factnotfiction

Helt plötsligts står jag i papilliotter, velourhotpants och oversize linne utan underkläder och kramar om hannah på cykelstigen till jungfruplatsen. Jag fattar ingenting och hon är bara tom och chock. Efter en öl konstaterar vi att hon och mikael blev ihop ca tre veckor efter mig och robert, och gjorde slut nästan på dagen lika långt efter. Jordens cpigaste natt följer med eld, stamp och dieseldrivet mixerbord i en park. Jag vet vikten av att hålla ihop. Jag kan bara inte ta det, all oro och när jag kramar om dem så vill jag gråta över vår kollektiva jävla trasighet, hur jävla vuxen man tvingas bli och hur alla tar på sig att bära medans jag tittar bort. Jag har tusen klumpar i halsen som pulserar i från obehag till andnöd och får panik om någon höjer rösten åt mig och kryper ihop i mig själv och stirrar ut genom fönstret. Jag övertygade igår om att jag har blivit bättre, att jag, inte stabiliserats, men, accepterat. Och nu när jag kan tackla mig själv har jag bara resten av världen kvar. Du är inte min sköld och tillflykt längre och det är bara att inse att vissa dagar så får till och med Linnea sjukskriva sig och ligga i sängen och skrika ljudlöst i kudden. Jag hatar att jag är så otrovärdig med det och när jag skonar folk så känner de sig dissade. Jag orkar inte med era blickar idag. Jag vaknar i fel säng varje dag, även de dagar då det är min egen, och jag ska sova två timmar nu innan jag masar mig ner för att bli utstirrad och uttjatad på grund av hur äcklig jag är, och då ser de mig inte ens i ögonen, anar inte ens hur jävla murket det kan bli när vi lägger på allt som finns inombords.

factnotfiction - and there's no storm