factnotfiction

Jag är onödigt otrevlig i telefon. Men varför ska jag låtsas när jag sovit en timme, druckit fem koppar kaffe och hatar alla? Svank svank svank peppar och therese skriker QUINNA, HORA, och att hon ska bita kuken av honom så jag blir omotiverad att ses. Hannah kommer med nachos, folköl, välta parkbänkar, trygghet. Hon förstår alla ytliga problem, jag får babbla orimligt mycket och vi promenerar i kylan. Vad vet jag. Helt plötsligt vaknar jag och inser att jag inte kan ens vill(?) öppna ögonen. Jag har pratat om ilska, varför rinner det alltid bara av mig? Det är något speciellt med att ta ett steg framåt, för man kan aldrig gå tillbaka, hur lugnt man än tar det går det ändå alltid så jävla snabbt och allting bara snurrar medans jag orimligt nog fortfarande väntar på att telefonen ska ringa.

I should have seen it coming
"Håll käften"
"Det är ju sant"
I should have fucking known

factnotfiction - "är du nervös?"