I dare you

Jag kanske tjatar men jag har alltid lagt ett värde i att veta. Mest om mig själv men när det är frågan om något som ligger så nära mitt hjärta att jag knappt kan skilja det från mig själv så vet jag inte längre. Jag tycker inte om den här känslan. En jävla spark i bröstkorgen som jag inte var beredd på eller vet om jag förtjänar;

Jag är speciell.

Jag är ingen vidrig person.

Det har funnits tider då jag har varit, kanske tider då jag kommer att vara. Men jag är inte det nu.

Det finns en röst som verifierar. Erkänner och godkänner. Känner. Jag lyssnar på den istället.

factnotfiction - what melody?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0