factnotfiction

En morgon som börjar med en gratis köpenhamnresa, en gratis bokmässa. Jag blir överlycklig, dansar runt i lägenheten och vi har fest med både dansgolv och moshpit. Så jävla gött. Bibliotek, suss och solsken. Jag passerar artisten och det känns som om det är första gången. Solen ler, inte bara solen, och jag tultar som en jävla teletubbie när jag byter plats i gräset hela tiden. För kastanjer och stenar. För sjukhus med rätt uttal, för fördomar och för förväntningar. Det är egentligen inget man kan ta på, men jag försöker att inte stirra ner på mina händer när jag pratar alldeles för fort som vanligt.

Spårvagn och självklart. Jag kippar inte efter andan, behöver inte ens fokusera på att inte skaka. Jag sätter på mp3n och går av till kurslitteraturen, känner en blick i ryggen och bränner värre än alla brödugnar i världen på handlederna, men jag har slutna ögon på insidan och jag tänker fanimig inte låta något vända det när jag har lyckats äta och le varje dag i en vecka. Men att överleva något gammalt och en promenad hem betyder inte att dagen är över. Jag skrattar genom tårarna när det klickar i örat, över att kontrasterna blir så stora, och över att jag bara behöver höra tre små ord för att vara tillbaka på ruta ett.

(HELVETES JÄVLA SATAN)

Helt allvarligt är jag ärlig när jag säger att jag inte tar illa vid mig. Jag är bara väldigt trött. Jag rabblar upprörda adjektiv och har inte ens börjat gå igenom ett dagligt känsloregister. Vad som än händer håller jag huvudet högt och jag tänker känna mig vacker idag vad ni än säger.

THIS IS SALVATION, sjunger de och jag sjunger med så in i helvete.

Tack ni alla som gör det värt det.

factnotfiction - I'M TRUE I'M TRUE I'M TRUE