factnotfiction

Jag vet inte hur fan det gick till. Tårar på t-centralen vände till en skrattande Linnea som dansade in i föräldrahemmet. How to save a life blandat med bille the vision byttes mot say anything och snook av alla saker man nu kan lyssna på. Dagen i stort har varit fin. Promenad till parken bredvid medborgarplatsen. Kontaktannonsläsning med choklad i munnen och solen i ögonen, jordgubbar och vin i söderfönstret, och en insikt om att jag inte ville hem, aldrig någonsin.

Man kan inte låta bli att le. För alla män på söder vill ha kvinnor 75+ trots att de själva är 30-40, gärna med runda former för diskreta träffar dagtid i sthlm innerstad (Haha). Det är sjukt med allt man tänker. Jag tänker för mycket på hans hår men det bleknar just nu i ljuset av hur fint allting kan vara. Idag i parken tänke jag på istället på den där blicken som liksom svedde mig i kanten och som tycks stanna kvar hos mig, på hur det är att komma över en oförglömlig, och hur jag vet vad som händer för jag har sett det förut (håhåjaja vilken klubb). Sedan kom hjärtegeten och pratade om det där som man inte kan sätta fingret på. Det är okej. Idag är det jag och Snook. För jag kan inte annat än att skratta rakt ut när danne sjunger "för sanningen är: jag är bara två sekunder från att vara en one minut-man"

För övrigt så ska porrpub bli sjukt porrig. Wihu babylove. Denna slynan vet vad hon gör.

factnotfiction - Jag är ingen alfahanne honey