Ryggen mot väggen till sist

Helt plötsligt var jag med på facebook. Äsch, världen rör sig framåt, även Linnea. Nu blir det tokdäck för att imogon träffa både en Utter och Åsa. Hemlighetsmakeri, maskineri.

Kvällen blev glass med åsan efter hjärtattacken i kortedala. Jag fick stanna och hålla mig i räcket för att inte svimma. Det blev svart för näthinnan och jag mumlade bara "fall inte, fall inte" om och om igen som ett sorts mantra som skulle rädda påsarna under ögonen från att spricka. Jag smsade till hjärtegeten om hur dumt det är att saker man egentligen bara får för sig, tar fysiska uttryck, så som kväljningar, andnöd och frätande i bröstet. Underbart att ha någon som mår lika jävla cpigt som en själv mitt i alltihopa iaf. Praise you. Fredag är dejt med kollektivet och nästa resa åt fel håll/vad som fortfarande är hem. Världens mysigaste kollektiv kan vara värt det, återstår att se.

factnotfiction - (och benen de bär, inte längre min kropp, stå) perfekt och oförstörbar

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0