factnotfiction

I feel as if I'm wasted. Jag har en förkylning i mina fötter och jag vet väl att ingen av förstår vad det dunkande ljuder kommer ifrån. Det är ett uppskrapande på g men jag hoppas det går bättre än senast. Fan. Jag vill bara bli full. Varför kan aldrig någon medla för mig? Varför skulle vi aldrig kunna prata? Jag vet inte. Det får helt enkelt gå tid tills allting är borta, och då kan vi andas och titta bort från varandra med bara sorg istället för frustration i blicken.

Then live the rest of our lives, but not together.

Det känns förjävligt utan dig. Och trots att jag aldrig låter tankarna krypa riktigt ändå ut så (this is the hardest story I've ever told) är det så jävla hårt. Jag svär och skriker i kudden och slåss men egentligen är det ingen annan än mig själv jag är arg på. Jag är tacksam för att det finns människor att hata, förakta och som kan namnge all ilska. Men lika väl vet jag att det inte ger mig någonting.

factnotfiction - no love no hope no glory