factnotfiction

Min mamma lyckades med konststycket att få mig att köpa glass av den seriösa deprimerade typ (cookiedough av b&j) och sedan ge mig den där blicken som bara skriker andra året på gymnasiet, båda inom en halvtimme. "Men du vill väl inte bli tjock". All bakglädje (natten skulle innebära en mördegsbotten fylld av äpple med chokladsmulor och mandel med vaniljvisp till) bara rann av. Det blir inget bad ikväll, ingen gudfadern och ingen sluta bry sig om världen för en minut.

Nog med gnäll. Jag är bättre än att starta ett krig av den skrattretande typen och bygga väderkvarnar av patetiska ord.

(Förövrigt var gårdagens middag så fin. Allt var så fint och jag fick till och med känna mig fin på ett sätt som var länge sen. Underbaraste var att stå på balkongen och bara känna kallt siden mot kroppen, vindstilla, tidig vår som liksom slingrar sig runt halsen. Att vända sig om och bara se in på de levande ljusen, mest fantastiska hannah som sitter i sin balklänning och kämpar i sig soppa och är så vacker att man kan dö, mikael som dragit upp slipsen och skrattar, och så de bruna ögonen som liksom bara lyser av något odefinierat som jag bara inte kan se mig mätt på. Musiken som ger dimensioner och nostalgi till en minut som ännu inte passerat. Man kan rysa av mindre.  Även om mina trosor inte är en medeltida katapult (ERHM) så känns det bra att få vakna klockan halv sju på morgonen till ett leende som bara visar att allt är okej)

factnotfiction - and when I see you I really see you up side down, but my brain knows better, it picks you up and turns you around

(nu ska jag fan lyssna på cher och dansa som i cost of living)