factnotfiction

Försöker hon väl ta tag i sig själv. Hon har väl gjort allt som man ska nu, börjat träna och skaffat ett jobb. Hon var så upptagen på något sätt av att just ha något att säga ifall hon stötte ihop med någon av alla de där. Men hon vet nu att hon inte är en av de personerna som är med och ler. Komplex över att ha helt förlorat sitt sammanhang och en löjlig existensiell kris som mest liknar en promenad i skogen med gammal musik som överröstar fågelkvittret. Hon har barrikerat lägenheten med projekt som ju ska genomföras, få henne att inse sitt kall eller åtminstonde kunna ge henne något kvar när dagen är slut, någon sorts föreställning om att hon uträttat något. Men det leder ingenstans och hon har liksom rivit ner alla tapeter i sitt huvud och står där bara utmattad med trasigt papper runt fötterna och blodiga naglar för att stirra på något som inte längre går att se.