factnotfiction

(Jag vet inte riktigt vad den där frånvarande blicken betyder eftersom jag inte varit med tillräckligt länge men jag tror mig kunna läsa den ganska bra)

Jag är i sthlm och sitter på hjärtegetens rum på söder och äter upp hennes lyxglass (äsch, jag köper ny åt henne). Det bara blev och ju längre bort tåget kom från Göteborg, desto mer välbehövt kändes det. Jag har redan börjat skriva listor över allt bra som måste ske när jag är här och det verkar som om vi inte kommer ha en enda minut till att vara stilla. Fast det kommer bli. Stilla och tyst på det där sättet som det bara går att ha det med människor som är lugn, och som känner en så bra att ord inte behövs.

Det blir försök i att skapa avstånd till helgens galenheter. Det ha gått för långt och jag vet inte om jag vågar ens andas längre. Det handlar om att fläta ihop sin själ med en annan och det är ingen knop som sedan knyts upp på en dag. Det märks på mig när jag sover och jag är glad att jag vaknade någorlunda tyst alla gånger inatt.

James Morrison den jävlen som stalkat mig på tåget sitter med mig även nu och berättar för mig att jag borde lämna saker och ting ifred, men att han förstår mig om det är svårt och man får helt enkelt sucka och konstatera att (det inte bara är) min hjärna som snurrar just nu. Men samtidigt går det inte att stå emot och som viskningarna i natten sa så är jag egentligen inte bra på det här, accepterat, men jag förvånar mig själv med att känna en viss oro vid tanken.
(Gårdagens känsla var en blick. Ingen såg den utom jag, men det brände till)
Massor av tankar om vart jag tar vägen. För jag var ärlig när jag sa att jag aldrig varit bättre än nu, även om det kanske inte verkar lovande så kan jag inte säga nej till känslan som ligger i att läsa ordböcker, dricka morgonte och lyssna på beatles till rökelse.

((((((Hur många gånger har hon spelat denna låten?
Nej, det får vara nog nu med att stå och stampa,
vakna flämtandes och strypas av mardrömsgråten
Trots konstaterande att alla har saker att bära
ser han inte hennes blick som en varningslampa
vad som drabbar de som råkar komma för nära
hon ser ut på en klarblå himmel, finns mer att ge?
även om hon hoppas vågar hon inte svära
orättvist nog går det bara att vänta och se
(och väntan är något hon aldrig skulle begära)
hon skakar huvudet, trött på sin jävla distans
till sig själv, tar genvängar förbi allt som brukar tära
för denna låten får det att kännas i bröstet någonstans))))))

factnotfiction - so why don't you save youself?