factnotfiction

Jag ligger i soldränkta parker och sitter i fönster, dricker vin och snackar skit om halva befolkningen, övar mig på att bli min mamma. Egentligen är jag inte så sur, jag tycker bara om att ha något att gnälla på, få tiden att gå. Jag vill alltid vara någon annanstans förutom möjligtvis frukoststunden i fönstret eller framför tvn i solängen, men det beror mer påsällskap. Jag samlar på mig och utan att egentligen veta vad som räknas och inte (ingenting alls egentligen). Jag längtar väl aldrig bort från det där, men det är samtidigt ingen egen plats, mer ett limbo av film öl och fingrar. Just ikväll behöver jag någon som rör vid min rygg. Eller en öl. Skit samma. Min kjol är snäppet för kort men den var billig och jag rear ut mitt inre allting ska bort.


facnotfiction - ja vad var jag när jag var sexton? DUM I HUVUDET