factnotfiction

jamen hur det blev såhär då, jag skriver aldrig längre. Jag borde präntat ner alla mina fina julklappar, dinosaurier, filmer om dinosaurier, böcker om fulländade äktenskap, räddad regnskog osv. Allting är ju fint här, allting blir bra.

Ett sånt jävla sjukt år det har varit. Började med en skidresa med Josefine, Robert, Kusin. Sen fick jag jobb. Och det var jobb och jobb och jobb. Så mycket bråk så mycket ledsamhet. Jag åkte till Rom med kirche och såg värld. Jag började hänga med hannah på rummet, började umgås med mer johannes, mikael. Helt plötsligt var jag singel, låg hemma i föräldrahemmet och grät om mornarna och söp mig redlös om kvällarna. Jobbade som en idiot. Att vakna i okända soffor byttes ut mot balkongfrukostar i försommarsolskenet på önskevädersgatan. En Erik som jag egentligen inte minns orden om längre tittade på mig med värde i blicken.

Jag blev tatuerad. Åkte till siesta och var full och dum. Förlorade så mycket. Kom hem. Jobbade ihjäl mig lite till, flyttade in i det underbara fantastiska kollektivet på januari, blev stammis på simmos, lärde känna döcoola Karin, störtsköna Suss och mystiska Ulrika. Svank dansade på stipendieutdelning på mölndalskulturskola och en yngling slänge blickar som resulterade i en konstig och fin natt veckan senare efter en sejdelkväll. Jag jobbade som in i helvete. Jag saknade Felicia, saknade Josefine, saknade Michaela. Hannah flyttade. Jag saknade henne också. Jobbade mer. Var ledsen. Var full. En sensommarkväll tog jag första ölen med favoritkunden, vilket skulle visa sig förändra så mycket.

Helt plötsligt var det höst, dans, jobb plugg stod på schemat. Många promenader många folköl. En finne som tröstade och bar mig, vi matade och höll om varandra när det liksom inte tycktes räcka med en varmkall. En yngling hade helt plötsligt insett värde och började vara seriös. Jag var full. Massa kurs, massa insikt, massa hemma och jag saknade gamla tider även om jag inte kunde sluta skratta runt mitt köksbord med en livstrött suss och upprörd karin. Jag for till sthlm för att se porcupine allt jag någonsindrömtom tree med heartgoat. Kunden och jag började prata om att fly stan, och roseflaskor började dyka upp var och varannan kväll i kollektivet. Helt plöstligt var det vinter, jag frös grät och saknade. Hälsade på Juki, blev ledsen som fan. Åkte till helsinki och blev glad. Åkte till köpenhamn, demonsterade, kom hem, var hoppfull. Vintern blev sen. Kall. Skola, men allt mindre jobb, gjorde en redan utmattad Linnea tröttare. Jul, underbar jul, otroligt nog och sedan uppsala för att spika boende och sedan en omtumlande nyårsfest.

årets dryck: slotts, ekologisk folköl och rosé
årets människor: Hannah, Tobias, Joel, Karin, Johannes, Juki, Erik, Suss
årets sex: gött, experimentellt och levererande
årets saknad: felicia, hannah, josefine, juki, robert
årets uppbrott: hemflytten
årets resor: Rom, dalarna, dalarna, Borlänge, Sthlm, Uppsala, Helsinki, Köpenhamn
årets insikt: värdighet, lugn, stillsam lycka i de små ögonblicken där jag gör precis vad jag vill
årets skratt: Hannah, Tobias, Kollektivet
årets djur: ziggy, röd panda
årets serie: full metal alchemist
årets film: march of the penguins

Något nytt stundar, en ny stad, ett nytt kollektiv, nya människor. Allting är så lugnt och bra. Tack

factnotfiction - moving forward