vad du låter sleten