factnotfiction

Lätt att få panik. Världens längsta mest genomtänkta spel och jag är mest yr i huvudet. Förstår jag dåligt?

När jag blundar ser jag grantoppar som river himlen. Jag ligger i din säng. Jag vet inte varför jag ligger där själv, kanske är du på toa eller har gått upp för att jag ska få sova ut som du brukade göra i trean då jag hetsade sönder. Du såg så mycket skit, tog så mycket, hela jävla mig i all min cpighets strålglans. Vad hände sen när jag slapptnade av, helt enkelt lärde mig att ta det lugnt, inte behövde dig på samma sätt? Var det då vi gled isär? Satt vi någonsin ihop? Ja, vi var sammanflätade ända in minsta kapilär i våra hjärtan och det spelar ingen roll vad någon säger för det svider där de slets av. Jag ligger i din säng och hör dig i köket. Du brukade göra frukost till mig som jag aldrig fick i mig. Jag sa alltid att jag inte var sugen på just det och det och du tyckte jag var bortskämd och blev sårad. Det handlade aldrig om det. Du sätter på tvspelet. Vi spelar hela dagen. Säger att vi ska promenera men jag orkar inte. Jag är ledsen. Du sätter på en film. En dålig actionfilm, mitt val. Jag lägger mig på din arm och du somnar. Jag väcker dig och du ber om ursäkt för att du är trött. Jag säger att det är lugnt. Du somnar igen. Det är varmt och jag tar av täcket. Lägger på det igen. Hör hur du andas. Filmen tar slut. Jag väcker dig. Du ber om ursäkt igen. Jag lägger dig på min arm och andas din nacke. Du somnar. Jag lyssnar. Det blåser. Du andas. Jag känner mig ensam och kramar hårdare. Du kramar tillbaka i sömnen. Allt är stilla.

factnotfiction - and you begin to wonder why you came

(jag saknar hur du säger åt mig att inte dra in snor, hur du gnäller på folk som gör fel i trafiken, hur du brukade peta mig i magen och påstå att jag hade muskler, hur du blev glad när jag bakat bröd, hur du pratade om mig med andra när vi var i samma rum)

(Fan fan fan, I try go forget your smell, and even the way that you look)

(tapetklister, under mina skor, du är så mycket vackrare än du tror)