factnotfiction

(You would always get so sensitive
And try to turn your transgressions into my guiltiness
But now I'm certain of the way I live
And what I'm responsible for in this twisted game)

Snart ar denna resan over och da ar det slut pa helylle glada blogginlagg och tillbaka till vardagsbitterheten igen. Det ar en laskig sak att hela min slakt faktiskt laser min blogg (eller har adressen iaf) och aven om det ar roligt sa ar det ganska skrammande ibland. Jag tror inte ens att vissa forstar vilken skillnad det ar. Kommer du ihag mornarna i bilen da du fragade vad jag skulle gora med mitt liv? Sadar varje vecka mot slutet. Sadar absurdt som det bara kan vara mellan tva av varat slag. Jag trodde pa ett plan inte att du nagonsin lade marke till mig pa det sattet (ljog du pa den dar blanketten forrforra varen? eller var det en medvetenhet som ar lika tyst som allt annat brukar vara fran din sida, nar det kommer till nagon sorts krita?) Hamnar man alltid dar man har varit tillslut? Jag intalar mig att jag tagit mig ifran allt det dar (omtalade forbannelser), men kanske gav jag dig aldrig riktigt en chans, eller sa var det du som aldrig gav mig nagon. Ar du radd for att prata? Jag ar radd for tystnaden.

Men men. Konkret. Insag aven precis att jag har en fullspackad vecka (som sedan foljs av en vecka som bara bestar av tomhet) da jag kommer hem vilket gjorde mig glad for det ar massor av saker som jag langtar efter att gora. Har aven borjat fila pa en julklappslista som ska gora sa att jag far en massa bra att ha saker. Men det ar dags att dra sig bort fran avsaknaden pa ord (glaset ar inte halvfullt utan tomt). Aven om jag aldrig kan gora nagot riktigt ratt (suck, pa gamla monster som liksom aldrig gar att bryta). Jag hade onskat nagot annat for oss.

And it's such a shame
That you try to make pain
Another word for my name
Whether giving or receiving
(It's one and the same)
Just one more link
In your long-ass chain
But it's time to break
This frame and my strengthful will
Time to jump off this negative cycle we've built
Gave my heart
But my self-respect you won't steal
(Now it's time to let ya go if you can't hear or feel me go)

Vi pratar om ork och det ar tur att jag ar dar jag att just nu for annars hade batterierna nog fatt kortslutning.
Jag har tankt mycket pa det du sa och det gor mig faktiskt mer arg an ledsen, vilket ar ovanligt (bra eller daligt vet jag inte, men anmarkningsvart i alla fall, det maste jag ge dig) 

Sometimes I think maybe we'll patch it all up
Like a favourite pair of jeans that you won't give up on
And I hope maybe one of these arguments we'll make up
And start again like when we started this up
Back when everything was fresh
And every moment a blessing

Jag saknar dig
(aven om jag kanske inte ar riktigt saker pa att du nagonsin fanns)