But Ms. Black Eyeliner, you'd look finer with each day in hiding
Självklart är sorgen över musiken större än den över sötis zen. Men vilken lycka det är med youtube och att bara kunna lyssna på allt det där som faktiskt ju inte är förlorat. Snubblade in över en gammal poplåt som varit med mig sen ettan och som i stort sett handlat om alla jag någonsin känt (en i taget). Och sedan Löveli say anything som bara får mig att vilja skrika rakt ut och röja a la brown eyes i hué.
Igår var en riktig misär som bara blev det bästa möjliga. Efter förbjudet många timmar på jobbet och kassapsykos drog jag hem till johannes som bara erbjuder närhet, kramar, te och sedan över till kollektivet där robin och teo och martin beck väntade, mös vidare. Vi bakade en kanel, vanilj, choklad, kakao, jordnötsmörkaka som var både grön och spyfärgad men smakade ljuvligt och vänskapligt. Sedan blev jag frälst av mighty boosh (<3) och drog mig till önskeväder där Arnold väntade förväntansfylld och spänd på mig. Jag kan väl inte direkt bli anklagad för att vara fysisk, men en hand viskade If it bleeds we will absolutly kill it. Och även om det blev en morgon som inte bara var kvav av solsken genom persiennerna så fick jag veta att jag fortfarande är vacker i förmiddagssolen som skiner in i ögonen på en i köket i på andra våningen klockan elva. Jag vet inte riktigt varför jag aldrig kan vara tyst. Men tankar om krusbär och hängbjörkar virvlade runt med kramar och ord som man inte kan svara på annat med än att vara tyst.
Resten av dagen lovar Åsa, hårfärg, kaka (JA JUST DET), dans, hannah the love och sedan lite sömn förhoppningsvis. Imorgon blir, om möjligt att det får förekomma så mycket bra på en gång, en oerhört realistisk illusion av kvalité. Jag har hört att kanalen är ett bra gömställe.
factnotfiction - we can sit and watch as my hair grows
(When I watch you, wanna do you, right where you're standing
right on the foyer, on this dark day, right in plain view (oh yeah))
Igår var en riktig misär som bara blev det bästa möjliga. Efter förbjudet många timmar på jobbet och kassapsykos drog jag hem till johannes som bara erbjuder närhet, kramar, te och sedan över till kollektivet där robin och teo och martin beck väntade, mös vidare. Vi bakade en kanel, vanilj, choklad, kakao, jordnötsmörkaka som var både grön och spyfärgad men smakade ljuvligt och vänskapligt. Sedan blev jag frälst av mighty boosh (<3) och drog mig till önskeväder där Arnold väntade förväntansfylld och spänd på mig. Jag kan väl inte direkt bli anklagad för att vara fysisk, men en hand viskade If it bleeds we will absolutly kill it. Och även om det blev en morgon som inte bara var kvav av solsken genom persiennerna så fick jag veta att jag fortfarande är vacker i förmiddagssolen som skiner in i ögonen på en i köket i på andra våningen klockan elva. Jag vet inte riktigt varför jag aldrig kan vara tyst. Men tankar om krusbär och hängbjörkar virvlade runt med kramar och ord som man inte kan svara på annat med än att vara tyst.
Resten av dagen lovar Åsa, hårfärg, kaka (JA JUST DET), dans, hannah the love och sedan lite sömn förhoppningsvis. Imorgon blir, om möjligt att det får förekomma så mycket bra på en gång, en oerhört realistisk illusion av kvalité. Jag har hört att kanalen är ett bra gömställe.
factnotfiction - we can sit and watch as my hair grows
(When I watch you, wanna do you, right where you're standing
right on the foyer, on this dark day, right in plain view (oh yeah))
Kommentarer
Trackback
