he doesen't look a thing like jesus
Det är för övrigt är afasi och filthy husgudarna
[ han sliter i hennes kläder
och hon skriker förgäves
(men i vanlig ordning är det ingen
som kan höra dig), åh, om några
timmar är det lördagkväll ]
Factnotfiction - nu vill jag slippa skämmas för fläcken på min tröja
Jag hoppas att du är nöjd med vad du har åstadkommit. Jag förstår nu varför du tog så illa vid dig när jag kallade dig JÄVLA LÖGNARE!
Allt på grund utav ett misstag och så var det verkligen fallet.
Om jag ska vara ärlig så såg jag redan igår det på dig när vi pratade och jag frågade om Erik-incidenten var sann.
Självklart ljög du mig rätt i ansiktet och sa att den inte var det, som vanligt.
Det komiska med det hela är att jag har lärt mig hur du ser ut när du ljuger. Du är så lätt att läsa och det är konstigt att ingen annan ser när du börjar blinka med dina ögon när du uttalar din lögn.
Börjar även förstå mer och mer och även känna en viss form utav sympati för dina såkallade "psyko-ex".
Även om de inte var det från början, fick Du dem att bli det. Om inte annat har du alltid framställt dem som det, förmodligen för att dölja dig själv.
Jag tänker inte bli ditt psyko-ex, Du är redan Mitt!
Jag tycker synd om dig att du har så dåligt självförtroende och att din moderata, barnsliga, omogna, (till viss del psykiskt sjuka) familj speglar sig såpass mycket i dig. Jag säger inte att jag är en bra människa, jag har mängder med brister. Men jag försöker iallafall förändra mig så gott jag kan att inte stanna kvar i gamla mönster, som i slutändan bara kommer skada och drabba en själv.
Jag älskade dig.
Det gör Jag inte längre.
Allt jag hade kvar från dig är borta, slängt, bortkastat, kvarlämnat på spårvagnen, sönderskuret.
Detta är det sista du hör från mig, det sista du såg utav mig var på Rummet.
