factnotfiction

jag dör. jag kan inte sluta skratta. tack för de här åren. De har verkligen varit de bästa i mitt liv även om du tagit ner mig så många gånger. Du var fantastisk. Det var du verkligen. Men samtidigt så säger alla dina sms och mail och allt det där som är "det sista jag någonsin hör från dig" att jag gjorde rätt. Jag älskade dig, över allt och på fler sätt än du någonsin kommer att förstå. Men jag är bättre utan dig, bättre än dig.

Eftersom det sista mailet ändå ligger uppe på kommentarerna och i helgondagboken och i helgongästboken så är det nog inget fel i att klistra in det här. Läs och njut (jag har highlightat de bästa bitarna):

Jag hoppas att du är nöjd med vad du har åstadkommit. Jag förstår nu varför du tog så illa vid dig när jag kallade dig JÄVLA LÖGNARE!

Allt på grund utav ett misstag och så var det verkligen fallet.
Om jag ska vara ärlig så såg jag redan igår det på dig när vi pratade och jag frågade om Erik-incidenten var sann.
Självklart ljög du mig rätt i ansiktet och sa att den inte var det, som vanligt.
Det komiska med det hela är att jag har lärt mig hur du ser ut när du ljuger. Du är så lätt att läsa och det är konstigt att ingen annan ser när du börjar blinka med dina ögon när du uttalar din lögn.
Börjar även förstå mer och mer och även känna en viss form utav sympati för dina såkallade "psyko-ex".
Även om de inte var det från början, fick Du dem att bli det. Om inte annat har du alltid framställt dem som det, förmodligen för att dölja dig själv.

Jag tänker inte bli ditt psyko-ex, Du är redan Mitt!
Jag tycker synd om dig att du har så dåligt självförtroende och att din moderata, barnsliga, omogna, (till viss del psykiskt sjuka) familj speglar sig såpass mycket i dig. Jag säger inte att jag är en bra människa, jag har mängder med brister. Men jag försöker iallafall förändra mig så gott jag kan att inte stanna kvar i gamla mönster, som i slutändan bara kommer skada och drabba en själv.

Jag älskade dig.
Det gör Jag inte längre.
Allt jag hade kvar från dig är borta, slängt, bortkastat, kvarlämnat på spårvagnen, sönderskuret.
Detta är det sista du hör från mig, det sista du såg utav mig var på Rummet.

Den största lögnen jag sa till dig var de gånger då jag sa att du var bra i sängen. Jag brukade för det mesta vilja ha det överstökat, varför tror du att jag har svårt för att hålla tillbaka.
Annars inga lögner.

jag ska fan börja säga det här är det sista du någonsin hör från mig varenda gång jag går ut ur ett rum
- Juki

factnotfiction - jag kunde inte bry mig mindre