factnotfiction

Kom precis hem från jobbet. Jag åker imon till rom och annat roligt. Jag hade massor av bra saker att säga men jag har glömt av det.

Igår blev en sen natt full av tvspel och öl efter mcdonaldsglass med en utter. Allmänt konstaterande av hurvida man får växa upp någon gång och sluta bortförklara saker i all oändlighet och en nyfunnen kompis aron som lovade att komma tillbaka och spela mer mario kart en annan dag.

Bäst idag, förutom mina scones, var två elvaåriga tjejer som stod och hängde i godisdisken och pratade högt om sina killbekymmer.
"Åå då säger han ba aa jag har en tjej, fy fan vad arg jag blev, jävla idiot, fan, helvete, jag blir så arg"

Livet var så bra när poängräkningen gick efter antelet svordomar man kunde få in i en mening och hur mycket godis man kunde få för en tia var i stort sett det enda man behövde bry huvudet med.

För övrigt har jag insett att jag som snabbköpskassörska är ungefär den tredje mest stalkade personen i samhället (undantaget är ju då kändisar och politiker). Det är ju självklart att alla jävla original som behöver få utlopp för sina psykproblem gör det när de handlar (hur förklarar man annars alla som står och skriker på en, eller som blir förtvivlade när de inte lyckas dra kortet åt rätt håll i läsaren, eller de som spelar onödigt coola; liksom för att impa på i alla fall någon innan de går hem och gråter). Om jag helt plötsligt slutar skriva vet ni att jag ligger bunden i ett badkar i en lagerlokal någonstans och den där femtioåriga gubben med den blå plånboken står bredvid mig och ler.

factnotfiction - i rom när ni läser detta SUCKERS