factnotfiction

Åter i rummet på söder. Vi skjuter upp vindrickningen i fönstret tills imorgon och kvällen ska bli pizzabakning, en bra film och en ren Linnea. Vi har promenerat och jag har köpt silverskor på myrorna, bestämt mig för att slänga mina pengar i sjön. Livet är fint och jag lyssnar på resistansen och bara ler över att jag varit där, vrålat in kommer gösta, fått öl, dansat, sjungit med, skrikit och däckat i en solstol i ett utställningstält på ett torg i malmö. Men även oändliga tågresor mot borås som var fulla av förväntan och påvägkänslan som idag bara svider av artärerna och det enda som piggar upp är Ompa til du d/or.

För övrigt läser jag mail om mig själv som folk skrev när jag gick i ettan. Det står att jag är en rebell, att alla är avundsjuka på mig, att det första man la märke till med mig var på ena eller andra sättet mitt hår (rött eller långt eller tofsarna eller flätorna). Det är även självklart att anthony är mannen i mitt liv, att jag är grov och rödhårig, humor, att man kan lita på mig. Annat ploppar upp, folkparksminnen och att alla vet om mina andranamn. Jag vet inte varför. Men det gör mig glad att läsa och som en kär och inte alls förlorad vän sa igår så är det precis sånt man ska göra.

"Alltså, det är den ultimata kicken att inte vara hatad"
"?"
"Eller alltså för mig"
"öh, ja, nog mest för dig"

factnotfiction - bris, bris, pusta meg i nacke, de bli kallt i fracken, kom bris, ge meg frid (ta veck fra meg minne)