Dagen efter

Igår fyllde jag år. Som hjärtegeten sa finns det saker kvar att upptäcka även om man fyller nitton. Som tex här om dagen då jag stod och väntade på vasa på att olof skulle dyka upp för en fika. Då kommer Rolf fram och säger hej, ger mig en kram och frågar vad jag gör nu förtiden. Bara kramen fick mig att tappa hakan, det är ju lix Rolf vi pratar om. Sedan berättade jag om min och felicias resa till vietnam/kambodja och han blev helt avundsjuk och craveade ett vykort. Jag var så nöjd. Att ha en Rolf som är avis på en, det är som att gud är avundsjuk.

Mtv står på igen och det handlar om flickor som deltar i skönhetstävlingar. Att överge vänner, köpa klänningar för 36 000 och att verkligen inte ha en hjärna. "Do you know who the vice president is?" "of course, like kennedy something".
Gods. Hur svårt kan det vara att prata i fem minuter om sig själv och le i i en balklänning? Jag blir så ledsen på världen ibland. Speciellt när den som är "bra" på intervjudelen inte vet vem condolezza rice är.

Jag borde egentligen röra mig hemmåt mot mölndal. Det vankas släktkalas imon och jag måste baka tusen kakor. Men egentligen är jag nog helt bakis. Robert sover fortfarande. Han kom hem ännu senare än mig igår, runt fem något. Wild and crazy.

"The bigger crown, the bigger victory. It depends on the crown. It has to be big"

Gårdagen var trevlig. Faktiskt. Även om jag verkligen var ledsen över att alla mina vänner hatar mig och inte ens svarar på mina sms om en liten förfest så räddade robert det med frukost på sängen och sång, sen en megalunch och biljetter till operan. Men hur som helst så träffade jag Felicia och drack te i vasaparken, åt glass med min mamma och kom hem till en lägenhet sm var fullproppad med presenter och folk. Surprize purprize. Dock var jag typ mest heartbroken och inte ens särskilt sugen på att festa. MEN det är inget en flaska aurora inte kan ändra på. Det blev ölspel och jag har aldrig och en massa allmänt mys. Lätt en skitrolig fest med så grymt bäst människor och precis lagom många för att alla skulle kunna vara med i samma lekar och samtal. Blir nog en fest till om två veckor som blir av samma kaliber, avskedspartey.

Haha, nu vann inte den fjantiga tjejen i programmet. Mest roligt.

Men nu kom robert upp ur sängen och jag vill inte sitta här och skriva då. Outa here

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0