factnotfiction

Gudars. Jag trodde det var dåtid att fly hemmet. spec när det bara är mitt eget. Jag förstår ingenting. Men det gör ont på ett bra sätt just nu och jag känner mig lugn på det där utmattade sättet. Jag har inte slutat skaka.

(Jag tänker för mycket på gammalt groll. Natten blir så mycket längre än vad folk kan förstå. Det blir inga armbågar i sidorna och jag skrattar och ångrar mig för det är inte så lätt att veta. Hur som ser jag hans ögon i mörkret och det blir tryck över bröstet som bara pressar sig längre och längre ner tills kroppen skakar och det enda som finns är den där brännande känslan av att ingenting någonsin kan bli vackert igen. )

Jag har funderat. På hur olika man egentligen tänker om saker och ting. Alla är ju faktiskt inte som jag. Tro det eller ej.
En man som rör mig som Jerry Hoffs röst i So do you, som rör sig som phantom part II, och som skrattar med mig som Damn girl, som ser på mig som woo:et i young dad. Sen kräver jag inte så mycket mer.

Mitt hjärtas mening.

Viktor | säger:
utan mer mys bara ?
Kikki; but that's just because little Baby Girl most of the time I was drunk säger:
 ja att typ kramas med någon och prata strunt och få skratta med någon
Viktor | säger:
gött det =)

factnotfiction - Nej, jag råkar träffa folk, men jag ska sluta med det