I don't call nobody but you

Jag lyssnar på lång föresläsning, redovisning, gruppdag. Jag hoppas att jag inte gör något fel. Förklarar för tobias att jag nog blir betraktad med misstanke om att vara en feministisk bitch, vilket ju också är rättvist.

Jag lyssnar på Vessela. Constructing our own history fastnar i huvudet och jag målar bort sista 40min med raketer och sniglar. Tänker på pärlplattor vid ett köksbord med avsågade ben och en unge som säger "MATTIAS DU LUKTAR SOOOPTUUUUUUUUNNA" med strypgrepp runt halsen på mig i något försök till att visa uppskattning/intresse/fascination eller vad nu barn känner.

Varje sms, bloggkommentar, msnrad från Karin och Suss får mig att le. Jag vet inte att jag förväntat mig att de skulle sakna mig eller inte. Som så mycket är det inget jag hinner reflektera över. Men jag saknar dem och jag är så glad att de inte glömt mig, veckan har varit så lång.

Jag lyssnar på dålig musik. Som så ofta nu för tiden. Skriver små lappar och slänger av alla mina kvitton. Missade samtal, sms. Jag vet inte varför jag inte lyckas svara. Jag är så trött att inte ens kaffe hjälper. Jag har ont i magen och tittar ut genom bussfönster på ett område som ska vara mitt. Tänker inte på gammalt, inte nytt, inte nu. Det är liksom tomt i huvudet och jag föreställer mig att någonstans finns någon som skriver en sång till mig.

Factnotfiction - Belivies = unlogical thinking, strange made up "laws"

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0