factnotfiction

Hela morgonen har gått åt till att försöka snygga till min blogg, vilket har gått brutalt dåligt. Jag fick till saker och ting tillslut men var inte helt nöjd så jag tog bort alltihop. Resultatet är helt enkelt att min blogg ser lika epig ut som innan. Äsch jag tar tag i det en annan dag.

Det är jag och mtv idag igen. Jag sitter och tittar på don't stop the music. God damn. Snoop dogg visar hur man gör.

Jag ska strax dra mig till mors jobb för att kopiera alla mina resehandlingar. Sånt bör man ju. Jag har börjat bli nojig över resan och över mina pengar. Även om jag inte direkt gör av med några cash så blir jag alltid lika hispig när vi åker och handlar. Vi lever billigt, jag vet det, men jag gillar ändå inte att handla mat. Fan det är dyrt. Jag hatar lågkonjukturen och dess prishöjningar. Jag ska starta en black farmer-farm på min balkong och bli självförsörjande. Baka mitt eget bröd och kärna mitt eget smör. Kossan får sova på roberts sida av sängen.

Idag när jag satt och försökte mecka bloggdesign så snubblade jag över hur-man-får-läsare-till-sin-blogg-tips. Jag älskade tipset att man ska skriva intressant med tanke på att sveriges största bloggare är blondinbella. Man kan ju undra vad eftervärlden kommer tycka om hela bloggboomen som pågår just nu. Hur hysteriskt viktigt det var att fläka ut sitt liv på internet och att de allra populäraste bloggarna var skriva av riktiga ig:n som skriver om kläder och stil. Den bästa bloggen jag någonsin läst (även om den kanske inte utlovar mer hopp när det kommer till tilltro till mänskligheten än de på bloggtopplistorna) är spritfest där min storebrorsas kompis josef skriver om sitt kompisgäng spritfest leverne och äventyr. Spritfest - var inte ledsen, drick sprit.

Åh jag är en dålig människa som snackar skit om crappy bloggar när det enda jag skriver om är mitt arbetslösa liv och dess innehållslösa dagar. Men men, man ska kasta sten i glashus.

Snart kommer mamma och hämtar mig. Vi ska luncha, dvs hon ska ge mig mat. Yayness. Ska bara lyssna klart på elton john - can you feel the love tonight först. Jag älskade verkligen lejonkungen när jag var liten, pubertal, ungdom, nu. Den är ju så episkt mycket bättre än alla andra disneyfilmer. Kolla liksom på hela måleriet, musiken, handlingen. Jag läste någonstans att det bara är typ tre av disneyfilmerna där huvudpersonen har båda sina föräldrar kvar i slutet. Jag har tänkt lite på det och det är oftast att mamman är död från början (typ den lilla sjöjungfrun, jannelångben the movie, pocahontas, skönheten och odjuret, aladdin -jasmin då, alladin har ju inga föräldrar alls). Eller så dör någon av dem under filmens gång. Men lejonkungen har ju lätt elakaste intrigen där mufasa inte bara dör utan simba blir lurad att tro att det är han som dödat sin pappa. Det är ju så galet sorgligt. Jag hade en depperiod vid 14 då jag såg lejonkungen säkert varje dag i en månad, och lipade ihjäl mig till när mufasa dog varje gång.

Ett av mina tydligaste minnen från när jag var liten var när vi såg lejonkungen på bio. Introt som var så episkt med alla djuren som färdas till lejonklippan för att hälsa på den nya tronarvingen, och så avslutas det hela med ett maffigt basslag och så blir hela skärmen svart och det står med röda bokstäver "LEJONKUNGEN". Jag minns hur jag flämtade till. Det var så himla häftigt.

Men jag ska inte sitta här och vara nostalgisk. Dags att fara och äta matimat.

Förresten är Lily Allen grym. Digga mest.

"All the time I was high as a kite
I could see it in your face when you give it to me gentle
yeah you really must think you're great
lets se how you feel in a couple of weeks
when I work my way through your mates"