factnotfiction

Han tittar på mig med avsky i blicken, orden är egentligen bara mina tankar om mig själv verifierade och när han säger dem är varje stavelse ett hugg med den japanska kniven, just eftersom jag vet att det är sant, han skriker inte ännu, rösten är bara hög, inte gäll, bara hög, jag stirrar och vet att det inte syns utanpå att min puls rusar i trehundrakilometer i timmen, vet att han vet det, men stirrar bara, stum, det finns ord, jag kan bara inte föreställa mig dem, som alltid vet jag att jag borde säga något, jag rör mig inte en millimeter, ens bröstkorgen i mina andetag, han är arg, inte sårad, och rösten blir för hög och ekar för hårt mellan väggarna i huvudet, studsar med samma kraft som kulorna (som ord, jag skakar) som haglar, jag hör att han blir argare och jag kan inte fokusera, vill lyssna men får kväljningar och kräks över mig själv, sätter mig upp börjar gunga för jag hör att nu skriker rösten och jag kan inte ta det jag får panik jag hyperventilerar, magin är bruten och jag kan bara bita ihop käkarna tills tänderna börjar böja sig utåt och jag hör hur jävla äcklig jag är, vilken hora och vilket jävla misstag, offer, jag stammar ursäkter som svaras av mer skrik, mer ilska, och ingen känsla, det finns inget bakom, bara ilska, det har aldrig funnits något annat, inte ens en vänskap, och jag känner mig inte lurad, jag vet att det är sant, tårar, jag repeterar, mantra, jag bara vill göra honom lugn bara slippa skrikandet, jag får nya kväljningar, sväljer allt, håller med, bekräftar, vet inte, inte mer, inte mer, han säger det mest förbjudna och

Jag vaknar. Det är tyst och jag badar i min egen svett. Jag vräker av mig lakanet och försöker andas. Tyst. Jag vill inte väcka. Jag vet att det hade varit okej men jag vågar bara inte och jag stirrar i taket och förstår bara inte hur jag någonsin ska kunna ta mig någonstans ifrån mig själv. Jag önskar att jag varit tyst, inte lyft på locket och låtit ångorna strömma ut. Jag vill inte ha sympatier. Jag vill ha en kram. Det blev fel och jag vet inget annat sätt att rätta till än att dränka det. Jag menade varenda ord jag sa och jag är så ledsen för det.

factnotfiction - And if I was untrue to you I wish I could go back, I'm a puppet in your hand, and I just close my eyes and swallow