factnotfiction

Jag lyssnar på destinys child och njuter av det underbara livet när hannah bor hos mig och vi bara är som vi är. Valborg blev jättebra trots att jag misslyckades med att säga hej till alla, fick småemofylla och däckade toktidigt. Jag hade ju gott bröd med mig iaf. Vid fyra vaknar jag igen med teo i knät och sedan går vi till patricia och jag dansar foxtrot med tingeling och cpar mig allmänt. Vid halv sju blev det hemfärd med hannah och jag plockade tulpaner till mamma som blommar på köksbordet. Av någon anledning lyssnar jag på dåliga poplåtar som handlar om dig, och tänker på allt som hade kunnat vara. Jag blir inte bättre än jag är nu. Och det känns som om jag har accepterat det, även om det svider som syra i bröstet när jag tror jag ser dig på spårvagnen. Det är så mycket som inte förstås av de intresserade ögonen men armarna som håller om säger att det inte heller behövs.

factnotfiction - jag vågar inte