factnotfiction

Jag sitter och lyssnar på yeah yeah yeahs, fleetwood mac och håkan. Suss gick hemifrån och jag kunde inte längre med att ligga och vältra mig i hennes säng och tramsa. Det är sjukt hur lätt det är att komma ur balans. Puls som rusar, eller skenar snarare. 

De är uppe på taken, alla är högt över staden.
Sommaren snurrade fort, när vi bara snöade bort
och jag vågade aldrig hålla din hand.
Vi är inte såna som i slutet får varann.

Jag tycker om hur han spelar, tittar och rör. Jag tycker om att få se i kors, skratta, överdriva min dialekt. Jag tycker om blickar som värmer när man skålar och tävlar i synd, tycker om att slippa vakna ensam, men mest av alls tycker jag om att somna först. Men alla ord är så svåra och jag mest snubblar, trillar, välter över dem. När blev jag blyg? Tafatt? Fåordig? Ingen har bråttom. Men kanske är det som folk säger att allting löser sig, det är synd om människorna och andra långgatan är ganska trevlig.

Och alla bara pratar "Är det sant?" Och "Jag har hört om dig."
Jag kommer aldrig tillbaka hit igen.

vissa ord skär lite djupare än andra, vilka ord och när är så otippat. MEn jag vet att denna kvällen är en vacker. Och den ska få fortsätta stråla en stund till

factnotfiction - Nu kan du få mig så lätt