factnotfiction

Krånglande internet räddade mycket igår. En ledsen linnea var tillräckligt full för att smsa skamfulla förslag, tycka att hon var riktigt söt i spårvagnsfönstret och gråta över meningslösheter väl hemma i sängen. Jag snubblar in i gamla mönster men denna gången har jag ingen annan att skylla på utom mig själv. Jag har hört att man ska låtsas, det är det nya. Bygga något nytt och sedan hålla fasader för att ingen av ens gamla värld ska få avslöja.

En sommarplåga på för hög volym och med öl i blodet påminner mig om en utekväll för vad som känns som år sen. Jag såg i din nedfällda blicka att du bara ville att vi skulle vara tysta. Efteråt sa du att du var glad för kvällen. Men vad betyder de rynkade ögonbrynen om inte att jag helt enkelt inte får plats längre.

Borde ta tag i saker och ting. Men det går bara inte. Jag önskar att det var någon som jag kunde be om ursäkt. Men det handlar ju inte om det. Det handlar inte om ord utan handlingar och jag har alltid pratat för mycket.

factnotfiction - och vart jag än kommer och går, är det någonting som jag aldrig kommer ifrån