factnotfiction

Jag lyssnar på slö hiphop och skriver om att skjuta upp sin mens. Det är nog först nu det börjar bli roligt. När man kommer bort från själva matandet och förklarandet av information och bara bestämmer sig för att skriva ut roliga saker som man tycker själv. Det är så härligt att vara jävligt autonom.

Ont överallt. En väldigt långsam morgon och att gå upp ur sängen blev ett enda lidande efter en lång natt. Coopers teknik fungerar inte på mig. Jag ser mig själv en massa presenter. Långa nätter, en extra avocado, fem minuter stirr på den översnöade kyrkogården utanför bambafönstret.

You've been putting up with my shitt just way to long
I'm so gifted in finding what I don't like the most

Men det är fredag idag och det blir tydligt hur länge sen jag levde i sammanhang där det betydde något. Mycket prat om gamla tider. Fullt av distans och nästan till och med perspektiv. Jag älskar när vi åker buss och skrattar åt samma saker, när vi stirrar på rullatortanten som glor hatiskt på den somaliska mamman och hennes fyra ungar. När vi trampar runt i knarrande kramsnö. Jag beundrar mig själv i spegeln och dansar runt, utan teknik, utan mening bara hoppar och viftar. Jag reclaimar hela mig.

factnotfiction - but I'm not to good at that shitt