factnotfiction

Jag utbyter samförstånd med en äldre herre på sin balkong. Det är vinternatt och det känns ungefär som en av de sista sommarkvällarna innan hösten kom ute på fabriken förra året. När jag körde lyften ut med allt skräp, höjdpunkten på dagen att bara få stå i komplett tystnad i mina dubbla hörselskydd, ensam ute på inntergården och se himlen oroas. Jävlar var tiden går fort. Allt som har hänt och inte hänt. Han håller med mig där han drar ett långsamt bloss och stirrar upp i stjärnhimlen som är full av viskningar inatt.

Det blir en hel del sthlmsresande framöver. Roligt att komma bort. Även om en frusen Linnea på den skrangliga kvällsbalkongen förklarade att hemma är jävligt bäst. Tjatar. Men folköl och ett par vänliga ögon gör så jävla mycket.

Egentligen hade jag nog bara velat ha mer tid, vilket är den största paradoxen i sig för jag har alltid hatat människor som inte tar sig tid, som om det är måsten istället för prioritering. Det handlar om att ha sett sig själv i spegeln tillräckligt många gånger så att man vet hur man ska le utan att det set konstigt ut.

Det blir the knife, snook, death cab, mj, billie the vision, audioslave och en massa gammalt groll. Vakta din tunga. Amen broder.

"ser det bra ut?"
"du gör mig lite rädd"

factnotfiction - pass this on, won't you?