factnotfiction

Hon sluter ögonen och öppnar munnen på glänt så där så att man kan andas riktigt tyst. Basen dunkar henne fram och tillbaka i sätet och hon känner hur det går fortare, hur bröstet trycks bakåt och hon föreställer sig hur de snuddar vi något, snurrar och hur metall fläker sig bakåt genom hennes hud, armerat järn genom bröstkorgen, ler. Vill inte röra sig men älskar hur musiken rör hennes tankar i vågar, snabba klipp av meningslösheter, romantiseringar som explosionsartat väller över henne och försvinner utan rök. "Jag borde inte läsa det här" sade hon och kände blicken bränna i ögonvrån. "Bara en till". Och orden bränner hennes ögonhinnor, ristar, etsas fast. En för mycket. Nästa klipp flyger hon bakåt och landar i en trasig hög efter att ha studsat mot väggen. Hon försöker ta sig upp men han sparkar henne i magen och hon faller ihop tills hans hand reser henne. Svårt att andas. Han hade aldrig så stora händer? Hur kan de greppa runt hela hennes hals. Hon flämtar lånade ord och han bara sluter hårdare. "I thought you were the moon and I was your wolverine". Klipp ensam i sängen. Hennes svarta peruk sitter kvar och hon ligger naken på täcket och stirrar i taket. Bas. Hon var aldrig smutsig på det sättet, besudlad. Han sa alltid att det var något i hennes huvud, men ändå fanns det sätt han inte rörde henne på. Hon har inte smutsat ner sig, så varför skrubbar hon bort huden? Hon har alltid hatat vattnet som ska rena henne och sliter bort det sista, river av det med naglar som klippts korta för att hon ska slippa ansvara för när hon mister kontrollen.

I natt vågar hon inte ens blunda.

factnotfiction - the bitch is dead