factnotfiction

Jag har just pumpat upp fem kilo otrivin i näsan och tätat med papper. jag vet inte om jag ser ut som en snigel eller ett regelrätt mongo. Lyssnar så gott det går igenom mina öron vilka båda har lock på sig idag på oscar lindros, la roux och the noisettes och försöker hitta något sorts pepp. mamma säger saker jag inte vill höra och allt verkar hemskt likt när jag är sexton och ljuger i varje andetag.

var och discobowlade igår och det var gött och jag var nöjd. axelevs och frej superägde och hannah var sådär födelsedagsglad. jag ville mest dö och så fort jag tog en klunk eller en tugga ville den mest komma upp. hem tidigt och bädda ner sig i en tom säng och skicka töntiga sms. jag hatar av hela mitt hjärta att vara sjuk. när man blir sjuk blir man behövande, när man blir behövande blir man ett offer och när jag blir ett offer blir jag arg. Jag behöver inte. inte på det sättet längre. jag är trött på hur mycket som liknat gamla tider den senaste veckan. men det är väl så med den här staden. den lockar ut något som jag trodde jag kommit bort från. alla hållna andetag, alla nedfällda blickar och alla tystnader. jag hade gillat om det inte var så, men så är det. så nu är det väl dags att ta tag i uppsatsen.

factnotfiction - and now let go of my hand